Chelseas värld - vecka 50
Mourinhos mannar nafsar United i hälarna igen.

Chelseas värld - vecka 50

Tack Chelsea, tack West Ham. De blå fansen hade mycket att vara tacksamma för efter julklappsutdelning en helg för tidigt.

Tidigare under veckan hade Alex Ferguson visat att trivs med fotbollen igen, nu när hans United är tillbaka i topp. Säga vad man vill om gamle Rödnos, men han har till skillnad mot en del andra tränarprofiler förmågan att ge igen utan att gnälla.
Om Mourinhos utspel om att Man United räknar med mindre poängavstånd eftersom United måste resa till Stamford Bridge i vår:
"It's good that I know we've lost the game in April, because we can have a rest that weekend. I'll put my reserve team in that day [April 14]. The first team can save their energy for the next game. Hopefully, we'll be 20 points ahead by then!"
Om Mourinhos varningar om att Chelsea kommer igen:
”We will be in trouble - if we listen to Jose enough”

Samtidigt kanske United borde göra det. Mourinho hävdade ju trots allt före helgmatcherna att ledningen snart kunde vara två poäng. Och så blev det. Och på vilket sätt. Först Ballacks suveräna frispark, sedan Lampards majestätiska långskott i bortre gaveln och till slut Drogbas fantastiska halvvolley. Tre mästerliga fullträffar såg till att Chelsea vände 0-1 och 1-2 till seger med 3-2 mot Everton på bortaplan. En klassiker och ytterligare ett exempel på den lagmoral och vilja som finns i José Mourinhos lagbygge.

Förresten, sex sekunder var allt det tog – från att bollen lämnade Henrique Hilarios högerfot via Andrej Sjevtjenkos huvud, Didier Drogbas halvvolleykanon och till att bollen borrat sig in i nätet bakom den förtvivlat sprattlande TimHoward.

The Times-skribenten Giles Smith är inte alltid rätt på det i sina veckokrönikor på Chelseas hemsidan. Den här veckan var han det. Hans analys kring hyckleriet, nu när andra vettlöst välbeställda personer köper in sig i engelsk fotboll, träffade huvudet på spiken
“(…) I've enjoyed hearing Rafa Benitez declare that having more money was 'always good for a club' - something he was strangely reluctant to admit when the club with the money was Chelsea. I also loved the way in which, even as he looked ahead to the prospect of laying out yet more cash in the January transfer window, Benitez carefully lowered everybody's expectations, on the grounds that money 'doesn't guarantee success'. Rip it out and print it large:
'MONEY DOESN'T GUARANTEE SUCCESS.' Rafa Benitez.
He has never been particularly fulsome in his compliments to our manager before now, but that is as big a tribute to the acumen and brilliance of Jose Mourinho as any rival boss could pay. So thank you for that, Mr Benitez.”


Intressant att notera att en bollpojke på Goodison Park avsiktligen slängde bort bollen från Didier Drogba och Chelsea för att få tiden att gå. Till och med engelska kommentatorer beklagade sig. Killen har säkert god chans att få en av Lennart Johanssons årliga specialpriser.

Kärt barn har många namn, och få är väl kärare än Michael Essin för närvarande. Ghananen, mer känd som ”Le Bison” (bisonoxen) från sin tid i Frankrike, har nu också förärats ett nytt smeknamn, avslöjar han: ”The Train”.
”It was the manager who came up with the new nickname for me at the start of the season. It is because he said I go up and down the pitch and was more like a train than a bison. It has stuck.”

Och på tal om smeknamn. Khalid Boulahrouz gillar inte sitt nya smeknamn ”Assassin” (mördaren) nämnvärt. Tydligen trivs han bättre med tidigare smeknamnet ”Der kannibal” (kannibalen) även om det också visar sig vara något pressen klistrat på honom ganska lättvindigt:
"I went to talk with the press and they asked how I played and my German was not good...I wanted to say something like 'I like to control my striker the whole game'. Then there was a little bit of chat and then someone says you want to eat your striker up and I said yes, okay."

Det är nog ingen vågad gissning att Jens Lehmann och Frank Lampard inte har några planer på att skicka julkort till varandra. Efter matchen mellan Arsenal och Chelsea sade Lehmann att Lampard är ”specialst på att förolämpa folk”. Lampards svar:
"Lehmann shows no respect to any one on the pitch - and I don't mean that just from my own perspective. He has a way of looking down his nose at people. The other week myself and my cousin Jamie Redknapp were out to dinner in a London restaurant and Lehmann was sitting just feet from us on another table. We acknowledged him and he completely blanked both of us. In fact, when he left, he walked right past our table and didn't even have the decency to say anything - whether nice or rude! Perhaps Lehmann's more sensitive than the rest of us."
Kom igen grabbar, det är jul snart, skicka det där julkorten i alla fall.

