Inför: Everton - Liverpool

Efter en kanoninledning på den förra säsongen har 2005 varit ett mörkt år för Everton medan Liverpool radar upp segrar för tillfället, men vi vet att formkurvor inte alltid betyder så mycket i derbymatcher. Momo Sissoko återvänder efter avstängning till ett möte som bjöd på tre skadade Liverpoolspelare före paus senast.

Everton är lite av fotbollsenglands blindtarm. Det är svårt att se någon mening med dem, även om de flesta är eniga om att de någon gång under historien förmodligen haft en vettig funktion. Ibland gör de sig dock smärtsamt påminda om sin existens och då gäller det att så snabbt som möjligt avlägsna dem med ett precist ingrepp.

Nu kanske någon tycker att jag är lite elak mot Everton, men glöm inte att man får sparka uppåt och blånäsorna slutade ju före Liverpool i Premier League förra säsongen så jag har mitt på det torra. Att döma av hur spelet sett ut den här säsongen får jag passa på för det lär dröja innan jag får chansen igen. Rör man sig förresten vidare från blindtarmen i tarmsystemet hamnar man så småningom i ändtarmen medan man vid resa från Merseyside hamnar i Manchester. I övrigt har jag inget mer att tillägga i den saken.

EVERTON FC

Everton slutade förra säsongen på en fjärdeplats i Premier League tre poäng före Liverpool. Det ger jag dem, men ingen kan få mig att gå med på att de hade en strålande säsong. De hade däremot en fantastisk förstahalva och en riktigt svag andrahalva. Att Liverpool inte lyckades utnyttja det och gå i kapp säger en hel del om vår egen säsongsavslutning.

Ja, våra blå grannar hade ju sålt sin bäste spelare Wayne Rooney, men i stället för att tappa i kraft överraskade de alla med att hänga på Chelsea i toppen. För att friska upp era minnen låg Everton på annandagskvällen 2004 efter 19 spelade omgångar av Premier League trea på 40 poäng, med Arsenal på 41 poäng och Chelsea på 46. Everton hade lyckats utnyttja uddamålssegern till fullo och trots endast 23 gjorda mål hade de lyckats vinna tolv matcher.

Okej, det gick ju så bra när de sålde Rooney så för att ytterligare spetsa laget tänkte väl styrelsen att det var dags att återigen sälja lagets bäste spelare. Således skeppades Thomas Gravesen iväg till Real Madrid, men se den här gången gick det inte vägen och som alla vet slutade Everton inte på 80 poäng, något som första halvans skörd pekade mot.

Nej, endast 21 inspelade poäng blev det under andra halvan och utan Tim Cahill är frågan om de ens hade nått tvåsiffrigt, men eftersom Liverpool endast mäktade med 27 poäng under samma period fick vi förlita oss till en fribiljett av UEFA för att spela i Champions League säsongen 2005/06.

Om Evertons avslutning på säsongen 2004/05 var svag var det ingenting mot hur 2005 fortsatte för kolorna. Premier League inleddes med sju förluster på de första åtta matcherna under vilka laget inte gjorde ett enda mål. En 1-0-seger hemma mot Bolton förhindrade dem att misstas helt från Sunderland.

Jag kan inte påstå att jag är så förtjust i vare sig Chelsea eller Everton och den 23 oktober gjorde inget av lagen något för att stärka sina aktier i min portfölj. Chelsea hade vunnit varenda match så långt och Everton förlorat sju av åtta, men jag hade inte spelat på respektive emot dem förrän de möttes på Stamford Bridge detta datum. Mot alla odds och medan jag förbannade min oerhört dåliga tajming lyckades Everton knipa en poäng borta mot Chelsea och följde upp med fyra segrar på de påföljande fem matcherna (de lyckades på något sätt få stryk med 0-4 mot West Bromwich) följt av en ny oväntad poäng, den här gången på Old Trafford. Därefter var det dock slut på det roliga och en 1-2-förlust hemma mot West Ham följdes av 0-4 hemma mot Bolton och 0-4 borta mot Aston Villa på annandagen.

Det inledande målet av Milan Baros i annandagsförlusten föregicks av en klar hands som domarna missade och David Moyes var inte nöjd med Mike Rileys insats vid målet. I övrigt tycker Moyes att Everton inte har spelat alltför dåligt, men att skador har börjat ta hårt på en inte jättebred trupp och framför allt att laget släpper in baklängesmål alldeles för lätt. Decemberkolorna verkar vara hårda i kanterna och mjuka i mitten eftersom Moyes beklagar sig över lagets svaga centrallinje.

