Do or die?

Klockan är slagen. Sanningens minut är kommen. Flosklerna faller som droppar från skyn när Charlton skall reparera den senaste månadens upprepade bottennapp. Om det någon gång skall vända så måste det väl vara hemma mot Sunderland, eller?

Första returmatchen för säsongen i ligan blir mot Sunderland. Charlton inledde sin strålande säsongsöppning med att vinna med 3-1 borta mot Sunderland 13 augusti. Helgen därpå blev det vinst hemma mot Wigan. Nu går dessa omgångar i repris de kommande två lördagarna fast hemma respektive borta förstås. Charlton har verkligen levt upp till uttrycket upp som en sol och ner som en pannkaka. Fem vinster på de sex första omgångarna har på slutet vänts till fem förluster på de sex sista omgångarna. Sista vinsten i ligan var borta mot Portsmouth 22 oktober, men det känns som en livstid.

Om det är någon som skall kunna förklara vad det är som gått snett borde det vara managern Curbishley men tyvärr verkar han för tillfället vara den mest förvirrade. Från att gått från att inte ändra laguppställningen från match till match har det den senaste tiden varit förändringar mellan varje match. Kontinuiteten är obefintlig, speciellt i backlinjen. Givetvis beror förändringarna på att laget inte uppnått de resultat som förväntats men problemet ligger knappast i att byta ut en eller två spelare mellan varje match. Oavsett laguppställning så fungerar ofta hela laget bra när det går bra men sedan drabbas hela laget av kollektiv kollaps när det börjar gå dåligt.

Det är uppenbart att laget saknar en ledare, både på och utanför planen. Jag har svårt att tro att alla i laget kollektivt missuppfattar de direktiv som ges. Däremot verkar det som om det inte finns något självförtroende och glädje. I början av säsongen så försöket man ständigt växla från försvar till anfall, bollar skickades snabbt i djupled eller upp på kanterna. Idag så stannar man, vänder, spelar bakåt och i sidled. Danny Murphy som skall vara ledaren på plan saknar verkligen pekpinne och då spelar det ingen roll om han slår några genialiska passningar varje match. När ingen gör mål på passningarna och både mittfältet och försvaret rämnar defensivt så behövs en tydlig härförare. I det läget börjar Murphy slå bort passningar eller springa med bollen längs mittlinjen.

Oavsett hur det gick senast mot Manchester City måste vi våga satsa på två anfallare. JJ fick mycket kritik för sin insats senast och den kanske var befogad. Ingen vet dock vilka direktiv han fått inför matchen och att gång på gång springa sig fri, skapa yta utan att aldrig få en passning gör ingen människa glad. Så har det även varit för Rommedahl vid många tillfällen. Kishishev gör comeback efter sin avstängning och jag tror att det kan skapa lite stadga defensivt på mittfältet bara han undviker att göra sina konstiga bakåtpass i pressade situationer.

Eftersom hoppet är det sista som övergen både människan och framför allt en supporter i motvind så tror jag att Charlton får vind i seglen och vinner med 4-0.

Trolig laguppställning: Andersen, Young, Perry, Hreidarsson, Powell, Kishishev, Smertin, Murphy, Thomas, Bothroyd, Bent.

0 kommentarer