Everton – West Ham 2-0
Everton tog en skön seger hemma mot West Ham på söndagen. Detta efter att Osman och Vaughan nätat.
Hemmalaget kom till spel med ett nykomponerat mittfält. Andy van der Meyde gjorde en sällsynt start (första för säsongen), anfallaren James McFadden fick spela till vänster på mittfältet och Leon Osman fick lira centralt framför ”hjälpgumman” Lee Carsley. Detta efter att Phil Neville och Mikel Arteta var skadade. Neville skadade sig i matchen mot Man United och försökte träna i lördags men han kände av skadan och fick kliva av. Arteta sparkade i backen på samma träning och även en tredje spelare fick kliva av planen skadad, nämligen Victor Anichebe.
Då även Simon Davies återigen inte kunde medverka på grund av ett dödsfall i familjen så var det ont om mittfältare. Ont om ytterbackar har det varit en längre tid, i denna match så var det bara Nuno Valente som kunde spela. Joseph Yobo fick fortsätta att vikariera på högerbacken. Positivt var att Andy Johnson kunde medverka igen, men det märktes att han inte har tränat på ett tag och var lite ringrostig.
Annars så var förutsättningarna för fin fotboll ännu sämre då det var nästintill storm på Merseyside på söndagen och det var svårt att få igång något organiserat spel. Gästande West Ham hade medvind i första och fick därmed lite hjälp att skapa ett visst tryck på Everton. Man fick ett helt gäng med hörnor, men ingen av dem blev speciellt farliga. Däremot hade Lee Bowyer en ypperlig chans att sätta bollen i nät från nära håll, men Tim Howard gjorde en fantastisk reflexräddning.
Everton hade dock också två riktigt farliga chanser i första halvlek. AJ fick turligt bollen av James Beattie och kom rätt så ren med Robert Green och fick iväg ett bra avslut, men West Hams målvakt gjorde en fin räddning. Den andra stora chansen hade Joleon Lescott då han precis framför målet fick ett jätteläge att dra till bollen efter en hörna, men Lescott såg nog bollen lite sent och knappt styrfart på den.
Hemmalaget var nog ganska nöjda med 0-0 ändå efter första halvlek då man skulle få medvind i andra halvlek och West Ham ändå haft ett visst tryck under långa stunder. En som var riktigt bra i första halvlek var van der Meyde. Han var ett ständigt orosmoment för West Ham försvaret och fick in en hel del fina inlägg.
Det skulle bara dröja sju minuter efter halvtidsvilan innan nollan spräcktes. En boll som såg ut att gå till inspark för West Ham gav sig BT fan på att han skulle hinna och fick in ett inlägg som till slut hamnade hos Osman som bröstade ner den och klippte till på halvvolley med vänsterfoten. Green hade inte en chans och 1-0 var ett faktum.
Efter det såg det ut som att Everton var mer sugna på att hålla ställningen än att döda matchen med ett till mål. Man backade hem mer och mer, men som tur var mötte vi ett lag som bara tagit en poäng och gjort två ynka mål på bortaplan. För West Ham skapade i princip ingenting och Everton kunde på tilläggstid avgöra matchen helt när inbytte Vaughan satte 2-0.
Detta tillkom efter att McFadden vunnit boll högt upp i planen och snabbt hittade ynglingen Vaughan som enkelt löpte ifrån en West Ham-försvarare och med vänstern sköt bollen under Green. Måste sägas att den borde kanske målvakten ha tagit. Men lika glad var jag för det. Kul för Vaughan och kul för hela laget att få tre poäng. Med tanke på hur många spelare det var borta så var det inte dumt att vinna matchen.
Planens gigant var nog Joleon Lescott som inte gjorde ett fel i försvaret. Han spelar med otrolig pondus och läser spelet perfekt. Van der Meyde ska också ha mycket beröm för framför allt sin första halvlek. Han visade Moyes att han är värd att satsas på, för han tog verkligen chansen. Han tröttnade dock i andra och blev också utbytt mot Vaughan. Howard gjorde återigen en stabil match och hans reflexräddning i första var viktig.
Detta var kanske inte säsongens bästa insats och sett till hela matchen var kanske West Ham värda en poäng, men jag skiter i det just nu och är allmänt nöjd med vinsten!