Och hur trött måste inte David Moyes vara på Frank Lampard? När den temporäre lagkaptenens projektil seglade in i nätmaskorna på Goodison, var det femte matchen i rad som Lampard hittade rätt mot Everton.

Han sover upp till 14 timmar om dagen och ringer mamma varje dag. Att en sådan timid varelse ksom Michael Essien an vara ett sådant monster på planen är Chelseas lycka och motståndarnas olycka. Nu ser han dessutom ut att förlänga vistelsen i England, sedan Chelsea håller på att sätta ihop ett nytt kontraktserbjudande.
"I am very happy in England and love Chelsea. I'd be happy to stay longer than my current contract. I am enjoying my football and I'm playing for a great club, and with great players. All I have ever tried to do is work for the team.”

Didier Drogba avgjorde inte bara en match denna vecka. Det var åter tack vare ett mål från ivorianen som Chelsea efter stora problem lyckades 1-0-besegra Newcastle - som hade 13 (!) spelare på skadelistan.

Man kan inte annat än le åt tunnelbaneföraren som hälsade sina Chelsearesenärer välkomna ombord på hans tåg efter Newcastle-segern med:
"Another lucky win Chelsea, shame you'll never get another three points at White Hart Lane. Please mind the doors.”

En loj Michael Ballack lyckades inte väcka några positiva tankar hos Chelseafansen i halvtid av matchen mot Newcastle. Men Daily Mirrors överreaktion dagen efter på tyskens kommentarer om påståendet att fans skulle vara missnöjda var underhållande:
Rubriken: ”Ballack Attack”
Ingress: “Booed Chelsea star vows: I'll show you”
Så vad sade då den förkrossade Ballack? Hur skulle slaktade han fansen?
Artikelns enda Ballack-citat: "Of course I can play better."

Arsène Wenger försöker ger sig på mind games.
"You can buy a super player and he can look disastrous for four, five months. If you buy a super machine, a Ferrari, from the first day it goes well - unless it's a Russian who buys it and it breaks in two."
Till och med Harry Redknapp framstår som en språklig Orhan Pamuk.

Matchen mot förra klubben Arsenal var ytterligare ett bevis på att Ashley Cole har hittat hem, trots den kontroversiella övergången. I veckan passade han också på att tacka för stödet.
"I'm not really bothered any more about the chants and that. I would like to thank the Chelsea fans, who were amazing. I didn't really expect it. To hear them singing my name and giving me an ovation really touched me to be honest."

I en intervju för Chelsea TV kom Petr Cech med lovande nyheter:
”About the middle of January I will be able to start training in the goal.”
Därmed ligger förhoppningarna om en comeback till Cjhmapions League-matchen i slutet av februari fortsatt fast. Samtidigt kan det vara bra att inte dra för snabba slutsatser. Ingen vet ännu hur Cech kommer att reagera fysiskt och psykiskt när fotbollsträningen på allvar inleds.

Den ”nye Petr Cech”. Den lovande beskrivingen ges 15-årige tjeckiske ungdomslandslagsspelaren Jan Sebek. Han kommer till Chelsea för provspel i januari.

Förresten, de som biter på naglarna över att se Hilario i målet i väntan på Cech och Cudicini borde ta en titt igen på vad andra fick genomlida under 80-talet med Petar Borota mellan stolparna. 0-6-matchen mot Rotherham är också en bitterljuv påminnelse om vad Chelsea var och har blivit. 

Milans ägare Silvio Berlusconi har en förmåga att spotta ur sig sarkasmer till höger och vänster. Speciellt till vänster, förstås. Hur som helst, i veckan passade han på att såga sin förre favorit Andreij Sjevtjenko:
"At my home I'm in charge and decide what happens. Instead, when Shevchenko's wife shouts, he runs under the bed like a lap dog. His wife, Kristen, ordered him to London with their children where the fog will do their lungs the world of good and that's how it finished."
Men Milans vicepresident Adriano Galliani försökte omedelbart sudda ut citaten som skapat rubrikert:
”I was at the Christmas party on Wednesday evening along with 600 guests and I listened carefully to our President's speech," said Galliani in a statement. I can therefore confirm that Berlusconi used some jokes and allusive words, but always referred to himself.”
Om vi ska tro Galliani så kanske Berlusconi då i stället sade något i stil med:
"At his home he’s in charge and decide what happens. Instead, when my wife shouts, I run under the bed like a lap dog. My wife, Veronica, ordered me to Milano with our children where the cheating will do our reputation the world of good and that's how it finished."
Tja, och i så fall hade kanske Silvio en poäng för en gång skull.

