Pompey – Everton 2-0
Evertons kräftgång på bortaplan fortsätter. Man har fortfarande bara stått som det segrande laget i en bortamatch av nu totalt nio. Matchen avgjordes redan i första halvlek efter två drömmål från hemmalaget Portsmouth.
”Na-na na-na-na-na na-na-na-na-na Pompey” sjunger hemmapubliken konstant matchen igenom till malande trumslag och det spelade ingen större roll att de vann för denna ramsa går jämt som ett mantra på Fratton Park.
Den långtresande bortapubliken hade inte mycket att sjunga för då Everton var totalt sopkassa i första halvlek. Detta efter att David Moyes mönstrade en väldigt konstig startelva. Fyra mittbackar därbak, Nuno Valente som vänstermittfältare i förmån för McFadden som var förpassad till bänken. Mycket märkligt. Annars så var det samma elva som mot West Ham senast, förutom att Leon Osman saknades pga skada och Simon Davies var tillbaka efter att ha varit indisponibel pga dödsfall i familjen. Annars så saknades som vanligt en hel drös spelare, framför allt ytterbackar och mittfältare. Bland annat Phil Neville, Tony Hibbert och Tim Cahill.
Matchen var i princip avgjord redan efter 25 minuters spel. Då hade Pompey gjort två granna mål. Det första var allra läckrast då Matthew Taylor klippte till bollen på volley från 40 meter över en chanslös Tim Howard. Definitivt en kandidat till årets mål. Tvåan kom tio minuter efter det första och det genom skytteligaledaren Kanu och det också på volley.
Everton var rejält dåliga i första och mycket kritik ska riktas till Moyes då han valt en idiotisk startelva. Dock insåg han det själv tidigt (för en gångs skull) och gjorde redan i paus två byten. Trötte David Weir och ständigt kasse James Beattie byttes ut och in kom James McFadden och Victor Anichebe. Det innebar att Faddy fick platsen till vänster på mittfältet och Nuno flyttades tillbaka till sin ordinarie position.
Detta skulle innebära en liten uppryckning som dels kan bero på bytena, men också att hemmalaget bevakade en klar ledning. Men man skapade en del och ofta var det yttrarna Faddy och van der Meyde (eller van der Medye som det stod på tröjan). Men inget mål skulle komma och något stjärnspel var det inte tal om.
Pompeys seger var välförtjänt sett över 90 minuter och alla våra skador och omkastningar i laget påverkade ännu en gång. I januari behöver nog Moyes bredda truppen och kanske dags att fråga sig om det är värt att ha kvar dyrgripar som Simon Davies och James Beattie som varit bedrövliga ända sen dom kom till GP. Lite komiskt var det i första halvlek när Kanu sprang på Carsley och Beattie blev varnad! Kanske helt rätt då han fick spela i överhuvudtaget…
Den första förlusten på Fratton Park på 49 år förflyttade oss till en tionde plats medan Portsmouth nu ligger trea!
Nästa vecka möter vi Chelsea på Goodison och då krävs det betydligt bättre spel och inställning från spelarna och mycket bättre coachning från Moyes sida. Visst, han gjorde för en gångs skull tidiga byten, men med den idiotiska startuppställningen så kunde en blind höna inse att det skulle gå käpprätt. Han valde Weir som knappt spelat i år överhuvudtaget och blir segare och segare för varje dag som går. Att låta Valente spela på mittfältet när McFadden fanns att tillgå och därmed också låta Lescott spela på ovan position som vänsterback är ett tjänstefel.
