- -
Everton - Chelsea 1-1
Ett taggat Everton tog fram näbbar och klor och fightade till sig en poäng mot ligaledarna idag.
Jag måste gå tillbaka till förra säsongen och matchen mot Blackburn borta för att hitta sist vi mötte ett så stark fysiskt lag. Everton gav verkligen allt och lite till, spelarna såg ut att vara totalt slutkörda i slutet av andra halvlek men Chelsea lyckades ändå inte forcera in en boll.
Första halvlek
Everton började som sagt med ett otroligt fysiskt spel och domare Clattenburg var nära att tappa matchen en par gånger då han inte såg att antalet felavvägda tacklingar och dueller bara ökade. I elfte minuten gav dock Clattenburg ett gult kort till Arteta efter en hård tackling på Del Horno och såg därmed till att lägga ribban på en nivå han ansåg var lämplig.
Chelsea var lite skärrade av anstormningen och Everton med Beattie, Arteta och Cahill som framträdande spelare tog för sig mer och mer. Hemmalaget skapade några halvchanser och tog för sig oroväckande mycket på mittfältet. Arteta snurrade upp Del Horno några gånger och hade definitivt övertaget på honom matchen igenom.
I den 37e minuten var det så dags, Chelsea genom Wright-Phillips lyckas inte rensa bort bollen efter en halvrensing ur straffområdet. Cahill springer förbi Wright-Phillips som ger allt för att ta tillbaka bollen, hans intensiva jakt på revanch slutar dock med att han fäller Cahill strax innanför straffområdeslinjen och straffen är ett faktum. Beattie gör inga Toffees besvikna när han mycket vackert dunkar in straffen i krysset, 1-0.
Nuno Valente blev skadad i 45e minuten och ersattes av Ferrari.
Den första halvleken var ingen rolig tillställning för en Chelseasupporter, laget var tafatt och lite oinspirerat samtidigt som Everton var raka motsatsen. Då var det tur att man hade Boltonmatchen kvar på näthinnan så att man vet att Chelsea kan lägga i en växel till.
Andra halvlek
Den andra delen av matchen startade precis som jag förväntat mig, ett stort bollinnehav för Chelsea och med chans på chans. Bortalaget såg inspirerade ut igen och personligen satt jag bara och väntade på kvitteringen.
Min väntan blev inte alltför lång, i den 50e minuten får Lampard bollen en bit utanför straffområdet och klipper till direkt. Skottet är så där fantastiskt bra som vi lärt oss att Lampard kan skjuta, bollen skruvar sig ner mot Martyns stolprot helt utom räckhåll för veteranmålvakten, 2-0.
Didier Drogba skulle sen blivit målskytt om inte målet felaktigt dömts bort för offside, Lampard spelade fram och Drogba tog i för kung och fosterland. Denna miss av domarna jämnade dock ut sig i slutet av matchen då Terry blockerade ett skott av Bent någonstans i gränslandet mellan bröst och arm.
Andra halvlek var annars en uppvisning i att inte träffa mål för Chelseas del, men kom fram till halvlägen och sköt men bollen satt sällan på mål. Everton å sin sida träffade innanför ramarna med de flesta av sina skott, dessa var dock lätträknade och faktum är att hemmalaget inte hade en enda farlig chans i andra halvlek.
Sammanfattning
Blod, svett och tårar räcker långt. I det här fallet räckte det till ett oavgjort resultat mot suveräna serieledarna. Vi ska hur som helst inte bara ge ros till Everton utan även lite ris till oss själva. Mittfältet såg stundtals oinspirerat ut och jag saknade de öppnande löpningar som Essien skämt bort oss med på sistone. Del Horno och Wright Phillips får inte heller godkänt idag då de slog bort enkla bollar i den fas vi ska vara som bäst, nämligen när vi vänder spelet. Gallas var inte heller riktigt sig själv men får trots det godkänt.
Matchens spelare
Om mittfältet som helhet får underkänt idag så kan jag inte ge Lampard priset trots att han individuellt gör en bra match och dessutom sätter kvitteringen. Mitt pris för matchens lirare går istället till Joe Cole som kämpade, utmanade och sköt som i fornstora dagar (läs: förra säsongen).
