Duncan Ferguson
Född: 27/12 1971
Födelseort: Stirling, Skottland
Position: Anfallare
Everton förlorade inte bara en spelare för ett tag sedan. Vi förlorade även en ikon för klubben och fansen. Detta är historien om Duncan Ferguson.
Jag kan säga på en gång att jag hade en tår i ögat efter matchen mot WBA. Jag, liksom många andra, var säker på att det var Duncans sista match för klubben. Det kändes som att säga adjö för gott till en släkting, en person man känt så väl i tolv år skulle nu bara försvinna och aldrig mer komma tillbaka. Det var en tid av sorg för klubben eftersom den gamle storspelaren Brian Labone nyligen avlidit, men jag var mer upprörd över det som var på väg att hända Dunc.
Jag gillade Dunc direkt, från hans debut mot Coventry hösten 1994 samt hans första mål för klubben i derbyt mot Liverpool. Han har alltid varit en gammaldags anfallare, orädd på gränsen till brutal emellanåt. Men har även visat prov på fin teknik med fötterna och det är vad många glömmer. Han anses bara vara bra på huvudet, men jag minns målet han gjorde på Old Trafford säsongen 95-96 när han vänder bort en försvarare och skjuter ett hårt skott i krysset med vänsterfoten, utanför straffområdet. Eller hans frispark mot Liverpool för några år sedan när han skruvar bollen över muren och tyvärr träffar ribban. Poängen med detta är att Duncan inte bara var en "one-trick pony".
Duncan började sin karriär i Dundee United och fick tidigt stämpeln som underbarn. Han utnyttjade sin längd redan då och med ungdomlig entusiasm så byggde han på ryktet i klubben. Dundee fick, enligt rykten, bud från bl.a. Bayern Munchen innan man bestämde sig för att sälja honom till Glasgow Rangers för dåtida rekordsumman 4 miljoner pund. Han blev dock inte långvarig i Rangers, där han spelade 8 ligamatcher och gjorde 2 mål. Hösten -94 så behövde Everton förstärkning och man lånade Ferguson samt Ian Durrant från Rangers, men endast Ferguson blev kvar efter succélånet och han köptes av Everton för 4,4 miljoner pund.
So far so good, men sedan var det ju det där med fängelsevistelsen också. I april 1994 skallade Ferguson John McStay i en skotsk ligamatch och straffet han fick för det var fängelse(44 dagar) SAMT en avstängning på 12 matcher som skulle inledas efter tiden i fängelset. Detta gjorde i sin tur att Ferguson valde att avsluta sin landslagskarriär efter endast 7 matcher och en nolla i målkolumnen. Personligen tycker jag att det är skandal att en spelare får fängelse för en incident på fotbollsplanen. Det är en sak om man gör som Cantona och hoppar in i publiken för att slåss, men en dispyt mellan två spelare? Hur många fängelsestraff har man inte kunnat dela ut sedan den skallningen i fotbollsvärlden? Steven Gerrard och Zlatan Ibrahimovic hade definitivt spenderat mer tid i fängelse än på fotbollsplanen om det hade varit UEFA´s standard....
Som vi alla minns så såldes ju Ferguson 1998 bakom ryggen på dåvarande managern Smith och det skulle visa sig bli början på slutet för ordförande Peter Johnson. Man sålde Ferguson för 8 miljoner pund och det var en stor summa på den tiden. Tiden i Newcastle var dock inte en lycklig sådan. Skador har alltid varit Duncans stora problem. Ljumskar, vader samt ryggen hade han alltid haft problem med och efter hans återkomst till Everton sommaren 2000 så jublade fansen, men skadeproblemen bestod. Tills man hittade det stora problemet med Dunc. De senaste 4-5 årens skador kunde beskyllas på en nerv som klämts fast i ryggraden. En operation senare så var Duncs skadeproblem till viss mån över. Han har givetvis haft skador sedan dess, men inte som på den "gamla goda tiden".
När David Moyes blev manager så gjorde han omedelbart Duncan till lagkapten och det säger en del om hans ledarskap, respekt från medspelare samt ledare. Hans bästa säsong på senare år var definitivt säsongen 04-05 då vi hamnade på en fjärde plats i ligan samt kvalificerade oss till Champions League. Utan Duncans mål "från bänken" så hade det resultatet aldrig varit möjligt. Phil Neville har sagt att när han spelade i United så var man alltid "rädda" för Duncan, pga hans spelstil och längd. Det visar respekten han alltid har haft från motspelare, men kanske inte alltid från supportrarna?
Med tanke på hur jag inledde denna artikel så är det ingen hemlighet av jag gillar mannen, men han är definitivt inte felfri. Klubben har ofta fått lida pga hans humör, både på och utanför planen. När han blev utvisad mot Wigan senast så var det rekord. Endast Ferguson samt Vieira(om jag minns rätt?) har fått 8 röda kort sedan Premier League inleddes. Man har räknat den totala summan på hans böter till ungefär 250,000 pund samt antal matcher avstängd till i princip en hel säsong.
Hans korta stubin har även gjort att han hamnat i trubbel utanför planen, varav ett bråk med en snubbe på kryckor i en taxikö måste vara den mest patetiska(om nu ryktet stämmer). Att han sedan har brottat/slagit ner inbrottstjuvar i sitt hem ska han snarare ha heder för än kritik.
I slutändan ligger grunden till problemen hos Duncan. Han har fått kritik för att han inte tränar ordentligt eller älskar fotboll tillräckligt. Med tanke på hur jag nu summerar hans karriär kan jag inte låta bli att instämma. Duncan kunde ha blivit Skottlands bästa spelare genom tiderna om han bara ville det själv, men han ville helt enkelt inte. Han ville spela fotboll för att sedan åka hem till sin familj och sina duvor. Det kan vi inte kritisera honom för. Endast Duncan kan kritisera sig själv för hur han ville leva sitt liv och sköta sin karriär, både klubb och landslagsmässigt.
Han älskar Everton och kommer alltid att göra det med klubbmärket tatuerat på armen som symbol för hur mycket han håller av klubben och supportrarna. Jag har träffat honom personligen när jag intervjuade Tobias Linderoth på träningsanläggningen för drygt två år sedan och han var supertrevlig, dvs han var inte alls som media målat upp honom. Jag tycker att det säger en hel del när Canal Plus Hegerforslördag-sändning hyllade tre spelare under säsongens sista match. Dessa spelare var Alan Shearer, Dennis Bergkamp och Duncan Ferguson. Jag kommer att sakna dig, Duncan.
Karriären:
1990-93 Dundee United
1993-94 Glasgow Rangers
1994-98 Everton
1998-00 Newcastle United
2000-06 Everton
Matcher(inhopp) / Mål i EVERTON:
191(82) / 72
Matcher(inhopp) / Mål för Skottland:
1992-97 7 / 0
Big Dunc's Everton-karriär i bilder
