Chelseas värld - vecka 38

Samma vecka som Raymond Domenech och Michael Brown visar att galenskapen inte har några gränser gör ”Chelseas värld” comeback. Finns det något samband?

Det är hur som helst en fin vecka att göra comeback. För det gjorde också Frank Lampard från straffpunkten med besked. På bästa Ballack-manér dundrade han in 1-0 mot Fulham i ligamötet på Craven Cottage innan han i gammal stil säkert placerade in 2-0 vid stolproten. En skön revensch både för Lampard och för Chelsea.

Michael ”ge-mig-ett-ben-att-kapa” Brown kom osannolikt undan kort efter den här toktacklingen på Ashley Cole. Matchens domare Mark Halsey förklarar sig:
"I gave what I saw at the time. It was a 50-50 challenge in my opinion. No one complained and after about 30 seconds Cole got straight back up and we got on with the game."
Bättre reklam för att fejka skada och protestera mot domslut är svårt att ge.

FA har också beslutat att inga efterräkningar är att vänta för Brown, däremot utesluter förbundet inte att Cole kan ställas till svars för att ha försökt skada Browns dubbar.

Stackars Brown, som de senaste spelmånaderna också försökt amputera Portsmouths Sean Davis och Manchester Uniteds Ryan Giggs ben, förstår själv inte vad det skulle vara för fel på att hjälpa professionella kollegor att bli av med utstående kroppsdelar.
"I don't think there was a problem with it. As far as I'm concerned it was just another tackle"
För dig, ja.

Och apropå benknäckare. Chelsea lottades att möta Mark Hughes huliganer på Ewood Park i ligacupens tredje omgång.

Chelseas a-lag var inte det enda som vann en derbyseger i helgen. Även ungdomslaget vann, visserligen mot Millwall (3-1), men ändå. Ungdomarna har nu sex vinster på lika många matcher, reservlaget två vinster på lika matcher och a-laget fem vinster på sex ligamatcher. Inte så pjåkig start på säsongen. 

Veckans självmål svarade BBC för genom Panorama-dokumentären som skulle “avslöja” mutornas värld i engelsk fotboll. Det blev ett magplask där möjligen Boltons manager Sam Allardyce kan dras in, men trots att man förstås fiskade efter bland andra Chelsea, genom att låta en agent försöka sälja på Frank Arnesen en ung talang, så är Martin Samuels slutsatser i sin krönika i The Times egentligen allt som behövs.
”The ambiguous nature of the evidence should ensure that the scandal blows over after a few awkward days. Among Panorama’s allegations is Collymore’s statement that “six to eight” managers receive illegal payments. This is where it falls down.
Think about that for a moment. Is it six? Is it eight? Is it seven? What sort of half-baked nonsense is this? How can six to eight managers be on the take? More to the point, how can such a ludicrous statement be proffered as inside knowledge? Imagine the secret service identifying “six to eight” terrorists. Well, I’m certainly sleeping a lot safer.”


Juntan i Thailand har belagt pressen med munkavle efter statskuppen. Undertecknad kan inte låta bli att undra på om det inte beror på bristande humor för sportpressens livfulla rapportering från den engelska ligan. Eller vad sägs om följande genialiska formuleringar från stortidningen Bangkok Post:
"But Sheva is not completely useless (…) If Drogba, who cost Chelsea 25 million, needs a 30-million player to pressure him to deliver, then it could mean that his price tag is 55 million!"
Eller:
"Benitez has not used the same starting 11 for 92 matches in a row.”

Ett litet udda statistiskt fakta. Chelsea har faktiskt hela åtta poäng mer från den här säsongens matcher jämfört med motsvarande möten förra säsongen.

Tusentals blå fans på Craven Cottage skapade fin partystämning. I slutändan fick ramsor som "One team in Fulham, there's only one team in Fulham" och "On the pitch, on the pitch" ingen som helst respons från hemmapubliken. Mest märklig var kanske ändå ”Attack, attack, attack-attack-attack” som säkert inte hörts på decennier.

Fin stämning var det av allt att döma även i Örebro där CSS, med Stefan Rehn som gäst, hade träff. Mer om den tillställningen på länken här.
Och, fellow blues, missa inte Umeå-träffen den 30 september.

