Nedflyttade - vad hände sedan?
Vad som hände med de spelare som lämnade Millwall efter att klubben degraderats till League One i maj.
Under ett par minst sagt hektiska sommarmånader lämnade 15 A-truppspelare klubben. 11 lämnade som free-agents och fyra såldes. Enligt media var det stommen i Millwall som försvann. Klart står det i alla fall att det rörde sig om några av klubbens mest välbetalda spelare.
”David Livermore, Andy Marshall, Matt Lawrence och Barry Hayles har alla stannat i utvecklingen, ingen brinner för att representera Millwall och ingen tycks besitta förmågan att lyfta sina medspelare”, skrev jag innan sommaren och den analysen står jag fast vid.
Var är dem nu? Hur har det gått för dem?
Omedelbart efter säsongens revs kontrakten med Joe Healy, Josh Simpson, Trevor Robinson och Carl Asaba som alla fick en klapp på axeln och ett ”lycka till” efter att ha tömt sina skåp på Millwalls träningsanläggning vid Ravensbourne. Ingen av dessa, möjligtvis kanadicken Josh Simpson undantagen, hade lyckats färga i den blåa tröjan och deras avsked kom knappast som någon överraskning. Bara den kreativa mittfältaren Simpson och anfallaren Carl Asaba var i ärlighetens namn i närheten av att aspirera på en plats i startelvan.
Den kanadensiska landslagsmannen värvades lite överraskande av tyska storklubben FC Kaiserlautern, numera i den tyska andradivisionen, där han har spelat i lite mer än hälften av lagets matcher den här säsongen. Huruvida den extremt vältränade 23-åringen någon gång ångrat att han inte satsade på en lovande friidrottskarriär istället är okänt.
För Asaba blev Millwall sista stopp i karriären. Den snart 34 år gamla anfallaren provspelade med bland annat Leeds och Leicester utan att erbjudas ett kontrakt. Totalt gjorde han tre mål på 21 matcher när Millwall blev relegerade.
Inte heller Joe Healy har vad jag känner till lyckats finna en ny klubb. Hans mittfältskollega från klubbens ungdomsakademi, Trevor Robinson, skrev på ett korttidskontrakt med Cambridge United i Conference League men blev nu lagom till jul än en gång släppt på free-transfer. Ekonomiska skäl ska vara den främsta anledningen då Robinson annars var ganska frekvent i startelvan.
Nästa man att gå blev holländaren Berry Powel som värvades under januari för £125.000 och marknadsfördes som Millwalls frälsare. Den Boschs före detta skyttekung blev trots mål i premiären säsongens stora flopp. Efter sin snygga 1-1-kvittering på Ninian Park följde ytterligare 13 matcher utan ett enda mål och han förpassades till läktarplats. Många supportrar hade dock en bitter känsla av att varken medspelare eller klubbens dåvarande manager David Tuttle gett den storväxta anfallaren en rimlig chans att visa varför han var ren respekterad skyttekung i sitt hemland. Efter säsongens slut kom styrelsen överens med Powel om att bryta kontraktet och en av Millwalls sämsta värvningar någonsin var ett faktum. Under sommaren provspelade han bland annat för Hearts men flyttade han hem till Holland och DE Graafschap där han fram till idag gjort 16 mål på 18 matcher.
Att Andy Marshall skulle lämna Millwall var bara en fråga om tid. Målvakten gjorde sig tidigt under våren omöjlig bland både supportrar och styrelsen genom en del patetiska uttalanden i media. Gissningsvis var han inte heller helt populär bland sina medspelare vilka, liksom oss, säkert hade svårt att se honom som den toppmålvakt han själv ansåg sig vara. Sommarens minst saknade spelare hamnade i The Championship och Coventry City där han spelat alla matcher den här säsongen.
Unga backtalangen Michael Bostwick som tillhört A-truppen under ett år utan att spela en match gjorde en tyst sorti till Crawley Town i Conference League (motsvarande Division 5) där han tidigare varit på lån. Vad hette han sa du?
Under juli månad lämnade också skadeförföljde anfallaren Barry Hayles klubben efter två år. Tre mål på 27 matcher under säsongen motiverade knappast hans höga lön ens om han hade velat spela för Millwall i League One. Nu värvades han av Plymouth som glatt betalade £100.000 för 34-åringens tjänster. Under en pigg säsongsinledning gjorde han sex mål men har nu gått mållös en längre tid och kanske börjar åldern göra sig påmind? I Plymouth spelar han tillsammans med Millwalls gamla supertalang Cherno Samba som är tillbaka i England efter en tid i spanska Cadiz. Hayles har spelat fyra landskamper för Jamaica.
