- -
Ett mästerligt kliv mot titeln
I en repris av förra årets bortamatch mot Bolton tar Chelsea ett ordentligt kliv mot sin andra mästerskapstitel på två år. Bolton kommer allt längre från sina Champions League drömmar och Lampard regerar.
Inledning
Bolton hade inför den här matchen fyra raka förluster och var pressade att vinna om de skulle ha något med striden om Champions League platserna att skaffa. Chelsea å sin sida hade tack vare Sunderlands heroiska insats dagen innan, 0-0 på Old Trafford mot Manchester United ett gyllene läge att utöka serieledningen men då måste man slå ett erkänt starkt hemmalag i form av Bolton Wanderers. Inför matchen hade Boltons Jay-Jay Okocha gjort vad han kunnat för att skruva upp temperaturen och i en frispråkig tidningsintervju hade han gått till hård attack mot Didier Drogba och bad publiken på Reebook Stadium att hjälpa till med att hetsa dagens domare Phil Dowd mot Chelsea anfallaren. Phil Dowd är den domare i Premier League som är gladast i att visa både gula och röda kort och kanske räknade man med att som en lång rad andra lag detta år få förmånen att få spela med en man mer. Så varje gång Drogba var i närheten av bollen fick han därför höra ett vrål från hemma publiken.
José Mouirnho valde att starta matchen med samma manskap som mot West Ham, med det naturliga undantaget Maniche som var avstängd efter förra veckans röda kort. Istället tog Joe Cole sig in i startelvan i en 4-4-2 uppställning. Jag hörde att TV-kommentatorn var lite orolig för om spelare på den här nivån verkligen kunde anamma nya spelsystem mellan matcherna. Jag vill ta tillfället i akt att upplysa denne TV-kommentator att 4-4-2 systemet är bland de mest traditionella och basala uppställningarna som överhuvudtaget används i brittisk fotboll. Det är lite grand som att knalla på mammas gata, man hittar utan karta så att säga.
1:a halvleken
Matchen inleddes oerhört trevande och båda lagen månade starkt om defensiven. Följden blev en tempofattig och trög matchinledning med väldigt få chanser. Boltons manager Sam Allardyce tycktes ha gjort sin läxa väl och stängde effektivt till Chelseas mittfält med sitt femmannamitt. De anfall som initierades av Bolton kom framför allt på Chelseas vänsterkant, där Del Horno utgjorde ett orosmoment för bortalaget. Det var ingen slump att Allardyce satte in anfallen på den sidan och heller ingen slump att de första halvchanserna kom just efter frisparkar givna från Chelseas vänsterkant.
Chelseas första chans kom i den 21:a minuten då Geremi avancerat upp på sin högerkant och slår ett fint inlägg som sånär når fram till Crespo. Bolton klarar dock siutationen och vänder snabbt på spelet. Vaz Té tar sig fram igenom Chelseas mittfält och spelar sig via ett snyggt väggspel med Borgetti fram till Boltons absolut finaste chans. Vaz Té får dock inte till avslutet utan skottet blir till en lös fösning som tar i Petr Cechs vänstra stolpe.
Phil Dowd plockar fram kortleken i den 30:e då Gardner varnas efter att ha fällt Essien högt uppe på Chelseas planhalva. Tio minuter senare är kortet framme igen då Makelele varnas då han stänger löpvägen för en Boltonspelare. Strax därpå sparkas Makelele i huvudet av Gary Speed i ett försök till rensning från den grånande Walesaren – ingen åtgärd från domaren. Bolton mittfältet fortsätter på den inslagna vägen och när Frank Lampard gör ett ryck förbi Ivan Campo på mittfältet tvingas Campo att fälla Lampard bakifrån i en välavvägd glidtackling. En taktiskt sett riktig fällning som naturligtvis ska ge en varning men Dowd nöjer sig med att prata allvar med spanjoren. Poetisk rättvisa skipas dock direkt, då Lampard slår en svepande frispark in mot Boltons straffområde och Drogba/Terry kan gå upp i vågen av spelare som rör sig mot Jäskiläinens mål och nicka in 0-1 vid målvaktens vänstra stolprot. Det var svårt t o m av reprisen att avgöra vem som var sist på bollen men Terry tilldöms målet efter en lång tvekan av domarteamet.
En tråkig, tempofattig och näst intill chanslös halvlek slutar med en enda sevärdhet, Chelseas mål.
2:a halvleken
I andra halvlek sätter Big Sam in dansken Pedersen och greken Stelios för mexikanen Borgetti och portugisen Vaz Té för att få till en ändring i spelet. Men Chelsea gör sin vana trogen en betydligt bättre andrahalvlek och laget pressar redan från start bollhållaren högt upp på banan och trycker därmed tillbaka Bolton.