Ljuset är tänt hos förbundskapten Raymond Domenech, men det är fortsatt ingen hemma. Fotbollsvärldens drama queen passar på att blanda ihop sina tarotkort igen.
"I can't believe what Chelsea have done. I can't believe they let Gallas go. For a coach, he's the best defender in the world. Look at the positions he can play - anywhere along the backline, all with exactly the same ability. If I had been Jose Mourinho I would never have done it. Any club lucky enough to have William should never allow him to leave. Since I've been French coach, we've lost only one game, against Slovakia this year - and that was the only one in which he didn't play."
Domenech har tydligen inte lärt sig av (den franska) historien. För, nej, Chelsea vill inte ha en Maginotlinje eller någon marskalk Pétain/Gallas i flexibel roll för motståndarna. Och, nej, Frankrike vann inte VM-finalen, det gjorde Italien.

Apropå Domenech. Att döma av följande bild har Domenech i sin ungdom hämtat inspiration från Saddam Husseins Irak, vilket i och för sig skulle förklara en del.

I snöplig avsaknad av en ”Veckans Mourinho”, blir det en “Veckans Terry”:
"Fulham is always difficult. I played there three times. I beat them, they beat us. In the Carling Cup it was a very close game".
Lagkaptenen i bästa “jag vinner – vi förlorar”-retorik. Hur han ska snacka sig till helgens seger på Craven Cottage utan att själv ha spelat kan bli intressant. 

Veckans citat II, denna gången från Andrej Sjevtjenkos golfbuddy Tiger Woods, som upptäckt en ny värld:
"I went to see my first football match (Chelsea-Liverpool). There was a lot of singing - we don't get that in American football."

Det räckte tydligen inte med smeknamnet ”Kannibalen” för Khalid Boulahrouz. I Chelsea har ha fått ett nytt, ”Mördaren”. Och anledningen?
"He's a great player and a great lad to have around. We call him The Assassin”, förklarar John Terry. Hmm… 

Boulahrouz och Terry få nog ses som två av lagets hårdingar. Men det känns allt lite blekt att aspirera på sådana titlar när man missar matchen mot Fulham på grund av ögoninfektion (Boulahrouz) och ryggont (Terry). Tacka vet jag Le Bison, Michael Essien, som utan en min spelat match efter match med bruten handled.

Veckans rykten: Juventus är ute efter att värva Lassana Diarra från Chelsea (italienska tidningar) *** Två namn som ryktas aktuell för Leeds tränarposition är Dennis Wise och Claudio Ranieri (People) *** Chelsea är berett att erbjuda Didier Drogba ett nytt kontrakt värt 90 000 pund i veckan (Independent) *** Barcelona och Chelsea går en tuff kamp om att värva Portos brasilianska ungdomsstjärna Anderson, ”den nye Ronaldinho” (spanska och portugisiska tidningar)

Jag lämnar er för denna veckan med associationer till en match med mer än en vecka på nacken, men artikeln publicerades på en Evertonsajt för just en vecka sedan och är värd att uppmärksammas – igen.

Entire population of Earth lines the streets of Merseyside as Rafa's heroes create chances.

Daily Post (18.09.2006)

It's a feat that's rightly being heralded as the greatest achievement not only in the history of football but in the history of humankind itself.

Hapless, cynical Chelsea were limited to just one goal by the brave Liverpool defence and surely now the lost opportunity to increase their goal difference will be a crushing blow to their attempt to buy the Premiership title once again.

How those Chelsea players would love to emulate Liverpool's skill and courage. Brave £120,000-a-week captain Stevie Gerrard and his band of big money foreign and domestic signings stood up to Abramovich's mercenaries and actually created chances. Time and again Liverpool hoped for a penalty or brilliantly hit shots off target. Faced with this onslaught the Pensioners, clearly rattled, could only respond with a single Didier Drogba goal. This surely vindicates Rafa's brave and innovative policy of resting players in the build up to this crunch match between the supposed champions and the high flying 15th placed Anfield club.

Whilst embittered Evertonians danced for joy after winning their 'cup final' last week, Benitez was already plotting the slight decline in Chelsea's goal scoring rates. Indeed so deep is Mourinho's obsession with beating the Mighty Reds that Benitez saw fit to rest key players in the two games leading up to the crunch, grudge match.

It was a result that is sure to delight to the Liverpool faithful and further stoke the inexplicable, non-jealousy-based dislike of the classless, cheating money-obsessed Londoners. As one Liverpool fan stated yesterday "The whole footballing world was behind the red's crusade to single handedly save football from the grasps of these non-G14 big spenders".

In other news the council have been unable to trace the source of a grinding, oscillating sound heard at the cemetery where Bill Shankly's remains are buried. 

Socrates2006-09-25 12:54:00
Author

Fler artiklar om Chelsea