Små anteckningar vid stranden av Mersey, Del 2
Här kommer del 2 av Andy the Kings reseskildring av besöket på Merseyside.
Del 2. Goodison Park is my lady
Efter att ha åkt ett tag på gatan med det underbara namnet Everton Road och sedan sniffat en bit utmed Stanley Park tornade i fjärran upp sig mödrarnas moder, alltets allting. meningen med livet. Den Gudomliga Goodison Park. Detta engelska tempel för alla rättrogna som vandrar den enda och sanna vägen på vår jord.
Vi går av bussen och vandrar med märkvärdigt fjäderlätta steg mot arenan. Strax innan vi når början av anläggningen dyker fule Mammon upp med sitt tempel på vänster sida. EFC Mega Store. Kom och köp! Nej, kom och köp mycket! Redan utanför ingången står fem försäljare och ska pracka på en kreditkort. Att handla med kontanter gör ont, med kreditkort inte alls (gammalt djungelordspråk). Man får finta vänster och gå till höger. Så kom vi in och Jr väljer en halsduk och ett par förvånansvärt billiga målvaktshandskar. Mest är det kläder av olika snitt som krängs. Själv köper jag nada, lätt.
Efter att ha kommit ut måste vi över en korsning. Väl över står man öga mot öga med kolossen från Goodison. Ett stort stycke brons föreställande den ej helt okände Dixie Dean. Vid ett derby för ett par år sedan lär RS ha bombat den med rödfärg natten innan.
Denne Dixie får man säga överskuggar allting som kommit fram ur klubben sedan dess. Det är Dixie hit och Dixie dit. Vem fasen vet vem Alan Ball är av den yngre generationen om inte ens klubben nämner honom. Det var nog inte många Evertonspelare som fick ett telefonsamtal av Bill Shankly, där han prisade och tackade för insatserna i fotbollens namn. Fast det är klart, Shankly ringde inte förrän han blivit såld till Arsenal 1972.
Men nu till arenan. Visst är den omodern och visst ser den chanserad ut, men jag måste säga att den gjorde positivt intryck på mig. Först möts man av den gracila stålkonstruktionen för Park Ends taköverbyggnad. Sedan Main Stand och Goodison Road. Helt lodräta väggar med blåmålad nedre tegelvägg och med övre vägg av korrugerad aluminium. Det kändes så mänskligt med en arena som inte var avskärmad med galler och taggtråd utan där alla entréer skedde direkt från gatan (dock ej Park End). Sen att bostadshusen låg så tätt inpå förstärkte känslan av att detta var en integrerad del av livet. Detta tilltalade mig mycket, men naturligtvis är det knappast hållbart med en sån här typ av anläggning i modern tid.
Vi gick runt arenan ett varv och sedan in på Bullens. Köpte 660 ml Chang Beer som jag snabbt fick trycka i mig eftersom en oresonlig kvinnlig vakt inte tillät mig ta med den in. Öl är inte lika gott när man måste forcera den. Bänkarna var av den gamla typen och eftersom jag är lång blev det en pina med allehanda konstiga sittställningar. Matchen var urusel, men det var roligt att se samtliga i publiken resa sig som en man så fort en målchans närmade sig. Men det var inte så ofta.
Efter matchen gick vi genom Stanley Park då vi hade fått tips att ta bussen ifrån Anfield istället. Det blev nu så att vi gick runt nästan hela Anfield innan vi kom till busshållplatsen. Om Anfield måste jag säga, att fast den ser modernare och större ut, så tycker jag den också ser fulare och ogästvänligare ut med sin galleravspärrning och klumpiga stålkonstruktion för de utskjutande övre sektionerna. Jag väljer Goodison alla gånger framför detta schabrak. And because she is my lady.
