Chelsea - Everton 4-1 (FA cup)
Håll i dig FA cupen, nu har vi kommit igång.
Innan matchen bad jag om rörelse i anfallsspelet och Mourinho måste ha hört min bön. Chelsea spelade ut fullständigt under delar av matchen och spelare som tidigare under säsongen haft det svårt blommade ut.
Chelsea
Mourinho valde att ge lite nya spelare chansen i startelvan jämfört med matchen mot Liverpool, Johnson, Huth och Wright-Phillips fick chansen att visa att de hör hemma på Stamford Bridge. Chelsea startade enligt följande:
Cech; Johnson, Huth, Terry, Gallas; Lampard (Geremi 79), Essien, Gujohnsen; Wright-Phillips, Crespo (Maniche 45), Robben (J Cole 64).
Ej använda avbytare: Cech, Del Horno.
Everton
Everton fick tillbaka några spelare till matchen och kunde trots sitt stora manfall mönstra en bra startelva. Andremålvakten Wright skadade sig under uppvärmningen och Moyes hade inget annat val än att sätta en debutant, Iain Turner, i mål, det måste finnas lämpligare matcher för en ung målvakt att göra debut i. Everton startade så här:
Turner; Hibbert, Weir, Ferrari, Neville, Nuno Valente (Davies 45); Arteta, Kilbane, Osman (Carsley 82), Cahill; Beattie (McFadden 45).
Ej använda avbytare: Wright, Naysmith.
Matchen
När domare Phil Dowd blåste i pipan var det som att det gick en stöt genom hela Chelseas lag, det lag som tidigare sett idélöst ut under första halvlek var som bortblåst och in stormade ett nytt hungrigt Chelsea anförda av två virvelvindar på kanterna. Robben och Wright-Phillips var utan tvekan de två spelare som betydde mest för Chelseas offensiv. Med sina okonventionella löpningar rev de stora sår i Evertons backlinje och Moyes hade fullt upp med att peka ut rätt riktning att springa i till en snurrig Valente.
1-0 kom efter en långboll från Gudjohnsen till Crespo som behärskat tog ner bollen på bröstet och skarvade på volley fram till en framrusande Robben. Ensam med målvakten gjorde inte Robben någon besviken och efter 22 minuter kunde vi konstatera att det här skulle bli en rolig kväll.
Tio minuter senare gjorde Wright-Phillips en av alla sina slalomlöpningar för kvällen, Valente kom fel och fällde honom solklart i straffområdet. Lampard fick ansvaret för straffen och 2-0 var ett faktum.
Knappa fem minuter hann gå innan Lampard tog hand om en frispark till vänster om straffområdet. Frisparken var skruvad mot mål och riktigt hård, Crespo mötte med kalufsen och touchade bollen förbi en chanslösTurner i Evertons mål.
Första halvlek var en uppvisning från Chelseas sida, mycket bra spel och man ser hur viktigt det är att båda våra yttrar har en bra dag. Innan andra halvlek startade gjorde Chelsea sitt första byte, Crespo lämnade plats för Maniche och Gudjohnsen tog plats i anfallet.
I andra halvlek såg Chelsea mätta ut och mättast av dem alla var Maniche (även bokstavligt talat). Jag tycker att det är underligt att han inte visar lite jävlaranamma när han får chansen. Han ska få chansen att acklimatisera sig i klubben och staden innan jag skriver av honom helt men det ser inte helt lovande ut.
Arteta lyckades reducera på straff efter att Huth blockerat ett skott med händerna i straffområdet, solklart.
4-1 kom till efter att Lampard gav en frispark strax utanför straffområdet till Huth som drog på, tyvärr fick han ingen riktig träff utan bollen gick i muren. Som tur var stod Terry på rätt ställe och tog tillvara på returen på bästa sätt, en stenhård boll i bortre krysset.
Matchen i helhet var ren och skär propaganda från vår sida och jag hoppas att Johnson (som var ok) och Wright-Phillips (lysande) får fler chanser att terrorisera motståndarnas vänsterflanker.
