Krönika: I år är året
I år är året då Leeds tar klivet upp till fotbollens finrum och sällar sig till några av världens bästa och största klubbar igen. För visst är det så?
"You know Leeds United?" Orden klingar rätt fint. Lite Yorkshire dialekt om jag får säga det själv (skulle inte tro det). "You never heard of them? Hmm, they played in the Champions League a couple of years ago. Ahh, never heard about Champions League either?" Okey, then I understand why you wear a Chelsea shirt. Samtalet är hämtat mellan mig och en thailändare för några veckor sedan. Om ni inte visste det så finns det ungefär 5 lag i Thailand som alla följer. De lagen är i tur och ordning, Liverpool-Man U-Chelsea-Arsenal-Tottenham. Liverpool kan jag säga är sjukt stora i Thailand. Majoriteten av alla med fotbollströjor springer runt med "Gerrard" på ryggen. Det är i stort sett det ända namnet som går att få tag i på alla lags tröjor. Har man inte Liverpool och Gerrard på ryggen är det tomt. Visst är det lite märkligt ändå att just dessa klubbar är de ända som existerar? Borde det inte vara lika utspritt som i vårt avlånga land? Anledningen är ju såklart televisionen. Denna underbara uppfinning har gjort att thailändarna kan koppla av nån gång i veckan för att se sitt favoritlag krossa sin motståndare. För det är ju det dom gör, Liverpool och de andra. 95 % av alla matcher som visas har nåt av dessa 5 lagen med. Alla, och då menar jag verkligen ALLA, Liverpools matcher visas på tv. Ni förstår kanske var jag befann mig på lördagar då min vän som jag hade sällskap med är Liverpool supporter? Ni förstår också att jag hållt på alla Premier League lag som Liverpool har mött bara för at jävlas med polarn, men det har ju inte gått allt för bra kan man ju säga.
Hur som helst. Att säga att Leeds inte är speciellt stora i Thailand är helt rätt. Men att säga att man är ensam Leeds supporter i Thailand är helt fel. Träffade säkert 30 personer som höll på Leeds under de nio veckor jag befann mig i Asien. Den häftigaste killen jag träffade måste ha varit Rob Hulse. Det är helt sant. Dock var det inte den Rob Hulse ni tänker på utan en släkting till vår långe hjälte. Han hette detsamma och tror ni han kände lite stolhet när jag hade nummer 10 HULSE på ryggen? Vi fick några roliga skratt ihop när vi tänkte på sammanträffandet. Träffade även en kille från Crewe som vart barndomskamrat med Rob Hulse. Han sa att dem fortfarande höll kontakten och att han ansåg att Leeds är den största klubb han spelat och kanske t.o.m kommer spela för. Han ansåg att träningsanläggningen och klubbens storlek var i världsklass, vilket ju är underbart att höra från en kille som Rob. Två andra sköna snubbar mötte jag på Koh Samui som faktiskt hade season tickets på Elland Road. Dem trodde inte mig när jag sa att jag skrev för Sveriges största "supporter klubb" för Leeds United. Fick helt enkelt springa hem och hämta min tröja med HULSE på ryggen för att dom iaf skulle tro att jag höll på Leeds. Det blev några sånger ihop och sen såg man aldrig dem mer igen. Kanske blir det dock några öl på Millenium Stadium i maj?
