Bryan King: "Millwall är fortfarande det första resultatet jag tittar efter"
I vår serie MILLWALL HALL OF FAME har turen kommit till klubbens sannolikt bästa målvakt genom tiderna. Än idag, över 30 år senare, innehar Bryan King fortfarande rekordet för spelade matcher av en målvakt i Millwall.
Bryan King växte upp i Bishop’s Stortford, en liten stad i Hertfordshire strax nordöst om London inte långt ifrån Stanstead Airport, och fick sin fotbollsfostran i Chelmsford som på den tiden var landets bästa non-league klubb. Han spelade runt 200 matcher för klubben, fick representera England på U18-landslagsnivå och spelade dessutom cricket för Essex innan det bar av till New Cross och Millwall.
”Det var i 1966, både jag och en kille som hette Peter Collins såldes till ligaklubbar, han till Tottenham och jag till Millwall, båda kostade vi £10.000 vilket var rekord för non-league på tiden.”
Förutom Millwall visade även Tottenham, Newcastle, Leeds och Portsmouth intresse för den 18 år gamla målvakten, men manager Benny Fenton, som tidigare spelat i klubben, såg till att flyttlasset gick till The Den och ingen annanstans.
”Ärligt talat så visste jag då inte mycket om klubbens alls”, minns han.
Kings första period i klubben beskrivs i historieböckerna som lite skakig och få anade då att han skulle komma att utvecklas till Millwalls bästa målvakt någonsin. Det dröjde inte länge förrän han petade Lawrie Leslie och lade beslag på den ordinarie platsen.
”Självklart var jag nervös, vilken ung spelare som helst som skrivit på för en ligaklubb hade varit nervös”, säger King. ”Millwall hade tidigare haft en väldigt duktig målvakt som hette Alec Stepney. Men jag visste att jag kunde vinna över fansen på min sida. Så fort du ger hundra procent respekterar dom dig. Att spela på The Old Den inför 35 000 åskådare som skapar en underbar stämning var fantastiskt. Som dom säger, resten är historia.”
Och Millwall-fansen kan sin historia.
Inför FA-cupfinalen för ett och ett halvt år sedan såg jag just King tillsammans med Barry Kitchener utanför Millennium Stadium – fullt upptagna med att fotograferas tillsammans med supportrarna och skriva autografer.
”Det är trevligt att veta att jag fortfarande har rekordet i antalet spelade matcher för en målvakt.”
Under totalt 302 ligamatcher för Millwall, varav smått otroliga 168 av dem i rad, har King kamperat ihop med flera av klubbens främsta spelare någonsin så som Barry Kitchener, Derek Possee, Keith Weller, Eamonn Dunphy, Harry Cripps och Gordon Bolland.
Och minnen saknas förstås inte.
”Jag minns Everton (2-0) i FA-cupen, Preston då speakern annonserade fel resultat i en annan match och vi trodde vi hade gått upp och jag kommer också ihåg matchen mot Huddersfield när Sir Alf Ramsey var på plats. Det var efter det jag blev uttagen i landslaget”, minns King.
”Det var säsongen 1973/74 som jag första gången blev uttagen i landslaget och fick sitta på bänken i Lissabon. Totalt sex gånger fick jag sitta på bänken som reserv för stora målvakter som Gordon Banks, Peter Shilton och Phil Parker så jag kan faktiskt inte klaga. Självklart var jag besviken att inte få spela, men det var en stor ära för Millwall att jag blev uttagen i landslaget som första spelare sedan J.R. Smith 1946.”
Säsongen 1974/75 åkte Millwall ur dåvarande Division 2 efter att ha slutat på 20:e plats i tabellen. Manager Benny Fenton avgick, och de två legenderna Harry Cripps och Bryan King hade spelat sina sista matcher för klubben.
”Det var klubben som valde att sälja mig. Dom behövde pengar och det gav mig en chans att få spela i förstadivisionen. Det kändes som ett värdigt avsked och ett tack efter att ha spelat för klubben så länge.”
