Resekrönika Tottenham - West Ham
Eller en skogstokig Yid och en försvunnen kabinväska. Del 2 av höstens resa till London fortsätter med derbyt mellan Tottenham och West Ham. Problemen kring det vi inte råder över själva kan väl sägas fortsätta, men slutet gott allting gott!
Efter den kanske något väntade förlusten hemma mot United var det dags att styra kosan mot norra delarna av London och det heta derbyt mellan Tottenham och West Ham. Eftersom ingen av oss tidigare hade varti på White Hart Lane var det extra intressant. Hotellet gjorde om möjligt ännu större förlust på morgonens frukost, buffén fick fyllas på omgång efter omgång men det gäller att grunda ordentligt inför matchen. På väg till tunnelbanan genade vi genom några bakgator och det gamla talessättet, genväg är senväg höll på att bli alltför sant. Några gubbar höll på att sätta upp en byggnadsställning utanför ett hus och när vi passerade hörde vi ett lätt metalliskt ljud klinga. Vred på huvudet och såg en meter järnrör komma flygande genom luften från 10 meter. Även om vi hade marginal på några meter så tog man automatiskt ett snabbt skutt åt sidan, det kunde tyvärr inte Jaguaren som stod parkerad på gatan.
Vi tog tuben till Seven Sisters och följde strömmen uppför High Road. Vädret var strålande om än något kyligt, men det kändes skönt med en promenad. Den fysiska ansträngningen tärde på krafterna och ett besök på ett Café kändes helt rätt. Minns inte om det var Titanic eller Atlantic men det var tämligen fullt av Totenhamsuuprtrar som höll på att ladda upp med full english breakfast. Dimridån av svettigt bacon och flottiga korvar låg tung över lokalen, en halv liter vita bönor i tomatsås och en ordenltlig hög med vitt bröd. Sedan är familjerna klara att äntra WHL. En liten annorlunda uppladdning men det kändes skönt med lite påfyllning i magen då vi hade en späckad eftermiddag utan pauser att se fram emot.
Väl uppe vid arenan försökte vi få reda på om det fanns någon minicabstation i närheten. Enligt vad vi hade hört från tidigare besökare skulle det finnas det och tidsmarginalerna till flyget hem var inte på vår sida så vi hade redan från början planerat att lämna matchen strax innan slutet. Ingen av de poliser, funktionärer eller supportrar vi träffade var dock från området så svaret var detsamma från alla, ingen aning. Well, well, det fixar sig säkert så vi letade upp vår ingång längst söderut på East stand. Eftersom vi skulle åka direkt till flygplatsen efteråt hade vi givetvis vårt lilla handbagage med oss och vi hade räknat med att vi fick ta med oss detta in på arenan. Biljettkontrollanten tittade snabbt på de tre ryggsäckarna och gav ok till dem men för Anders kabinväska var det nobben. Vi försökte förklara varför allt detta gepäck var med men de var omutliga, kabinväskan måste förvaras i ett särskilt rum. Ulf fick spatsera iväg med funktionären till motsatta sidan och lämna in sin väska där, det skulle finnas personal på plats där femton minuter innan matchen slutade bakom de tredubbla järngrindarna, no problems sir!
Efter detta mankemang tråcklade vi oss igenom med våra ryggsäckar som inte kontrollerades på innehåll utan käckt fick en klisterlapp med "Tottenham security check" på. Säkerheten får inte högsta betyg även om vi naturligtvis ser osedvanligt hederliga ut. På fjärde raden cirka tio meter från hörnflaggan hittade vi våra platser, nästan i ögonhöjd med gräset. Ganska mycket norrmän runt omkring men det som snart tog allt intresse var en lite väl hängiven spursfan på första raden. Han började skrika och veva med armar och fingrar redan när West Ham värmde upp inte långt ifrån där vi satt, Sheringham var "extra populär". Denne supportern var mycket propert klädd med bakåtslickat hår och fager dam intill sig, hon satt dock som ett barn i söndagsskolan hela matchen. Matchen blåstes igång och det bjöds på spel i högt tempo från båda hållen, det märktes att det var ett derby. Chanserna duggade förhållandevis tätt och inledningsvis stod Tottenham för de flesta chanserna och det bättre spelet, främst på mittfältet. Det var kanske ingen större överraskning att Tottenham tog ledningen men målet tillkom på en chans som inte fanns. Ett högt inlägg nicklobbas av Mido över en totalt felplacerad "Shaking" Hislop.
