Everton – Chelsea 2-3
Everton ledde matchen två gånger, men efter två drömmål av miljardlaget Chelsea så blev det ändå en väntad förlust för hemmalaget.
David Moyes tog äntligen sitt förnuft till fånga och petade James Beattie till förmån för Victor Anichebe som åter var klar för spel efter skada. Däremot fick inte ens Andy van der Meyde plats på bänken trots att han varit bra då han fått chansen de två senaste matcherna. När sopan Simon Davies får fortsätt förtroende trots bedrövligt spel så förstår man att vdM inte är värd mer än ett korvöre för Moyes. Han lär nog inte bli kvar i klubben i januari tyvärr.
Moyes gillar dock sina landsmän David Weir och Gary Naysmith så pass mycket att dom tydligen var mer lämpade för bänken än holländaren trots att den förstnämnde knappt spelat i år och när han gjort det varit rejält seg och trög. Naysmith har precis kommit tillbaka från skada och var ännu mer chockerande att se på bänken. Men tydligen så är det klart viktigare att ha dem på bänken än Andy. Och att den patetiskt dålige Beattie gick före holländaren behöver väl jag inte ens nämna? Men vi får vara glada för att BT i alla fall äntligen fick lämna plats för Anichebe.
Annars så var det tre man som varit skadade som återkom till startelvan. Dessa var Phil Neville, Leon Osman och Mikel Arteta. Tre viktiga kuggar som verkligen behövdes. Men vi fick givetvis även en ny skadad spelare på träning i veckan, denna gång Nuno Valente. Vad gör man på Bellefield egentligen? Borta var även spelare som Tim Cahill och Tony Hibbert.
Startelvan (4-4-2): Howard; Neville, Yobo, Stubbs, Lescott; Davies, Carsley, Osman, Arteta; Johnson, Anichebe. Bänk: Wright, Weir, Naysmith, McFadden och Beattie.
Matchen började i ganska högt tempo och det var mest spel på mittplan och en hel del kamp. Efter 17 minuter så kom Andy Johnson springande mot mål med Boulahrouz i hälarna. Målvakten Hilario kom utstörtande för att täcka och när AJ sköt så knuffade Boulahrouz omkull anfallaren samtidigt som bollen gick utanför och AJ föll ovanför Hilario. Den pinsamma clownen José Mourinho blev precis som alla andra managers i topplag rasande och menade att AJ ”givetvis” skulle ha gult kort för filmning. Men alla som sett repriserna kan väl helt klart se att AJ inte slängde sig frivilligt utan han föll då Boulahrouz knuffade honom när han stod på ett ben. Det var nog ingen straff, men definitivt ingen filmning heller.
Evertonspelarna såg ut att bli riktigt tända av Chel$ki-tränarens lipande vid sidlinjen och tog över matchen och hade ett par farliga inlägg. Anichebe gjorde mer rätt under den första halvleken än Beattie gjort på hela säsongen och Chelsea-försvaret hade uppenbara problem med den unge anfallarens tyngd och rörlighet. Något som också skulle resultera till att Everton äntligen fick en straff.
Anichebe blir rejält fasthållen av den klumpige ersättaren till skadade John Terry, Boulharouz och försöker frenetiskt ta sig framåt men klarar inte stå upp och domaren pekar mot straffpunkten. Fram kliver Mikel Arteta och sätter straffen säkert. 1-0 skulle hålla sig till halvtid.
Efter paus så går det bara ett par minuter innan kvitteringen är framme. Detta kom efter ett fint frisparksmål av Michael Ballack. Men våran vanliga otur och Chelsea extrema flyt så gick bollen givetvis först i stolpen och sen ut på Howard och in i mål. Efter det så var det nära att inhopparen Salomon Kalou satte 1-2 men bollen gick i utsidan av stolpen efter en tilltrasslad situation där Joseph Yobo sparkat hål i luften. Istället så var det Yobo som fick sätta 2-1 efter tjugo minuter spelat in i andra. Detta kom efter att nigerianen nickat in en av många hörnor i rad.
Efter det så såg matchen ut som i första halvlek och man hoppades på en skrällvinst. Vi borde sedan ha fått en bra chans att avgöra matchen totalt om domaren inte hade missat en solklar hands inne i straffområdet på Boulahrouz (som inte hade någon större match…). Men inte kan man begära två straffar mot ett storlag som Chelsea heller?…
Istället med tio minuter kvar kom kvitteringen och det genom ett typiskt fint skott av Frank Lampard. Man ska aldrig låta Lampard få tid på sig att ladda strax utanför straffområdet det borde försvaret ha sett till. Didier Drogba var fem minuter senare nära att göra 2-3 men bollen gick även denna gång i utsidan av stolpen. Men bara minuter senare fick dock Drogba sin revansch och vilken revansch sen. Ett liknande skott som Matthew Taylor gjorde förra veckan mot oss fast lite närmare mål. Men ett fantastiskt skott som Howard var chanslös på. Ridå!
Innan matchen trodde jag stenhårt på en lätt seger för Chelsea så egentligen så var det inget oväntat att vi stryk men det kändes snöpligt då vi ledde två gånger och vid 2-1 blev nekat en solklar straff som kunde ha avgjort matchen. Men vi är vana med motgångar så varför ändra på det?
Mourinho visade återigen efter matchen vilken patetisk barnunge han är när han kommenterade straffsituationen med AJ. Han sa följande till media:
"In my country we would call him an 'intelligent' player. Here, you are more critical, "I have been in this country for three years now, I am influenced by your culture. It is a culture I admire. I am proud to be part of it.
"So, when a player chases a penalty, he is not the intelligent player I would have called him a few years ago. If I want to be polite, I would call him a dangerous kind of opponent. You cannot trust him and I was not happy.
"I think he felt a bit embarrassed because after that he behaved very well."
Men den solklara straffen i andra halvleken nämnde han givetvis inte.
Moyes var mer på det klara om vad jag och många med mig (Everton-, Chelseafans och neutrala) såg:
"It wasn't a penalty but it certainly wasn't a dive either,".
Nu väntar ett hektiskt spelschema i jul och det är där vi ska visa om vill spela om en europa-plats eller om vi kommer att hamna på nedre halvan.