Min resa fick mig också att fundera mycket på vad Leeds egentligen betyder för en. Är det inte lite konstigt att man, c:a 1000 mil hemifrån, inte kan låta bli att kolla resultatet och varje dag läsa om det hänt nåt nytt i klubben man älskar? Varför kan man inte bara släppa taget för några månader och bara låta allt sköta sig självt. Bara koppla av och inte bli störd i sin semester bara för att Leeds förlorar, men man vill på något sätt plåga sig själv. Den senaste tiden har det dock varit ganska svårt med den saker då Leeds bara vinner och vinner. Det som är lite tråkigt är ju att de båda "storklubbarna" Reading och Sheffield U också vägrar tappa poäng. Sheffield kommer inte hålla hela vägen, det är jag övertygad om så därför gäller det för våra grabbar att fortsätta med vinsterna och försöka få igång spelet. Det är väl just det egna spelet som det varit lite problem med under denna säsongen. Även om vi vunnit många matcher har det ofta varit krig och inte spelet som fällt avgörandet. Kanske har det vänt nu efter utskåpningen av Plymouth (som jag knappt kan stava till) med 0-3 där andra halvlek sägs ha varit en av de bästa på hela säsongen. Det är i det egna spelet Leeds måste börja visa att man ska hålla till där uppe. Vi ligger trea nu och vi kommer knappast att tappa några placeringar, det är vi alldeles för starka för. Den bredden som finns i klubben just nu är rent utsagt makalös med Championship mått mätt. Vilken annan klubb i denna serien kan hålla spelare som Rob Hulse (9 mål) och David Healy (8) på bänken? Svaret är ju givetvis ingen och det är tack vare bredden som jag är och har varit helt övertygad på promotion i år. I år är det vår tur att gå upp i fotbollens finrum igen. Vi har mött skitlag som Rotherham, Gillingham, Plymouth, Cardiff, Millwall m.fl och det får vara bra med det nu. Det var "roligt" ett år men nu ska vi upp till verkligheten igen. Firma KB/KB har byggt upp klubben till nåt vi återigen kan vara stolta över. En klubb med en framtidsfilosofi. En klubb som vill uppåt. Nu finns ekonomin, nu finns grunden vad gäller spelare och nu finns tron på att vi återigen kan lyckas. Det har inte funnits på väldigt länge.
Visst har vi långt kvar och skulle vi gå upp krävs det nyförvärv för att vi inte ska åka rätt ur igen. Det vore en mardröm att göra en Sunderland som vann Championship ganska stort förra året för att nu ligga hjälplöst sist i Premier League. Vad gjorde dom för fel? Är det nyförvärven, tränaren eller klubbens filosofi det är fel på? Kanske allt, men att jämföra Sunderland med Leeds är dock som att jämföra natt och dag. Jag tycker inte det finns några likheter överhuvudtaget. Leeds har haft sina mörka år men har nu kommit tillbaka. Klubben hör hemma i Premier League och det vet varenda människa. Det är därför klubbar som Reading och Sheffield U har betydligt större chans än Leeds att direkt få ta klivet ner till Championship igen. Jag vill t.o.m sticka ut hakan och säga; kom ihåg var ni hörde det först.
Så då blir det alltså en enkel resa mot Premier League nu och till en underbar fest framåt maj? Nja, man ska aldrig vara helt säker när man håller på Leeds United. Fortfarande är det allt för många matcher kvar och allt för många lag som kan ta upp kampen. Klubbar som Crystal Palace, Southampton, Norwich och Wolverhampton som ju underpresterat, några mer än andra, ser sig nog som självklara kandidater att slå ner Leeds under strecket. Minst vill man iaf vara med och leka i play off i maj. Vi har två möten med C.P kvar samt en match mot Norwich. För att inte nämna de två möten vi har mot Reading och Sheffield, båda på borta plan. Inga enkla matcher men eftersom vi är Leeds United, den överlägset största klubben i The Championship, kommer vi klara av det. Har klubben sagt att vi ska upp igen så har vi pengarna, viljan, talangen och tron på att vi ska klara av det. Kan inte se varför vi inte skulle göra det.
Ken Bates har vi mycket att tacka för. Även om många supportrar i och runt Leeds inte gillar honom varken som person eller ordförande är det hans förtjänst att vi fortfarande existerar. Det är mestadels hans förtjänst att skulderna numera är zero. Det är hans förtjänst att vi har ett lag som i år kommer gå upp i Premier League. Det är hans förtjänst att vi fått vår stolthet tillbaka. Glöm aldrig det!
Så en hälsning till engelsmannen jag mötte i Thai Boxning på Koh Phi Phi. Man ska aldrig gå upp mot en Leeds supporter, speciellt inte om man är från Sheffield och håller på Wednesday.
