Millwall på jumboplats i League One
Ett självmål hemma mot Brighton förde ned Millwall på nedflyttningsplats trots att man i nästan en timme spelade med en man mer på planen.
Millwall hade en ypperlig chans att få rätsida på det sjunkande skeppet hemma mot managerlösa Brighton & Hove Albion på lördagen. Och det blev inte sämre av att Millwall fick spela med en man mer i nästan en timme efter en tidig utvisning på gästernas Richard Carpenter. Men trots ett rejält spelövertag lyckades Millwall på något sätt att förlora. I den 88:e minuten reflekterades en frispark på olycklige Marvin Elliott och gick in i mål bakom Chris Day.
Förlusten innebär att Millwall ligger näst sist i League One med endast ens seger på sju matcher. Hade det inte varit för att Rotherham United hade bestraffats med 10 minuspoäng hade vi legat sist, motsvarande 68:e plats i det engelska ligasystemet. Inte sedan 1997 då klubben stod på ruinens brant och Theo Paphitis köpte in sig har Millwall befunnit sig i ett så utsatt läge.
Den stora skillnaden nu jämfört med då är att den sittande styrelsen aviserat en satsning för att gå upp till The Championship inom två säsonger och att man inte bara värvat en ny manager man tror på utan dessutom totalt 19 nya spelare som man tror ska lyfta Millwall. Ser man till både resultat och ligaplacering finns det anledning att vara skeptisk.
Om man däremot breddar sitt perspektiv något och tar in hela bilden så står det dock klart att Millwall hade en handfull möjligheter att göra mål och att Brighton svarade för ett suveränt försvarsspel. Både nyförvärvet Danny Senda och Darren Byfield, tillbaka som inhoppare efter skada, hade målchanser räddade på mållinjen. De uteblivna målen har kostat Millwall dyrt den här säsongen. Det är just nu 185 minuter sedan en hemmaspelare lyckades göra mål på The Den.
Spelaromdömen efter sju omgångar
Undertecknad har inte sett någon match på plats ännu, varpå det är svårt att ge några mer initierade spelaromdömen. Vår gode vän Barrie Stradling är dock av åsikten att kvartetten Tom Brighton, Chris Hackett, Filip Morais och Darren Byfield allihopa är bra nyförvärv av klass som lyfter laget. Däremot stör han sig på att manager Nigel Spackman envisas med att spela flera av dem på fel position till och från.
Generellt anser han att före detta Chelsea-keepern Lenny Pidgeley är en bra målvakt vars enda riktig akilleshäl är inläggen. I backlinjen är Paul Robinson och Tony Craig okej medan nyförvärven Richard Shaw och Zak Whitbread har svårt att övertyga. Den förstnämnda lider av sin brist på speed och den före detta Liverpool-backen har varit inte så lite virrig.
Mittfältet lider av sin brist på kreativitet. Marvin Elliott är en bra spelare men framstår som negativ och uttråkad, nye lagkaptenen Derek McInnes har varit helt meningslös hittills trots ett fint mål mot Cheltenham, men glädjande nog är Alan Dunne på väg tillbaka. I den form han var för två säsonger sedan kan han bli en tillgång.
Dansken Poul Hübertz är en stor jävel men frågan är om han är så mycket mer? Kevin Braniff har, tro det eller ej, lite talang men är ingen som gör 20 mål på en säsong. Som jag sagt är kanske Tom Brighton den spelare som imponerat mest av nyförvärven, men Spackman måste inse att han är anfallare och inte yttermittfältare. Unge Williams har en enorm potential men har i ärlighetens namn inte fått mycket hjälp. Både Darren Byfield och Ben May kommer kunna lyfta anfallsspelet när de är tillbaka i form.
Chans till revansch borta mot Gillingham på tisdag!
Millwall 0-1 (0-0) Brighton & Hove Albion
0-1 (’88) självmål
Publik: 9,372
Day – Whitbread, Robinson, Shaw, Senda – Williams, Elliott, McInnes, Ardley (’53 Byfield) – Morais, Braniff (’64 Hübertz)