Den kanske bisarraste spelarförsäljningen var förstås David Livermores uttåg ur klubben. Den bland fansen impopulära mittfältaren såldes till Leeds Utd för £400.000 – vilka efter bara 10 dagar på Elland Road sålde honom vidare till Hull City! Förklaringen är att man ”råkade värva två spelare på samma position". Livermore har inte riktigt lyckats erövra en fast plats på Hulls mittfält och har hittills fått nöja sig med 12 matcher under Phil Parkinsons ledning. I sin debut fick han dessutom näsan avslagen. Sammanlagt spelade den före detta Arsenal-talangen drygt 300 matcher under sju säsonger i Millwall, och trots ett stormigt förhållande till fansen och spel under många managers var det för det mesta hans namn som först ropades upp först när en startelva skulle utses.
Sammy Igoes avsked skedde i det tysta och det är lätt att glömma att han ens tillhört klubben. Mittfältaren var Steve Claridges enda nyförvärv under hans få dagar som Millwall-manager. Efter att ha spenderat större delen av säsongen utlånad till League Two-klubben Bristol Rovers var det inte förvånande att flyttlasset också gick till Memorial Ground under sommaren.
Liksom Josh Simpson var portugisen Carlos Fangueiro onekligen en intressant spelartyp, men mittfältaren föll på sin klena fysik och oförmåga att anpassa sig till engelsk fotboll och fick bara en enda chans från start under hela säsongen. Inte heller i League Two-topplaget Walsall som tog sig ann honom klaffade det och knappt två månader in på säsongen kom man överens om en ömsesidig uppsägning av kontraktet. Spelar idag för den grekiska tabelljumbon Ionikos.
Också unga Curtis Weston svarade för ett tyst avsked. Trots marknadsförd som en av Millwalls största talanger på många år fick 20-åringen inte förlängt kontrakt. Klubbens före detta manager Dennis Wise höll sig framme och lockade den offensiva mittfältaren till Swindon Town där han fick en nystart på karriären. Laget ligger i topp av League Two och Weston beskrivs som en viktig kugge. Trots att Wise lämnade Swindon för att ta över Leeds Utd mitt under brinnande säsong. Weston blev vid en ålder av 17 år och 119 dagar den yngsta spelaren någonsin att spela i en FA-cupfinal när Millwall mötte Manchester United.
Barry Cogan, också han en av ungdomsakademins produkter, fick lämna A-truppen och flyttade en liten bit norrut till Barnet där han gjort två mål på 12 starter.
Trots massiva spekulationer dröjde det ända in i augusti innan Matthew ”Shaggy” Lawrence lämnade Millwall. Den rutinerade försvararen deklarerade i ett tidigt skede att han var missnöjd med hur styrelsens misshandel av klubben och att han inte var beredd att spela i League One. Tråkigt nog var det rivalerna Crystal Palace som visade störst intresse. Medan Lawrence tog lokaltåget ned till Selhurst Park ramlade det in en hemlig summa pengar på Millwalls ekande bankkonto och övergången var klar. Trots en trist sorti har ”Shaggy” under många år varit en av klubbens viktigaste spelare med 250 spelade matcher och som oavsett omständigheterna alltid gjort sitt bästa för klubben. Efter degraderingen i maj anklagade han i hårda ordalag den sittande styrelsen för vanvård, en gest som trots allt uppskattades av fansen. Inledningsvis hade Lawrence problem att ta en plats i Palace men har under de senaste veckorna har han bildat mittlås med Darren Ward vilka tillsammans höll ihop Millwalls försvar under säsongen 2003/04 och den sensationella FA-cupfinalen.
Under sommaren fick Millwall sannolikt in strax över £600,000 genom försäljningarna av David Livermore, Matthy Lawrence, Barry Cogan och Barry Hayles. Men framförallt minskade man lönekostnaderna drastiskt. Trots det fortsätter Millwall att blöda ekonomiskt. Personligen tror jag att få, om någon, av dessa 15 spelare egentligen hade betytt skillnaden i League One under den här säsongen. Ingen är den Alex Rae eller Terry Hurlock som Millwall behöver för att på nytt bli ett lag som motståndarna fruktar.
