Släkten värst när Millwall föll mot Everton

Släkten värst när Millwall föll mot Everton

Den föredetta Millwall-spelaren Tim Cahill gjorde inte en min och vägrade att fira sitt mål när Everton vann omspelet i FA-cupens tredje omgång på Goodison Park.

Ett halvt dygn senare när adrenalinet är borta och ögonen ser saker lite nyktrare känns det faktiskt ganska så bra. Det var inte tänkt att Millwall skulle vinna på Goodison Park. Avgörandet skulle ha skett i sydöstra London och det var också nära att det blev så. Och får jag välja så tar jag vilken dag som helst ”Timmy” före en gaphalsig scouser att sticka hål på vår cupdröm. Legenden Tim Cahill skrev ett nytt kapitel igår kväll när han vägrade fira målet och utan att visa en min gick tillbaka till egen planhalva. Cahill visade Millwall respekt – och för det har han Millwall-fansens respekt.

Att det blir Everton som nu får ta emot Chelsea i FA-cupens fjärde omgång kan knappast anses orättvist eller ens särskilt överraskande. Däremot föll Millwall med flaggan på topp och vek inte ned sig en centimeter trots att det skiljer 29 tabellplaceringar lagen emellan.

Manager David Tuttle ställde upp med en 3-5-2-uppställning med två offensiva ytterbackar och välkomnade tillbaka Alan Dunne, Jody Morris, Andy Marshall och Paul Robinson i startelvan. På topp fick på nytt unga Marvin Williams, som gjorde mål mot Everton i första mötet, tillsammans med Ben May.

Hemmalaget rivstartade matchen och försökte sticka hål på Millwall så fort som möjligt med vetskapen att lagets chanser till avancemang minskade för varje minut. Redan under matchens första minut nickade Leon Osman över ribban och Tim Cahill hade ett inlägg som studsade konstigt och skapade oreda i målområdet innan vänsterbacken Tony Craig kunde rensa bort bollen. Evertons lagkapten David Weir höll på att bli utvisad i den 23:e minuten då han drog ned Williams, som dock landade på försvararens huvud, men undkom med en varning. Weir tvingades kort därefter lämna planen blödande.

Millwalls främsta målchanser kom på fasta situationer och distansskott där både May, Dunne och Morris hade avslut som räddades eller gick strax utanför.

Minuterna innan halvtidsvilan drog Everton åt tumskruvarna och pressen fortsatte i den andra halvleken. Marshall mellan stolparna fick nu verkligen presentera sig då han avstyrde en jättechans från James Beattie, gjorde en enhandsräddning på nick från Cahill, räddade en annan Cahill-nick nere vid stolproten och när han var överspelad sköt Kevin Kilbane över med öppet mål. Kilbane, som senare blev utbytt, måste tillsammans med Cahill ha varit Evertons största målsumpare för dagen och hade också en stolpträff efter hörna.

Det krävdes alltså en före detta Millwall-spelare för att tillslut få hål på det tappra Millwall-försvaret. I kamp med Dunne lyckades Cahill på något vis få bollen förbi armarna på Marshall och in i nätmaskorna. Målgöraren vägrade dock ta del av firandet utan gick utan att göra en min tillbaka till egen planhalva med sänkt huvud.

Tuttle försökte ändra matchbilden genom att byta in unga Barry Cogan istället för Morris och det var ett initiativ som så när höll på att löna sig. Cogan spelade fram David Livermore som hade ett jätteläge att få bollen förbi Nigel Martyn i Everton-målet men det pressade skottet räddades av 39-åringen. Cogans inhopp gav Millwall en positiv injektion men det var helt enkelt inte tillräckligt för att Millwall skulle kunna hota Everton på riktigt.

Everton är nu vidare i FA-cupen och får på nytt ta emot ett London-lag i nästa omgång. För Millwall gäller det nu att fokusera på ligaspelet där varje poäng kan visa sig vara skillnaden mellan liv och död.

Till sist; respekt Timmy, vi glömmer aldrig.

Everton 1-0 (0-0) Millwall

1-0 (´73) Tim Cahill

Publik: 25,800 (1,700 Millwall)

Marshall – Robinson, Whitbread, Lawrence – Craig (´88 Braniff), Livermore, Elliott, Morris (´76 Cogan), Dunne – Williams, May

Henrik Lundgren2006-01-19 14:40:00

Fler artiklar om Millwall