CSS-info: There's only one Gary Chivers.
En liten uppdatering till notisen om Chelsea Old Boys som jag la ut på sidan igår. Chivers välkomnar CSS till välgörenhetsmatchen på söndag.
Fick tag i Gary Chivers som är spelande tränare i Chelsea Old Boys, och han blev faktiskt riktigt glad att höra att några av oss kommer upp och ser matchen mot Holmer Green Minors på söndag. Vi är verkligen välkomna.
Är vi uppe tidigt så kunde vi få ta ett par öl med grabbarna innan matchen. ”- Vi tar alltid ett par öl före matchen. Det gör inget, vi är så feta ändå”, enligt den forne försvars- och mittfälts spelaren. Vi är också välkomna in i omklädningsrummet och prata med våra gamla idoler om vi så önskar. Det blir hur som helst tillfälle till samkväm efteråt. Det här tillfället tänker inte jag missa. No way. Snacka om att jag blev uppspelt efter telefonsamtalet.
Jag skrev en liten krönika om Chivers för ett tag sedan. Här kommer den på nytt.
Mitt möte med Gary Chivers.
När jag läste den alldeles utmärkta artikeln om Chelsea, skriven av Aftonbladets Erik Niva, häromdagen, och Eriks intervju med Gary Chivers, fick jag en plötsligt en flashback till 1981, och mitt korta möte med Chelseabacken.
Datumet var 14 mars 1981, och platsen var Bristol. Chelsea hade bortamatch mot Bristol Rovers på Eastville Stadium. Med nio omgångar kvar att spela i dåvarande Football League Division Two, så låg hemmalaget sist i tabellen, 19 poäng efter Chelsea som låg fyra.
Undertiden som Chelsea fansen slogs med Bristols dito på gatorna runt arenan, så väntade jag och mitt rese sällskap på att spelarbussen skulle anlända till Eastville.
Spelarna lastar ut sina trunkar ur bussen och plötsligt står Chivers framför mig och lämnar över två gratisbiljetter till mig. Själv står jag som förstenad och får inte fram ett ljud. Vips, så är han borta. Tittar på biljetten. ”Complimentary, North Terrace Seats, Block M, Row X, Seat 58, £3”. Hastigt och lustigt har vi två sittplatser istället för två stå på South Enclosure, för £1.60.
Inne på arenan har två Chelsea spelare platserna bredvid oss, nämligen Colin Lee och Chris Hutchings. Deras namnteckningar pryder nu matchprogrammet, som förövrigt endast kostade 30p. Matchen då? Jo, den vann Bristol R med 1-0, med ett mål sju minuter från slutet, inför 7 549 åskådare.
Förövrigt så var detta mitt andra besök i Bristol. I mars 1978 såg jag min första bortamatch med Chelsea på Ashton Gate. Bristol C vann då med 3-0. Tur att det inte finns fler lag i de högsta serierna, i staden.
Nu skulle ju detta handla om Chivers. Visst. Jag skämdes så in i helvete att jag inte fick fram ett tack då han överlämnade biljetterna till mig, så jag beslutade mig för att skriva ett tackbrev, vilket jag också gjorde. Perfekt läge och kontakta Chivers nu eftersom jag visste efter hemkomsten från England, att Chelsea skulle på försäsongsturné till Sverige i augusti samma år. Dessutom skulle laget ha sin bas i Västerås där jag är bosatt. Perfekt.
Strax innan sommaren damp det ner ett brev från Chivers.
”Look forward seeing you in the summer Harri, perhaps you can take my friend Mike Fillery and I out one evening. Perhaps you can fix my friend and I up with two lovely Swedish girls”.
Yours Sincerely,
Gary Chivers
Tänk att svenska brudar redan då var ett begrepp, och stod högt i kurs…
Augusti kom, Chelsea kom, men ingen Chivers. Dessvärre hade han skadat sig mot slutet av säsongen, och benskadan tvingade honom att stanna kvar i London, medan övriga laget fick uppleva svenska flickor, mygg och följande resultat; IFK Västerås 0-1, Flen 2-0, Forward 0-1 och Hofors 1-2. En seger av fyra, ungefär vad som var vanligt för Chelseas del, (även i ligaspelet) under denna tidsperiod. Spelade ingen roll, vi älskade laget ändå. Och gör det fortfarande, för all framtid.
Synd att Chivers aldrig dök upp, det hade alla förutsättningar att bli ett par intressanta veckor.
Gary Chivers spelade under 1978/79 - 1982/83, 143 + 5 matcher för Chelsea, och gjorde 4 mål, innan han gick vidare till Swansea City sommaren 1983. Dessutom var han unik i det avseendet att han älskade att träna och spela fotboll, varje dag, varje gång.
Sist möttes vi 1981 i Bristol, då Chelsea var allt annat än bra. Nu möts vi igen 2006 i High Wycombe. Förhoppningsvis har Chelsea då tagit sitt andra raka ligaguld. The first drink is on me, mate.
