Inför Millwall-Brighton
Laget från "gaystaden" har mer än en gång lagt krokben för Millwall som efter en svag inledning är i starkt behov av tre poäng.
På fredagen fick Mark McGhee sparken som manager för Brighton. Skotten som dessförinnan förde upp Millwall till dagens The Championship säga ha haft problem att tygla en del starka viljor i spelartruppen som ledde till revolt vilket inte förvånar mig direkt. Undertecknad minns fortfarande premiärmatchen säsongen 2002/03 som Millwall förlorade med ofattbara 0-6 hemma mot Rotherham – en match där för övrigt Darren Byfield gjorde fyra mål – ett resultat som åtminstone påstods bero på interna samarbetsproblem.
Gästande Brighton gjorde Millwall sällskap ned i League One förra säsongen och ligger i skrivande stund på 17:e plats i tabellen. Under McGhee’s ledning vann Brighton bara 28 procent av nästan 140 matcher, i Millwall hann motsvarande siffra bli åtminstone 46 procent innan Dennis Wise tog över rodret i oktober 2003.
De båda klubbarna har matchats ganska flitigt mot varandra på senare år. Förra säsongen lyckades Millwall faktiskt vinna på bortaplan, för tillfället den utomordentligt trista friidrottsarenan Whitdean, medan man mitt i den heta striden undan nedflyttning förlorade hemma tack vare två baklängesmål under matchens första 10 minuter. Just den förlusten var något av spiken i kistan för Millwall, och extra meningslös kändes det förstås då Brighton inte tjänade någonting alls på det, utan ändå slutade på sista plats med 12 poäng upp till strecket.
Och ska vi ändå vara negativa kan vi lika bra nämna play-off förlusten i maj 1991. Efter att föregående vår ha relegerats från Division 1, då den högsta divisionen, hade Millwall ett ypperligt läge att gå upp direkt. Under en säsong där Teddy Sheringham gjorde ofattbara 38 mål skulle kvalet endast vara en formalitet. Men Brighton ville annat. Förlust 1-4 på klassiska Goldstone Ground följdes av ny förlust 1-2 på the Old Den och mannen som det bara brukade finnas en av såldes till Nottingham Forest och vann senare några ligatitlar och en Champions League-final eller nåt sånt har jag för mig...
Tillbaks till lördagens match. Brighton kommer åtminstone permanent ledas av klubbens ungdomstränare Dean Wilkins, bror till en viss Ray Wilkins, och vi klarar oss alldeles utmärkt utan en ”Wilkins-effekt”. Tack.
Millwall hade sammanlagt sju man borta då man spelade 0-0 hemma mot Blackpool förra veckan. Men rapporterna från sydöstra London är positiva och trion Darren Byfield, Maurice Ross och Chris Hackett har alla varit med och tränat de senaste dagarna. Huruvida någon är aktuell för spel återstår dock att se. Dessutom har målvakten Lenny Pidgeley avtjänat sin avstängning efter att ha blivit utvisad mot Cheltenham för två veckor sedan.
Men Millwall har också presenterat sitt 19:e nyförvärv för säsongen i form av den före detta Plymouth-spelaren Chris Zebrovski. Anfallaren har varit klubblös sedan i somras då han i samband med ett träningsläger kom i bråk med en medspelare vars ansikte han försökte möblera om med ett glas vilket resulterade i över 100 stygn och ett rivet kontrakt med sydkustklubben. Vilken potential manager Nigel Spackman förblir dock oklart ett tag till. 19-åringen har bara gjort fyra inhopp totalt under sin karriär som professionell fotbollsspelare.
Precis liksom Millwall har Brighton haft problem med skador och avstängningar. När laget förlorade med uddamålet mot Bristol City här om veckan var sammanlagt nio av spelarna 23 år eller yngre.
Ladbrokes nätodds ger 2,10 på Millwall seger, 3,20 på oavgjort och 3,00 för tre poäng till gästerna.