Sunderland - Everton
0 - 3

Så jäkla rättvist!

Charlton kan nästan inte förlora 5 december och segern igår kväll var oerhört efterlängtad. Sällan har man sett så glada managers vid sidlinjen där assisterande tränaren Robson bjöd på en hemmasnickrad jig längs sidlinjen och managern Les Reed bara stod och studsade upp och ned.

Efter den bedrövliga insatsen borta mot Sheffield United i lördags klämtade domedagsklockorna för fullt inför matchen mot Blackburn. Den här matchen måste bara vinnas annars står vi så djupt i ett moras som är värre än vad Karl XII stötte på vid Poltava. Det verkade som om jag och managern Reed hade lite samma tankegångar vad gäller laguppställningen så det bjöds på en del förändringar. Stackars Reed har inte haft det lätt sedan han tog över efter Dowie men trots det vågade han sig på att sätta in tre spelare som hittills knappt spelat den här säsongen. Något vi inte är vana vid är att lagets egna unga spelare får chansen därför var det särskilt uppiggande och se Lloyd Sam göra sin första match från start igår kväll. Tillbaks i startelvan hittade vi även vår lilla hackkyckling Hughes och den alltid lika pålitliga städgumman och vattenbäraren Kishishev. Samtliga tre gjorde helgjutna insatser igår och sådde ett litet frö av hopp efter femtiåtta sorger och sjuttiotre bedrövelser.

Liksom hemma mot Everton blev det Charlton som fick föra spelet något de ofta har lika lätt för som svenska landslaget. Blackburn kom till The Valley med ett mycket tydligt mål, de skulle knipa en poäng och med lite tur all tre på någon kontring. Charlton stod för kreativiteten även om Blackburn inledningsvis skapade några halvchanser. Men det var Friedel som kom först in i handlingen när han plockade skott från Hughes, ingen farlig rökare precis men efter det miserabla offensiva resultatet från i lördags så är ett skott på mål alltid bättre än inget. Strax efter böljade det åt andra hållet och Gamst Pedersen sköt i burgaveln, Carson täckte dock upp så det kändes inte farligt. Ny vändning och farlighet kring Friedel när Kishishev sköt eller möjligtvis skickade in ett inlägg som överraskade alla och efter en evighet då bollen tog en hög bana smet bollen precis utanför bortre stolpen. Det är 119 matcher sedan Kishishev gjorde mål mot Everton 8 februari 2003, jag vet för jag var där. Nog snart dags att skaffa en tröja med "I've seen Kish score!".

Hughes frestade sedan Friedel med en volley från Hughes som var på skotthumör innan matchens domartabbe kunde ha stulit poängen från Charlton. Den ypperligt pigge och snabbspringande Sam sysselsatte Blackburnförsvaret hela tiden och det krävdes idel oschyssta tag för att stoppa honom. När han fri i straffområdet blir kapad uppe i ljumsken av Lucas Neill, som aldrig är i närheten av bollen, och vräks över ända utan att domaren blåser undrar man vad som krävs. Om liknande situation hänt Arsenal mot Tottenham senast hade de definitivt fått minst två straffar för den situationen. Tveksamt om den engelska domarkåren skulle få godkänt betyg i Superettan. En olycka kommer sällan ensam och bara sekunder senare tvingas Traore, nyss tillbaka efter skada, att utgå efter att ha skadat sig. Han blev ersatt av Diawara som gick in på mitten i backlinjen medan Hreidarsson fick ta vänsterbacksplatsen.

De chanser Blackburn skapade blev allt som oftast avvinkade för offside och därav behövde Carson inte göra särskilt mycket under matchtid. Han bjöd dock på några reflexräddningar innan spelarna hörsammat domarens avblåsningar så han kändes lika trygg och säker som vanligt. Efter dryga halvtimmen springer Darren Bent sig fri och spelar snett inåt bakåt till Sam som fanns på plats. Han försöker ta det lugnt och bredsidar bollen mot målet men bollen försvinner högt upp på Jimmy Seed Stand. Blackburn får en möjlighet till innan halvtid då Carson täcker ut skottet från Pedersen. 0-0 i halvtid men kraftig mesmak för hemmalaget.