I en affär värd £57.000 såldes King till Coventry City.
Men berättelsen om den långa målvakten som aldrig tog ett felaktigt kliv fick inte den fortsättning man förutspått. En allvarlig knäskada gjorde att det endast blev 23 matcher i Division 1 innan King tvingades ge upp karriären som målvakt.
”Skador inträffar hela tiden i fotbollen. Synd bara att det skulle drabba mig, men sånt är livet”, säger en inte alltför knäckt King idag.
Däremot grämer han sig över en annan sak.
”Jag valde fel klubb. Jag skulle ha gått till Ipswich Town istället där Bobby Robson ville ha mig.”
Den 30 april 1976 kom över 15 000 åskådare till The Den för att ge King ett värdigt farväl i en hyllningsmatch mellan Millwall och Coventry City.
”Matchen var en del i transferen till Coventry. Att så många kom och tittade betyder att åtminstone en del faktiskt måste ha tyckt om mig och vad jag gjorde för Millwall! Det var en fantastisk kväll som jag aldrig kommer att glömma.”
Jag ber honom förklara hur han från Highfield Road i Coventry kom att hamna i Norge.
”Under mitt sista år i Coventry tränade jag klubbens ungdomslag, med spelare som Mark Hately, Les Sealey och Danny Thomas, och blev efteråt kontaktad av FA som undrade om jag var beredd att åka till Norge för att träna och utbilda. Jag accepterade erbjudandet, och George Armstrong, Dennis Burnett och jag hittade en varsin klubb att leda i Norge.”
Under totalt 12 år som manager i Norge såg King till att alla hans klubbar – FK Jerv, Harstad, Tynset och Kongsberg – blev uppflyttade, innan han själv flyttade till Sverige i fyra år och bland annat ansvarade för nuvarande Superettanklubben Falkenbergs FF mellan 1990-91. Sedan följde 10 år som scout för Aston Villa i Europa, och ytterligare fyra år för Tottenham.
”Just nu är jag scoutningsansvarig för Tottenham i Skandinavien och Norra Europa”, avslöjar 59-åringen.
När jag frågar om dagens Millwall och den situation klubben befinner sig i säger han först att han egentligen inte vill svara och bli involverad, men ändrar sig sedan:
”Under sommaren ville alla skylla på Jeff Burnige som tog över som ordförande i ett mycket svårt skede. Men det som har hänt är inte hans fel. Jag har känt Jeff i många, många år, hans far var förresten ordförande tidigare, och han brinner för Millwall. Jag är inte lika övertygad när det gäller resten av styrelsen. När det gäller Colin Lee så kan han fotboll och han vet vad han gav sig in på. Alla lag som förlorar sina bästa spelare, sålda för att rädda ekonomin, och inte ersätter med kvalitet får det svårt att tävla mot de andra lagen och överleva. Jag tycker inte om vad som händer med klubben just nu. Två managers på fyra månader är receptet på en katastrof.”
Att Millwall är inne i ett kritiskt skede är ingen nyhet för någon som följer klubben. Allra minst kanske för King som varit med om det mesta, och under större delen av sina snart 60 år också varit en hängiven Millwall-supporter.
Och skaffat sig många vänner.
Är det några andra före detta Millwall-spelare som du fortfarande har kontakt med?
”Barry Kitchener, Billy Neil, Roger Cross, Peter With, Mervin Day, Bryan Horne, Neil Ruddock, Teddy Sheringham, Pat Jennings…”
Listan tycks aldrig ta slut.
Nu för tiden då klubbkänsla och lojalitet betyder lika mycket som att vänta på röd gubbe vid övergängsstället värmer det att höra Kings sista kommentar:
”Jag hoppas att saker klarnar eftersom Millwall fortfarande är det första resultatet jag tittar efter. Millwall kommer alltid att finnas i mitt hjärta.”
Och King i Millwall-fansens.
Fotnot: Bryan King har accepterat att bli hedersmedlem i den svenska supporterklubben. Intervjun har tidigare publicerats i vår medlemstidning Millwall Enough Said.
