Charlton - West Ham 2-0

2005 fick en trevlig avslutning för Charltons del genom en 2-0-seger över West Ham på självaste nyårsafton. Anfallsduon, för dagen bestående av Shaun Bartlett och Darren Bent, gjorde sitt jobb och lyckades peta in varsin boll bakom Roy Carroll i West Hams mål. Denna seger ger Charlton lite vind i seglen efter ett par dystra månader med riktigt dåliga resultat.

Om man bara tittar på skottstatistiken så kan man tro att Charlton hade ganska god kontroll på den här matchen, men faktum är att West Ham hade ett flertal chanser att ta ledningen i första halvlek, bl.a. genom förre Charltonspelaren Shaun Newton samt ett inlägg från Matthew Etherington som nästan nådde, den från Arsenal ständigt utlånade fransmannen ,Jeremie Aliadiere. Den mannen har spelat i så många klubbar att han skulle kunna bli geografilärare när han lägger fotbollsskorna på hyllan. Finns det någon stad han inte har spelat i?! Hur som helst, de nämnda chanserna avvärjdes av Jonathan Fortune respektive Thomas Myhre, som återigen fick chansen från start. I den 21: a minuten var det så dags för den under säsongen hårt prövade The Valley-publiken (sex hemmaförluster i ligan hittills) att få något att glädjas över. Den mest omtyckte anfallaren i laget, Darren Bent, spelade fram den mest bespottade, Shaun Bartlett, och denne gjorde inget misstag utan tryckte in bollen i mål via ribban. Dennis Rommedahl, som idag var tillbaka i startelvan och, tro det om ni vill, spelade H-E-L-A matchen hade sedan ett bra skott som Carroll dock räddade till hörna… tyckte alla utom domaren Graham Poll som snällt dömde inspark till West Ham. Några fler mål blev det inte i denna halvlek utan Charlton gick till pausvila med en 1-0-ledning.

Tidigt i andra halvlek var vår danske högerspringare i farten igen och sköt ett skott som styrdes på Anton Ferdinand och ställde Roy Carroll. Bollen var dock inte på sitt bästa humör utan valde att söka sig till stolpen istället för strax innanför densamme och ställningen var således fortfarande 1-0. Matchen var 63 minuter gammal då det för andra gången i matchen skulle bli utdelning för Charlton. Bartlett spelade bollen till den gamle räven Chris Powell som slog ett inlägg som vår älskade skyttekung Darren Bent nådde högst på och nickade in. Tänk att han bara kostade tre miljoner pund! Han har nu gjort lika många mål som t.ex. Wayne Rooney som var ungefär sex och en halv gång dyrare än Bent. Snacka om lyckad affär! Glädjen över Bents 2-0 var naturligtvis total och nu började man faktiskt tro på en seger, inte minst med tanke på West Hams halvtaskiga form på sistone och att de skulle få en Lidnersk knäpp och plötsligt göra tre mål kändes inte så sannolikt. Så blev inte heller fallet utan Charlton behöll sin ledning matchen ut och Thomas Myhre fick hålla nollan, skönt för norrmannen som för bara några veckor sedan var tredjemålvakt!

När det gäller spelarkritik så måste man nämna Matt Holland som gjorde sin bästa insats på länge. Att Rommedahl fick spela en hel match måste ses som en liten framgång, han har annars blivit utbytt tidigt i andra halvlek i väldigt många matcher. Shaun Bartlett som gjorde det ena målet och var med i förspelet till det andra kan också nämnas. I West Ham gjorde Roy Carroll en bra match. De f.d. Charltonspelarna Paul Konchesky och Shaun Newton lär dock inte se tillbaka på sina återkomster till The Valley med alltför stor lycka. Båda två gjorde ganska slätstrukna insatser.

Från Charltonhåll hoppas man nu såklart att den här segern innebär slutet på den alldeles för långa perioden med usla resultat som gjort att laget halkat ned ända till tolfte plats i tabellen. Nu följer tre överkomliga matcher, Everton borta, Sheffield Wednesday borta (FA-cupen) och Birmingham hemma. Tre vinster är verkligen ingen omöjlighet och det känns som att spelarna och framförallt Alan Curbishley förtjänar lite medgång nu efter alla bottennapp. Curbishley har äntligen vågat möblera om i startelvan och bytt spelsystem, så han ska verkligen ha credit. 4-5-1 funkade ett tag, men framförallt på hemmaplan ska man spela med två anfallare så att man kan sätta ordentlig press på motståndarna. Det ska minsann inte vara någon söndagspromenad att spela på The Valley! Nu ser vi fram emot 2006 med i alla fall ett litet leende på läpparna, och näst på tur står som sagt Everton som ska få känna på hur det är att möta ett självförtroendefyllt Charlton Athletic!

0 kommentarer