Vår vän på första raden går från glad till knäpp och euforisk för att sedan övergå till spydig, odräglig och totalt knäpp. Cirkeln är sluten. Förutom att matchen är sevärd blir det till en sedvänja att titta till denne mycket ovanlige karaktären efter varje situation. När Sheringham och Davids ryker ihop efter en närkamp är vi övertygade om att han skall hoppa in på planen. Som tur är vårt engelska vokabulär inte tillräckligt bra för att vi skall förstå all smälek men det var klart barnförbjudna ord. I andra halvlek tog West Ham över mer och mer av spelet och den i Charlton saknade Konchesky fyllde gång på gång på vänsterflanken. Vid en av dessa attacker snubblade han till precis när han skall skjuta inlägget, en situation man kan småle lite åt. Men inte vår Yid, han blev skogstokig. Hoppade upp, skrek och pekade finger när alla andra satt ned och, ja smålog som sagt. Det dröjde inte många minuter efter denna incident innan han fick besök av ett par män i svarta kostymer och diskreta hörsnäckor. Det krävdes ingen Einstein för att räkna ut vad samtalet gick ut på, övervakningskamerorna är många på WHL. Tack vare detta hade vi lättare att koncentrera oss på matchen under den tid som var kvar innan vi var tvugna att avvika. Tack vare att matchen var försenad redan från avspark plus stopptid fick vi resa på oss efter drygt tjugo minuter av andra halvlek.
Ulf sprang i förväg för att hämta ut sin väska men vi mötte honom halvvägs tillbaka, grindarna var naturligtvis låsta. Det spelade ingen roll hur många portar vi knackade på och hur många mumrikar som tittade ut ur sina hålor, ingen torde uttala sig om alla grindars moder. Ulf vände tillbaka till den ingång där hela historien hade påbörjats och eftersom det bara är en person som var med om resten av den historien låter jag Ulf själv återberätta.
Jag kände då en liten rysning- tänk poliser, hästar, 30000 hysteriska fans, planet och tiden, var är grabbarna.. Samlade mig och gick tillbaka till biljettinsläppet, mötte Anders, Lars och Jocke på vägen. Dom skulle försöka få tag i en taxi?? Vilket i stort sett inte gick utanför WHL, hade vi informerats före matchen! Väl inne på arenan igen sökte jag upp chefstewarden med ögonen- fick ingen riktigt bra kontakt, stämningen var på kokpunkten i slutet av matchen. Framför mig stod en stor mörk man på 1,90, i kostym, troligtvis "The big chefsteward". På engelska försökte jag förklara min situation- han tittade på mig 3-4 gånger..väntan var ohygglig.. OK sa han, följ mig.
Vi gick ner på plan och passerade alldeles intill hörnflaggan. En snabb tanke for genom mitt huvud att gena förbi hörnflaggan på fel sida men med tanke på situationen van förnuftet, som tur var. Vidare förbi alla huliganer, in i innersta av WHL gick vi. Efter 5 min i snabb takt var vi på andra sidan, nästan rätt!- Är det här frågade han? Jag tvekade som Ni förstår, hade ju inte varit inuti WHL förut, (som spelare i div 4 fick man inte besöka denna underbart hektiska arena!!!). Efter lite letande kom vi in i Stewards Room och där står väskan. Nu var det bråttom, tackade vänligt för hjälpen, ut genom gångar och dörrar, ut på gatan. Bort från poliser, hästar, ”huliganer” och annat löst.. till grabbarna. Precis då fick de tag på den enda taxin som fanns på gatan, mitt framför en supporter som inte var glad, jä-lar vad det var nära att hamna i mer trubbel för oss!! Väl i taxin, återsamlade, lade sig ett lugn bland oss.
Under tiden Ulf granskade WHL från insidan frågade jag en konstapel vad som hände efter matchen. Hela gatan skulle komma att spärras av vilket innebar att ingen taxi eller buss skulle vara möjlig, vi skulle bli tvungna att gå lång väg innan vi skulle kunna få tag på en taxi, tiden tickade mot oss. Ulf kom springande från andra hållet mot vad han hade försvunnit och Anders fick ögonkontakt med en taxi på andra sidan gatan. Efter att lämnat företräde för mötande trafik sprang vi över gatan och såg till vår fasa en Tottenhamsupporter göra anspråk på "vår" taxi. Chauffören stod dock på sig och förklarade att han hade sett oss först vilket inte gjorde hemmasupportern särskilt nöjd. Vi förklarade dock glatt vad fyra Charltonsupportrar skulle göra med två dito från Tottenham som hade lämnat sitt lags hemmamatch i förtid om de inte la ner verksamheten och lite molokna lunkade de iväg med svansen mellan benen.
Väl inne i taxin fick vi höra hur Ferdinand jr kvitterade på stopptid, naturligtvis frustrerande att missa en sån upplösning men så går det när man har bokat sin biljett innan man visste att man skulle se matchen. Taxin tog oss till West Hampsteads station där vi skulle ta tåget ut mot Luton. På vägen åkte vi igenom Hempstead, ett av Londons mer fashionabla förorter där villorna mer ser ut som palats, det ena större och vräkigare än det andra. Passerade Fredrik Ljungbergs kåk, ja åtminstone tror vi att det var hans. Vi drog slutsatsen av de lättklädda flickorna med röd tofs som showade utanför ett stort slott. Till slut kom vi fram till flygplatsen i relativt god tid och då kändes det än mer irriterande att missa slutet av matchen. Tänkte få i mig ett skrovmål på Burger King men det blev nobben, mina kontanter var slut och de tog inte kort. En restaurang på en internationell flygplats om inte tar kort, ja den passeras till Sverkers soptunna. Medan vi väntade på planet och satt och filosoferade över resan rundade Ulf av med en lysande kommentar. Vad du en gör så res inte till WHL med kabinväska...
