Gästkrönika: Nykomlingar
Signaturen "JohnnyS" har skrivit en historie-krönika om början av nittiotalet och tiden under Don Revie.
Vi är på väg up till PL. Många tvivlar på att vårt lag har där att göra. Det är inte första gången vi går upp utan att vara betrodda. Glömmer aldrig när jag läste att ett spöke hade vaknat i Expressen. Spöket var Leeds. Året var 1990. Leeds hade vunnit dåvarande div. 2 o vara tillbaka i högsta serien efter 8 tunga år. Expressen förutspådde att detta lag faktiskt hade en möjlighet att stanna kvar i högsta ett par säsonger, men sen skulle det gamla laget få problem om inte nytt blod kom in stora mängder. Leeds hade på den tiden en ganska hög medelålder så frågeställningen var berättigad. Själv följde jag matchen på ”Sport on five” på en sprakig radio. (I västra Norge där jag växte upp kan man ratta in engelska radiostationer på AM bandet) Vi tog ledningen med 3-0 mot Everton. Jag höll på att gå igenom taket av lycka. Matchen slutade 3-2. Allt för spänningen...
Vi slutade på 4.de plats det året. Året efter tog vi vårt senaste mästerskap. Vi var bara fantastiska det året!! Efter att sett på TV när vi spöade Aston Villa bort med 4-1 trodde jag inte att vi kunde prestera mera. Men sedan mötte vi Sheff Wed. Borta: Satt med matchen-kupongen med 4 olika resultat varav ett av dom var 1-5. Med några minuter kvar gjorde Rod Wallace 1-6. Enda gången jag suckat för att Leeds baljat. Vi var SÅ förbannat bra den säsongen!! Glöm allt annat du hört. Alla snackade och skrev om Scums. Men det året var vi så jävla orubbliga att ingen kunde ta oss över en säsong. Ingen gjorde det häller. 1962 hamnade Leeds på 19 plats i div 2. Sämsta placeringen någonsin. Don Revie hade gått från spelare till manager under säsongen. Don Revie som varit en ganska bra spelare blev p.g.a. sin karaktär plötsligt manager 1962. Fick all times sämsta liga- placering på köpet. Fast utan honom hade vi åkt ur. Vi förlorade inte på sista 9 matcherna. Innan Revie var vi spikrakt på väg mot div 3. Sen blev det uppåt så länge han va kvar.
Året efter tog vi 5. platsen i div 2. Året efter krossades allt motstånd och vi tog oss up i högsta serien. Vi väckte lite uppmärksamhet på vägen, och det fanns faktiskt några som trodde att vi skulle klara av att stanna i div 1. Första året i högsta på länge. 1964 Leeds började med att slå Aston Villa 2-1 B, Pool 4-2 H, Wolves 3-2 H hyfsat för en nykomling. Sen torskade vi 3 matcher. Sen vann vi 12 matcher utav 14. en oavgort blev det. Det var en hård vinter med alldeles för många inställda matcher. Leeds hade ingen tur med hur matcherna fick spelas i kapp. För att beskriva vad som hände skriver jag när matcherna spelades och hur det gick (Leeds siffror först)
Mars
10 Crystal Pallace b 3-0
13 Fullham b 2-2
15 Burnley h 5-1
20 Everton h 4-1
27 Man Utd FA-cup semi neutral Hillsboro 0-0
31 Man Utd FA-cup semi neutral City Ground 1-0
April
3 West Ham h 2-1
5 Stoke h 3-1
12 WBA b 2-1
17 Man Utd h 0-1
19 Sheff Wed b 0-3
20 Sheff wed h 2-0
24 Sheff Utd b 3-0
26 Birmingham b 3-3
Maj
1 Liverpool Wembley FA-cup final 1-2 efter förlängning.
Det var ett tröttkört och skadat Leeds som fick ge sig i kampen om ligaguldet. Avgörande matchen mot Birmingham var 5 matchen på 9 dagar. Man Utd tog det på MÅLSKILDNAD. Sen åkte cupfinalen åt fanders på extratid. Det blev stora protester både under och efter säsongen. Och FA gjorde sedan om reglerna så att nåt liknande inte skulle inträffa flera gånger. Det var dock ingen tvekan om att det var ren stöld från FA att vi inte tog guldet 1965. Ett helt omänskligt spelprogram stoppade oss på mållinjen. Trupparna var mycket mindre då, och planen oftast rena gyttjan. Halvskadat räknades inte som skadat. Vi var några stolpskott från The Double, men kammade noll med minsta möjliga marginal. Denna säsong är en stor orsak till att Leeds är en av dom större klubbarna i Europa när det gäller fans. Dom följande 10 åren under Don Revie lyfte oss ännu mera.