Att döma av resultaten mot Chelsea och Manchester United verkar Everton på sin dag kunna störa vilket lag som helst, men samtidigt få stordäng mot lagen i tabellbotten. En tabellbotten som de själva nästan får sägas tillhöra där de svävar tre poäng över strecket. Lägger vi så samman Evertons resultat sedan annandag jul 2004 har de på 37 matcher 11 5 21 31-58. För jämförelsens skull har Liverpool spelat 35 matcher under samma period med facit 18 7 10 41-29.

Inget av lagen har som synes sprutat in mål i ligan, men det är en markant skillnad i defensiven där Liverpool faktiskt är dubbelt så bra räknat i faktiska insläppta mål. Med hänvisning till detta och för att runda av årsåterblicken går det förstås inte att komma förbi Evertons match på Highbury den 11 maj i år. Att vinna med mer än 3,4-0 trots att man är överlägsen på plan är inte så lätt som man kan tro och det är för övrigt sällan man inom Premier League får se rejäla utrullningar. Den 11 maj var dock ett undantag i båda dessa avseenden. Everton förlorade med 0-7 mot Arsenal och det var smickrande för de förstnämnda.

Everton har inte gjort ett enda mål under matchminut 61-90+ i ligan och deras andrahalvleksmålskillnad så här långt på 2-19 är ganska bedrövlig. Jämför det med förra säsongen, då de gjorde 31 av sina 45 mål efter halvtidsvilan.

James Beattie och James McFadden är bäste målskyttar med tre respektive två fullträffar. Andy van der Meyde, Alessandro Pistone, Gary Naysmith och Lee Carsley saknas i hemmalaget.

Liverpool reser för 87:e gången till Goodison Park för bortamatch mot Everton i ligan och har 27 vinster, 27 oavgjorda och 32 förluster på de föregående 86 matcherna. I Premier League är facit fyra segrar, fyra oavgjorda och fem förluster på 13 säsonger.
Evertons 1-0-vinst förra hösten var lagets första seger mot Liverpool på nio matcher sedan september 1999 i den berömda matchen där Steve Staunton fick hoppa in i mål efter att Sander Westerveld blivit utvisad och alla bytena var gjorda.
De första säsongerna i Premier League hade dock Liverpool fasligt svårt att vinna på Goodison Park och förlorade fyra och kryssade fyra matcher innan en seger äntligen bärgades 2000/01 med 3-2. Den var desto mer minnesvärd efter Gary McAllister segermål på stopptid med en frispark 35 meter från mål.

Erfarne Graham Poll håller i pipan på onsdagskvällen och skall försöka hålla ordning på ett möte som brukar innehålla en hel del hårt spel från båda lagen. Poll har dömt Liverpool vid 31 tillfällen och endast fem gånger lämnat planen utan att minst varna en Liverpoolspelare. Trots att Jamie Carragher inte är någon spelare som drar på sig en massa kort har han blivit varnad hela sju gånger av just Poll. Med 84 varningar på 21 matcher av domaren den här säsongen gör Carra bäst i att hålla käften stängd i närheten av Poll.

LIVERPOOL FC

Momo Sissoko återvänder efter en match avstängning och Dietmar Hamann förväntas vara med i diskussionen igen efter att ha hämtat sig från Michael Essiens brutala tackling i Champions Leaguematchen mot Chelsea.

Allmänt kan man ju säga att efter uppvisning mot Newcastle vore det egentligen dumt att ändra på något, men jag tror nog att Rafael Benítez gärna vill ha in Sissoko på mittfältet i matchen mot Everton som förväntas bli betydligt mer fysik än den mot skatorna (undantaget Bowyer).

Således ut med Steven Gerrard på högerkanten medan Luis Garcia får flytta fram som släpande anfallare bakom Peter Crouch på topp. Harry Kewell behåller platsen ute till vänster och Xabi Alonso startar centralt bredvid Momo.

Målvakt och backlinje tror jag är oförändrade med möjlighet till förändringar i den förväntat lättare matchen mot West Bromwich Albion på nyårsafton.

0 kommentarer