Inför Millwall-Birmingham City
Det är dags för The Football League Cup som under åren misshandlats under namnen Milk Cup, Littlewoods Cup, Rumbelows Cup, Coca Cola Cup, Worthington Cup och nu alltså Carling Cup. Det är dags för David mot Goliat!
Söker man på det engelska ordet underdog får man fram följande beskrivning:
An underdog is a party in a competition, frequently in electoral politics or sports, who is popularly expected to lose. If the underdog wins, the event is known as an upset
Att vara just underdog symboliserar för mig det mesta, och kanske bästa, med att vara Millwall-supporter. Att gång på gång vara borträknade, utdömda och avfärdade. Men ändå en vacker dag då gudarna vill få stå där och vara världens lyckligaste fotbollssupporter – med det berömda sista ordet på läpparna. Det händer inte ofta. Men det händer. Och ska vi vara ärlig har livet som Millwall-supporter berikats av många sådana ögonblick, kanske fler av vad vi gjort oss förtjänta av? Ingen trodde att Millwall skulle slå ut först Arsenal och sedan Chelsea – på bortaplan! – ur FA-cupen säsongen 1994/95? Lika lite trodde någon för ett och ett halvt år sedan att Millwall skulle besegra Sunderland och kvalificera sig för klubbens första FA-cupfinal någonsin.
Nyligen gjorde jag en intervju med Bryan King – Millwalls sannolikt bästa burväktare någonsin som spelade i klubben på 1960- och 70-talet – och ur över 300 matcher valde han ut en 2-0-seger borta mot Everton i FA-cupen som sitt kanske främsta minne. Och han är inte ensam om detta resonemang.
Keith Stevens, som spelat 452 ligamatcher för Millwall och även representerat klubben i högsta divisionen håller en FA-cupmatch borta mot Nottingham Forest som ett av de främsta minnena: ”Forest var ett topplag i Premiership då, vi hade en diger skadelista att tampas med och alla hade räknat ut oss innan avspark, men vi brydde oss inte. Greg Berry, som varit skadad en längre tid gjorde comeback med två otroliga mål. I slutet av matchen spelade Damian Webber mittback med mig i hans blott andra match för klubben efter att ha spelat i non-league två veckor tidigare. Vi var enormt tillbakapressade men lyckades hålla undan och vinna. Cupmatcherna var fantastiska med Millwall. Vi gav allt och fansen älskade det.”
David mot Goliat, Grekland i Fotbolls-VM 2004 eller Daniel LaRusso i filmen Karatekid. I regel älskar folk när en underdog vinner. Millwall är kanske ett av få undantag. I regel brukar ingen önska oss annat än det värsta, men vi bryr oss inte.
Ikväll kommer Birmingham City till The Den. Än en gång får Millwall slå ur underläge och det är upplagt för dramatik. Men ändå känns uppladdningen inför den här matchen annorlunda. Anledningen är förstås kravallerna som följde senast Birmingham spelade på The Den i maj 2002 då över 100 poliser och ett 30-tal hästar skadades. Det var en ödesdiger kväll för Millwall och både klubben och supportrarna har fått betala dyrt. Millwall tvingades införa medlemsschema, sponsorer drog sig ur, publiksiffrorna minskade drastiskt och sakta, sakta började det talangfulla lag som ett år tidigare vann dåvarande Division 2 att splittras upp. Under polisens ”Operation Zampa” dömdes totalt 82 supportrar till fängelse för sin medverkan i kravallerna som förutom personskador också orsakade stor materiell förstörelse. Det är inte konstigt att den rätta känslan kanske inte finns där. Men å andra sidan brukar det inte krävas mycket för att ändra på det; några öl, någon som stämmer upp i ett utdraget ”Miiiii…” och matchen kan börja!
Spelartruppens uppladdning inför matchen har handlat om målvaktskris. Förra veckan flyttade reservlagets Terry Masterson hem till Irland och inlånade Paul Jones återvände till Wolves, varpå givetvis vår enda kvarvarande målvakt Andy Marshall passade på att skada knäet, vilket tvingade Millwall att i all hast låna in Colin Doyle från just Birmingham. Men denne får förstås inte möta sin moderklubb. Istället fick Millwall godkänt att göra ett ”7-dagars akutlån” av Chelseas 21-åriga målvakt Lenny Pidgeley. Räknar man med de två utespelare som tvingats hoppa in mellan stolparna under match har Millwall använt sig av sex målvakter denna säsong. Pidgeley blir sett till hela truppen den 29 spelaren vi använder oss av.
Förutom Doyle är dessutom de inlånade spelarna Ade Williams (Coventry), Zak Whitbread (Liverpool) och Bruce Dyer (Stoke City) förbjudna att delta i cupmatcher, mer positivt är att Millwall har fått godkänt att använda Jermaine Wright från Leeds i Ligacupen. Och dessutom kan mittfältet förstärkas med Jody Morris och David Livermore som är tillbaka efter att ha avtjänat fyra respektive en match avstängning.
Millwalls väg till Carling Cups fjärde omgång har gått via segrar över Bristol City (2-0), Yeovil Town (2-1) och Mansfield Town (3-2). Förra säsongen åkte Millwall ur efter 0-3 hemma mot Liverpool – notera dock att man på grund av UEFA-cupspel då fick gå direkt in i tredje omgången. Gästande Birmingham har slagit ut Scunthorpe (2-0) och Norwich City (2-1) för att belönas med ett besök på The Den i den fjärde omgången. Antar att Steve Bruce, tidigare manager i Crystal Palace, inte köpte några skraplotter den veckan.
Birmingham City, hemmahörande på St Andrews, ett lag som spelat inte mindre än 53 säsonger i den högsta divisionen utan att någon gång sluta bättre än sex, har faktiskt 1963 års Ligacupseger som främsta klubbmerit. Samma år som Kennedy sköts i Dallas, CIA bildades, slaveri förbjöds i Saudiarabien och Joey Tempest föddes vann Birmingham hemma med 3-1 mot rivalerna Aston Villa och spelade 0-0 borta vilket räckte till seger i bäst av två matcher. Detta var The Football League Cup’s fjärde säsong efter att turneringen bildats som en mitt-i-veckan-cup då de flesta ligaarenor i slutet av 60-talet försetts med elljus och klarade av kvällsmatcher. Liverpool har vunnit turneringen vid flest tillfällen; sju gånger före Aston Villa med fem segrar. Birmingham var i final så sent som säsongen 2001/02 då man föll mot Liverpool på straffar efter 1-1 vid full tid.
Drygt fem timmar kvar till avspark.
Känslan börjar infinna sig, jag som inte ens öppnat en öl än!
Fuck ´em, fuck ´em all
United, West Ham, Liverpool
Cause
We are the Millwall and we are the best
We are the Millwall
So fuck all the rest