Efter att ha använt Aftonbladets Peter Wennman som slagpåse ett par gånger här, så är det på nytt dags att konstatera att när han håller sig till fotbollen och inget annat, så blir det emellanåt träffande:
”Ingenting i dagens fotboll är mer fascinerande än när superbygget Chelsea befinner sig i underläge i slutet av en match. Ingenstans får man då se en mer massiv, målmedveten, offensiv, ursinnig, galet underhållande attackfotboll.”
Må så vara, men det är inte bra för hjärtat för oss blå.

Dan Petrescu var tillbaka på Stamford Bridge och fick stående ovationer i halvtid av matchen mot Newcastle. Välförtjänt.

Porto-Chelsea i Champions League. Det var en lottning som väckte känslor. Inte minst i Porto. Folket har blandade känslor för sin forna hjälte, men Portos ledning har inget till övers för Mourinho.
"Sorry Mourinho, but the ones going through to the next round are us. These will be special games”, sade klubbdirektören Antero Henriques.
Men det var den känslomässiga aspekten Henriques pekade på:
"We’re confident that we can, and we will, eliminate Chelsea from the Champions League as we’re top of the league to their second place plus we beat Chelsea 2-1 last time around”
En del skulle nog skratta åt att påståendet att den portugisiska ligan är helt i paritet med den engelska. Men det finns å andra sidan förstås något tillfredställande med att tänka sig att exempelvis Arsenal kvalitativt är Englands Sporting Braga och Tottenham Nacional.

José Mourinho må reta gallfeber på folk med sin no-nonsense-stil, men han har oftast rätt. Så enkelt är det faktiskt. Men anklagelserna mot Andy Johnson känns onödig och fel. Nog för att Evertonanfallaren har gjort sig förtjänt av ett visst rykte för att falla lätt, men så farligt var inte fallet (hmm…) Mourinho anklagar honom för. Så, Mourinho borde göra som David Moyes. För något år sedan erkände Evertontränaren, efter att ha tittat på tv-repriser, att han var fel ut när han försvarade James Beattie för skallningen av William Gallas och bad om ursäkt. Undertecknad skulle inte ha något emot om Mourinho gjorde något liknande den här gången. Men det kommer inte att hända. I sport finns inget utrymme för alltför ödmjuka vinnare.

Premier League-lagen har gjort nidversioner av ”Carefree”. Arsenal har anammat ”Ten men went to mow”. Den senaste supportergruppen att på sitt eget vis erkänna hur stora Chelsea blivit är Evertonfansen. De sjöng hånfullt ”That’s why you’re champions” efter hemmalagets 2-1edningsmål och fram till Lampards kvittering. Sedan tystnade de. Och fick höra Chelseasången tillbaka med råge.

Att William Iskariot har det lite kämpigt med egot kommer knappast som någon nyhet för oss blå som sett honom strunta i träningsläger, vägra spela och hört honom gnälla år efter år. Att litet förändrats visade han med all tydlighet i intervju med The Independent. Förutom att upprepa de utnötta och förvirrade harangerna om att ”en dag ska jag berätta allt om hur elaka Chelsea var…” (så varför inte agera?), så visade han på nytt att verklighetsförankringen inte är vad den borde vara:
"When I go back to Chelsea I don't know what the reception will be. Maybe I will have the both - the booing and the cheers."
Ett litet tips, Billy, förvänta dig inte för mycket av sistnämnda.

Till skillnad mot Gallas valde Damien Duff att lämna Chelsea med hedern intakt. John Terry berättar också att det inte var ett lätt val för irländaren.
”He really filled up the day he left Chelsea and he said he never thought he'd be like that at a football club. He said he wasn't like that at Blackburn and Duffer was at Blackburn a long time. He was gutted to leave Chelsea and I think he would like me to stress the fact and thank all the fans - and the same with Eidur. I have had a lot of conversations with him and he was exactly the same. He was really gutted to leave Chelsea.”

Veckans rykten: Portsmouth kommer att värva Shaun Wright-Phillips i januari (News of the World) * * * Enligt andra uppgifter är gamla klubben Man City fortfarande en aktuell adress för Wright-Phillips (Daily Express) * * * Middlesbrough har fortfarande inte gett upp hoppet om att värva Gérémi (flera tabloider).

Den spirituelle José Mourinho får sista ordet, som så många gånger förut:
“In great moments teams play great football, score great goals and everything rolls on. You go to the pitch and everything is shining and flowers and blue sky. In other moments things do not go so well. The important thing in these moments is character. If you can play great music then you play great music; if you cannot play great music then at least you play something. That’s what we’re doing.”

KTBFFH

Socrates2006-12-18 12:44:00
Author

Fler artiklar om Chelsea