Fowlerkalendern – Avsnitt 15
I dagens episod av Fowlerkalendern tar vi itu med fenomenet Paul Gascoigne och hur Robbie Fowler såg på honom. För att göra det måste vi bege oss tillbaka i tiden – till sommaren 1996.
Idag är det David Beckham och Wayne Rooney som fyller spalterna i den engelska pressen men före dem fanns en herre vars mantel ingen lyckats axla hittills; Paul ”Gazza” Gascoigne.
Gazza är nästan tio år äldre än Robbie Fowler och de har aldrig spelat i samma klubblag. Ändå ägnar Fowler en hel del tid åt denne excentriska man i biografin My Autobiography och då är det förstås på sin plats att Fowlerkalendern också gör det. Idag presenteras således den första delen med temat Paul Gascoigne.
Avsnitt 14 – Gascoigne – mannen som aldrig blev vuxen
Som det stora stjärnskottet inom den engelska fotbollen blev Robbie Fowler uttagen i EM-truppen 1992. Landslagsdebuten kom mot Bulgarien i mars samma år som Europamästerskapen och full av energi åkte Fowler till Englands uppladdning under förbundskaptenen Terry Venables.
Venables hade stor tilltro till Fowler, men inför turneringen var det ändå uppenbart att det inte skulle bli särskilt många minuter i rampljuset för Liverpools skyttekung eftersom England redan hade en väl inarbetat anfallsuppsättning där Alan Shearer förstås var den stora stjärnan.
På landslagssamlingarna stötte Fowler ihop med Paul Gascoigne och de kom mycket bra överens. Fowler hade förstås hört både det ena och det andra om Gazza sedan tidigare men det var först nu som han kunde lära känna honom. Och sommaren 1996 blev starten på en inte särskilt lång och väldigt väldigt speciell vänskap.
”Gazza. Vad kan man säga om honom? Galen.
Otroligt kul. Fullständigt omöjlig.
Jag var 20 år och han var 30, på väg mot 12. Jag älskade honom så klart.
[…]
Han var som ett hyperaktivt barn också, han var alltid tvungen att göra något, sätta igång något.
Jag förstår inte hur han kunde prestera så bra under EM -96 för han sov aldrig. Inte på en hel månad.
Vi bodde på Burnham Beeches och vi hade stället för oss själva. Han gick upp klockan fem direkt till gymmet för att lyfta vikter.
Sen gick han bara runt och var otålig till dess att resten steg upp. Han hatade att jag och Macca [Steve McManaman] inte gick upp förrän sent, så han gick alltid till vårt rum och drog upp oss. Sen började det.
Jag, Macca och Jamie Redknapp turades om att sitta barnvakt med honom. Det var ett rotationsschema som gällde så att två av oss hela tiden kunde vila.
Det kunde handla om badminton, biljard, golf, video, promenader – allt för att hålla honom sysselsatt.”
Och mer om Gazza kommer det förstås att bjudas på längre fram i Fowlerkalendern.