I den 50:e minuten får Essien bollen under kontroll på egen planhalva och ska just till att starta ett kontringsanfall när han fälls bakifrån av Davies. Den här gången har Dowd läst på regeln om fällningar bakifrån och Davies varnas. Bolton gör vad de kan för att få till en kvittering och israelen Ben Haim avancerar på Chelsea vänsterkant och får på ett fint inlägg fram till Pedersen som dock skjuter över. Del Horno är fortsatt den svaga länken i ett i övrigt solitt Chelseaförsvar.
I den 58:e minuten erövrar Essien och Lampard bollen vid mittcirkeln och Lampard slår en lång passning ut till Crespo som sökt yta på vänstersidan. Crespo håller i bollen och väntar in de framstormande Chelsea spelarna, drar en Boltonförsvarare och passar in bollen perfekt till Lampard som tar med sig bollen i farten och kan slå upp den i nättaket. 0-2 till Chelsea i ett mycket snyggt mål. I och med målet blev Lampard dessutom den mittfältare i Premier League somgjort flest mål under en säsong. 15 mål placerar honom före t ex Paul Scholes, Gerrard m fl.
Minuten därpå går Crespo av för Robben och Chelseas bortastöd sjunger ”We Gonna Win The League!” Det är inte första gången klacken hörs, som TV-mannen påstod. Antingen har han en väldigt selektiv hörsel eller också kan han helt enkelt inte Chelseas läktarsånger som klart och tydligt hördes vid flera tillfällen under den första halvleken.
Essien och Campo har en liten privat uppgörelse på planen. Campo är riktigt irriterad på att essien varit närgången i spelmomentet och trycker till Essien efter att spelet avstannat. Drogba rusar fram och särar på de båda kombattanterna innan det hettar till för mycket och Phil Dowd har ett litet snack med grabbarna.
Bolton byter in japanen Nakata för walesaren Speed i den 71:a minuten. Bolton har en mycket internationell trupp med inte mindre än 14 nationaliteter representerade. Jag lägger ingen värdering i det utan kan se paralleller till hur Chelsea såg ut på nittiotalet med flera spelare med grym rutin, utländska pass och med bäst-före datumet precis passerat i karriären. Skillnaden är att Bolton slipper epitetet ”främlingslegion” stup i ett och så länge man tar klasspelare som t ex Ivan Campo till Premier League har jag inget att invända.
I 77:e minuten snappar Joe Cole upp bollen från Gardner på högerkanten, spelar in till Robben som dock inte lyckas överlista finländske Jäskiläinen. Några minuter senare händer det som Boltonpubliken väntat på hela matchen. Drogba varnas av Phil Dowd efter att ha fått med sig bollen på handen.
I slutminuterna byts Cole ut för Ferreira och Robert Huth kommer in för Drogba som får stående ovationer från ”the Chelsea faithful”. Huth varnas nästan direkt för en hands och innan det hade Dowd även hunnit varna Ben Haim då denne la en hindrande arm om en framstörtande Arjen Robben. Samme Ben Haim följer upp handpåläggningen med att göra om tilltaget på övertid och får därigenom sitt andra gula kort och visas ut. Massor med gula kort i en långt ifrån ful match med andra ord.
Matchen slutar, precis som jag tippat, 2-0 till Chelsea och avståndet till Man United växte därigenom till nio poäng. Tappar Man United poäng i den svåra bortamatchen mot Tottenham på måndag kan Chelsea säkra ligasegern vid en vinst mot Everton på Stamford Bridge.
Men of the match är i mitt tycke Terry, Gallas och den återigen strålande Geremi. Ett blytungt försvar som måste vara något av det ruggigaste Premier league någonsin sett. Jag tror inte jag såg Geremi t ex göra ett enda defensivt misstag under matchen och Bolton kom absolut ingenstans med sina anfall i den andra halvleken. Del Horno får inte vara med i denna hyllning, jag tycker helt enkelt att han är den svaga länken i den här kedjan. Han jobbar och sliter men når inte dit.
Bolton (4-5-1) Jääskeläinen; Ben Haim, N’Gotty, Faye, Gardner; Davies, Nolan, Campo, Speed (Nakata 70), Vaz Te (Stelios h-t); Borgetti (Pedersen).
Chelsea (4-4-2) Cech; Gérémi, Gallas, Terry, Del Horno; Makelele; Essien, J Cole (Ferreira 82), Lampard; Crespo (Robben 60), Drogba (Huth 86).
Domare: Phil Dowd
Publik: 27 266
Resultat: 0-2 (0-2), mål av John Terry och Frank Lampard
