Fowlerkalendern – Avsnitt 12
I sin bok My Autobiography beklagar sig Robbie Fowler upprepade gånger över den bild som målats upp av honom i media. En bild som genom åren präglats av anklagelser om vilt och osunt leverne som motarbetat hans talang. Flera gånger har han anklagats oskyldigt, och ibland har till och med FA hjälpt till på traven, menar Fowler.
Smackhead är det öknamn som använts allra flitigast på Robbie Fowler genom åren. Trots att han var den absolut största stjärnan under de första åren av Premier Leagues så kallade Sky Sports-era florerade misstankar om drogmissbruk och vilt nattklubbsleverne flitigt i pressen och de upphörde egentligen inte förrän Fowler själv tappade status på fotbollsplanen och därmed också i spalterna.
Fowler var den första tonåringen någonsin i engelsk historia att skriva på ett proffskontrakt värt en miljon pund och tack vare det hamnade han i blickfånget när fotbollen på 1990-talet plötsligt blev en underhållningsindustri i England. Fram till dess hade det funnits undantag som exempelvis George Best, men efter Sky Sports köp av sändningsrättigheterna och namnbytet till Premier League skulle bevakningen av toppfotbollen förändras helt.
Avsnitt 12 – Ryggradslösa FA
Som vi ska återkomma till i Fowlerkalendern har Robbie Fowler varit inblandad i en mängd episoder utanför fotbollsplanen som hjälpt till att spä på hans rykte som en man med stor smak för livets goda. Ofta har det dock visat sig handla om rena lögner och överdrifter, men ibland har inte ens sådana bevis räckt för att bättra på hans image.
Det är nämligen inte lätt att ändra på den allmänna uppfattningen när en viss historia har valsat i pressen i flera omgångar. Det vet Robbie Fowler mer än någon annan. Ett exempel hämtar vi från kvalet till VM 2002.
”Saken med FA är att dom är helt ryggradslösa tamejfan.
[…]
Detta utspelade sig då medierna var mitt upp i sin spelare-som-dricker-hysteri i samband med VM-kvalet inför VM 2002.
Detta var landslaget under Sven Göran Erikssons period och då fanns det egentligen inte mycket att hämta för dem eftersom truppen under Sven var som en grupp kattungar.
Jag minns inte riktigt var det var som triggade dem men jag tror att det var en historia om att Stevie G [Steven Gerrard] tog någon öl med sina kompisar hemma på lokalkrogen när han var ledig mellan två matcher. Och nu var de på jakt efter något annat.
En morgon när jag slog upp tidningen, jag tror det var Sunday Express, så fick jag se en artikel om mig och Macca [Steve McManaman] som påstods ha brutit mot ett utegångsförbud och druckit öl i en bar i Liverpool.”
Enligt Robbie Fowler utspelade sig händelsen i själva verket på en restaurang – ingen bar alltså – och det var Steve McManaman och han som tillsammans med några andra hade tagit något att äta och sen gått därifrån igen vid halv tio på kvällen. En tid som definitivt inte innebar något brott mot någon regel från förbundet.
Ägaren till restaurangen hade visat ett kvitto för journalisterna där det stod att Fowler och hans sällskap hade gått vid halv tio och att de hade druckit apelsinjuice. På hela kvittot fanns två öl som alltså hade inmundigats i ett sällskap om fyra personer.
Fowler och Macca gick till FA för att få hjälp med att rentvå sig.
”FA sa till oss att de inte ville ha några störningsmoment under en så pass viktig vecka så de beslöt att låta det vara.
Det var rent skitsnack men det bidrog sannolikt till att bättra på den legendariska bilden av mig.”
Eftersom dagens avsnitt innebär halvtid för Fowlerkalendern bjuder vi på en tillbakablick på de redan publicerade avsnitten. Se länkar uppe till höger!
