Rubrik saknas
Ikväll spelar East London-klubbarna mot varandra i ligan för första gången på över 20 år.
För knappt 10 år sedan var den klassiska East End-klubben Leyton Orient farligt nära konkurs. Den dåvarande ägaren Tony Wood fick se hela sin förmögenhet, vilken investerats i kaffe i Rwanda, bokstavligen gå upp i rök i ett blodigt inbördeskrig och tvingades sätta upp klubben till försäljning – till en kostnad av fem pund!
För supportrarna var detta dock knappast en ny företeelse. På 60-talet räddades klubben undan konkurs endast genom de insamlingsbössor som gick runt på läktarna och på 30-talet tvingades man skriva på som farmarklubb till Arsenal för att säkra sin existens.
När den legendariske snooker- och boxningspromotorn Barry Hearn tog över klubben hade ”The O’s” inte vunnit en bortamatch mellan oktober 1993 och mars 1996 och nyligen åkt ned till dåvarande Division 3. Van att arbeta med hårdhänta herrar som Lennox Lewis och Naseem Hamed hade ägaren av Matchroom Sport nu tagit sig an sin karriärs tuffaste utmaning - att få Orient att klättra i seriesystemet.
Efter att ha försökt rädda sig ur ligans lägsta division, men förlorat i play-off finalen både 1999 och 2001, slutade Leyton Orient i maj på tredje plats och gick direkt upp till League One – efter 11 års väntan. Säsongen kröntes också av en fin cupsvit där man bland annat eliminerade London-konkurrenten Fulham (dessa båda klubbar är för övrigt Londons äldsta).
Idag har klubben sällan över 4,000 åskådare på sina matcher, annat var det för 40 år sedan då laget ofta hade uppemot 30,000 på matcherna och det inte var något konstigt med West Ham- och Arsenal-supportrar på Brisbane Road då deras egna lag spelade på bortaplan. Idag är klimatet ett annat.
Under Första Världskriget tog sammanlagt 40 personer, spelare och ledare i Leyton Orient, värvningen och gick ut i krig för Englands sak. Tre omkom i Slaget om Somme och totalt var det fem man som aldrig återsåg London igen. Ingen annan klubb förlorade lika många. Händelsen finns att läsa om i den hyllade boken ”They took the lead”.
Till Brisbane Road - och tillbaka
Inför den här säsongen är alltså både Leyton Orient och Millwall nya klubbar i League One. East End-klubben förlorade i lördags sin premiär med 3-0 borta mot Port Vale, medan Millwall fick nöja sig med oavgjort mot Yeovil Town. Senast de båda klubbarna möttes var i ligacupen för 14 år sedan – efter 2-2 på bortaplan vann Millwall komfortabelt dubbelmötet tack vare 3-0 hemma. I ligan är detta första gången på över 20 år de båda London-klubbarna spelar mot varandra.
På förhand är det oklart huruvida manager Nigel Spackman väljer att möblera om i startelvan. Alltjämnt väntar sex nyförvärv på att få göra sin debut. Den allmänna uppfattningen bland lördagens åskådare tycks vara att den före detta Cardiff-mittfältaren Neal Ardley förtjänar en plats i startelvan efter ett mycket bra inhopp. Också dansken Poul Hübertz ska ha sett pigg ut i anfallet och kan vara ett alternativ bredvid målskytten Darren Byfield på topp.
Ur den 31 man starka spelartruppen är långtidsskadade anfallaren Ben May samt knäskadade mittfältaren Alan Dunne de enda som inte är spelklara. Frågan är om någon av Spackmans tre-fyra företrädare någonsin hade ett så angennämnt problem?
Nyförvärvet från Liverpool, försvararen Zak Whitbread, har sagt till media att Millwall kan få det lättare att spela på bortaplan den här säsongen då han fruktar att många av de små klubbarna kommer att uppleva ett besök på The Den likt en cupfinal. Arenan är en av de största och fräschaste i hela divisionen vilket kan sporra lag som exempelvis Yeovil. Nu handlar det dock om vilken effekt lilla slitna Brisbane Road har på Millwalls spelare. Upp till bevis grabbar!
Tippa slutresultatet på Millwall-forumet.
