Gästkrönika: Obstructed View
Här kommer ännu en gästkrönika och denna gång är det Stefan "Stefan2000" Lindqvist från Gemla som levererar en anekdot från det glada 70-talet.
Det var en het och fuktig augustikväll i Saarbrücken på det glada sjuttiotalet. Jag och mina kamrater tågluffade och följde våra respektive lags träningsmatcher inför den stundande säsongen. Erik åkte till Düsseldorf för att se Spurs och Gunnar och jag skulle se Everton. På den här tiden fick man ringa till Goodison och fråga var och när matcherna skulle spelas och det var lite nervöst innan vi på tågstationen nöjt kunde läsa en poster om att Saarbrücken skulle möta FC Everton samma kväll kl 19.00.
Jag var på arenan i mycket god tid för att kunna reka och spana in spelarna redan när dom anlände. Då kom chocken, det kostade 30 DM för en sittplats och ståplatsläktarna var stängda. Det var enormt mycket pengar på den tiden, speciellt för en fattig student. Under tiden som vi granskade olika alternativ började det dyka upp andra Evertonians, bl a kom det ett gäng med blå halsdukar och brittiska flaggor som pratade den värsta cockney (!) jag hört. Dom kom genast fram och undrade varför jag såg så dyster ut.
- Inga pengar? Lugn, du kan gå in med oss.
- OK, har ni skaffat billigare biljetter?
- Biljetter? Nä, vi bara går in när dom öppnar.
Det visade sig att det var en sport bland engelska fans att aldrig köpa biljetter när man var overseas. Förvånande nog var det löjligt enkelt, vi var ett gäng på ca 20 fans som bara gick in och satte oss på de bästa platserna, ingen vågade säga något och det var hur lugnt som helst.
Så till matchen, vi hade spelare som Steve Seargeant, Bryan Hamilton, Martin Dobson, Andy King, Mike Lyons och den störste av dom alla, nämligen Bob Latchford. Manager var den glade irländaren Billy Bingham som var vänsterytter i guldlaget 1962-63. VI började i ett mycket högt tempo och spelade rätt tufft men naturligtvis juste. Det tyckte dock inte domaren. Vi fick frisparkar emot oss och gula kort vilket satte ner stämningen både på plan och på läktaren. Efter 20 minuter satte Bob 1-0, efter ytterligare ca 10 minuter blev han utvisad. Vi blev rätt förvånade, han brukade sällan bli utvisad, vad är det som händer? Nåväl, matchen utvecklade sig till att bli alltmer bökig och i samma takt blev domaren alltmer impopulär hos oss blåa fans. När matchen var slut, det blev 1-0, var stämningen inte den bästa, vi stannade kvar på läktaren tills de flesta hemmafansen hade försvunnit och sedan tog vi oss mot spelarbussen.
Våra spelare började komma ut från duschen, lite prat och autografer förstås. Men var är Bob? Då fick vi förklaringen till utvisningen, ut från omklädningsrummet kommer Mr Latchford med en drickakärra vällastad med 5 backar öl som hivades in i bussen. Han var ju tvungen att köpa öl så han kunde inte vara med hela matchen, självklart när man har facit i hand.
Då började tyska fans dyka upp igen, Billy Bingham blev lite orolig och frågade oss om vi tyckte att vi var säkra? Nja, sa vi. Då får ni åka med oss sa Billy. Så det blev att hoppa in i bussen och åka med killarna ner till tågstationen där vi blev avsläppta.
Vi fick dock ingen öl. Lite snålt tycker jag, vi är ju i alla fall Evertonians for ever allihop.
En liten historia nedtecknad i all enkelhet av