Något överraskande gör Blackburn ett dubbelbyte i halvtid och tar ut Bentley och Pedersen mot Gallagher och Tugay, ett byte jag hade lite svårt att förstå då det inte direkt hade utmärkt sig för att vara dåliga. Charlton behöll taktpinnen även i andra halvlek och efter delikat väggspel mellan Sam och Reid(eller var det möjligtvis Kish?) skär de sig igenom straffområdet på högerkanten och Sam skickar in bollen framför mål där både Darren Bent och Hughes kommer först mot bollen. På något oförklrligt sätt lyckas Friedel dock att parera med benen. Ett par minuter senare har Blackburn sitt bästa läge i matchen då Emertons inlägg passerar alla och McCarthy når högst men hans nick sitter i samma burgavel som pedersen prövade i början av matchen. Emerton fick sedan utgå i 62 minuten pga skada och så var alla Blackburns byten gjorda.

Charlton dominerade nu matchen helt vad gäller att skapa chanser och kreativt spel, Blackburn fick inte mycket att stämma. Men det fattades som sagt ett mål och Hreidarsson var så när att sätta dit hörnan från Reid men han klarade inte av att hålla nicken nere utan den gick alldeles över ribban. Efter 71minuter lämnade Sam banan efter att ha sprungit sig duktigt trött och han fick en lång varm applåd av publiken, en matchdebut med mersmak. In kom Marcus Bent som var lyckosam efter ett liknande inhopp mot Everton. Darren Bent förlorar sedan en språngmarch mot Friedel som kan slå undan bollen framför den framrusande anfallaren. Hreidarsson har återigen en bra nick på hörna från Reid men bollen hamnar i en gröt av spelare där bollen till slut rensas undan. Tiden rinner iväg och vi väntar på att Rommedahl någon gång skall komma in och ersätta Hughes som försvunnit ur matchen. Istället ersätts Kishishev av Holland med en minut kvar av ordinarie matchtid, ett byte jag verkligen inte kan förstå.

Assisterande domare aviserar tre minuters tillägg och Gray serverar Darren Bent med ett slarvigt bakåtpass men Friedel är fortfarande på tårna och blockar petningen med benen. Herregud, skall det inte gå att göra mål på Friedel ikväll? När tom Darren Bent misslyckas i ett par frilägen. Det skulle dock bli en chans till och den dök upp när Marcus Bent skjuter bollen på ena sidan Henchoz och försöker passera på andra, han blir blockerad i sin väg och schweizaren får en varning. Frispark ca 25 meter ut och muren ställer upp sig, klockan närmar sig 93 minuter när El Karkouri och Reid gör sig iordning för frispark. Med tanke på att marockanen är känd för sitt hårda skytte men som dessvärre inte gett resultat sedan matchen mot Arsenal för två år sedan så sa vi till varandra, inte Karkouri, inte Karkouri. När Karkouri stegar fram förväntar sig nog de flesta att han bara skall springa förbi bollen och att Reid skall slå ett inlägg mot bortre stolpen. Men istället slår Karkouri en skruvad insida till höger om muren och Friedel kan bara stå och se på när bollen flyger in i nätmaskorna några meter till höger om honom. The Valley och källaren på O'Learys på Götgatsbacken exploderar i ett sanslöst jubel.

För den som inte kan sin Charltonhistoria så var detta ett magiskt datum, det var nämligen 14 år sedan Charlton gjorde sin debutmatch mot Portsmouth efter den ofrivilliga exilen, en match som de vann med 1-0 efter mål av Colin Walsh. För två år sedan gjorde Dennis Rommedahl sitt berömda mål i sista sekunden borta mot Crystal Palace när vi vann med 1-0. De senaste 14 åren har vi spelat ligamatch fem gånger och vunnit fyra, enda förlusten kom borta mot just Blackburn 1998. Klart och betalat alltså! Brad Friedel noterar The Valley som en av de arenorna han inte tycker om då det är andra gången han släpper in ett mål i sista sekunden som innebär förlust. Förra gången var i februari 2004 då Friedel själv hade kvitterat på hörna på stopptid bara för att på ytterligare stopptid släppa in en elegant skottlobb från Claus Jensen.

Nu återstår att se om laget kan förvalta alla positiva krafter och ta med sig till White Hart Lane på lördag, en arena vi inte har så bra statistik på. Men först får vi njuta lite av segerns sötma och det faktum att vi lämnade sista platsen i ligan!