KRÖNIKA: Blå tankar en vit dag
Snön faller och vi med den? Det förekommer många tankar kring säsongens Chelsea. "Donnie" bidrar här med sina.
Lördagens resultat är ett bevis på den enorma svackan vi är i. Laget underpresterar vilket beror på flera faktorer, bland annat skadeläget. Vi har många spelare på skadelistan som verkligen skulle kunna betyda mycket för oss. Däribland giganten Terry. När också Carvalho blir sjuk är vi i knipa. Vi hade också behövt Coles finess och Cechs säkra ingripanden (tack Gud att han är tillbaka). Och det hjälper inte att nyförvärven floppar.
Jag höjde redan ett varningens finger i början av säsongen och sa att det var oroväckande att alla kritiker målade upp oss som storfavoriter när jag själv ansåg att truppen såg svagare ut i år än förra året. Vi har misslyckats med att hitta "rätt man på rätt plats" vilket är en av de mest grundläggande stöttepelarna i alla framgångsrika organisationer. Ballack
får inte den plats, tid, rum han behöver och passar uppenbarligen inte för premier leauge. Lika så med Sjevtjenko. Boulahrouz var lite av en chansning som hittills inte har hållit, Kalou har tyvärr inte visat ett dugg och Obi Mikel (så mycket tjafs för ingenting?!) kanske blir bra... om ett par år... kanske...
Däremot blev vi av med Gallas (fuck'im) och i ärlighetens namn var detta en stor förlust. Jag vet, vill man inte vara i vårt fina lag kan det var så, men ingen kan ifrågasätta hans talang. Vi skeppade också iväg vår trotjänare Huth och vår pålitlige målskytt Crespo (som i princip gjorde ett mål varannan match, men trotts det fick utstå mycket kritik).
Så vad händer då när man är i en svacka som denna? Jag ska vara ärlig, jag har väntat på den. Inget lag kan gå på som tåget i all evighet. Skador kommer att komma, spelare kommer att underprestera. Men detta har i vårt fall lett till en ond cirkel.
Det har blivit intriger i ledningen. I alla fall om man vill tro massmedia som vill måla upp Chelseas ledning som ett triangeldrama mellan herrarna Abramovich, Kenyon och Mourinho där skilda åsikter slängs hit och dit likt pajkastning. Hur som helst är det nog ingen vågad gissning att Mourinho får gå efter säsongen.
Ja, Mourinho. Jag hyser största respekt för mannen. Men han kan vara lite väl frispråkig ibland och han har kläckt ur sig en och annan groda. Att först nämna ett gäng "untouchables" var lite märkligt. Att sedan peta halva skaran fick i alla fall mig att höja på ögonbrynen och att vid ett senare tillfälle öppet kritisera flera spelare tyckte jag var fel.
Detta, tillsammans med den övriga turbulensen, tycks ha gjort att spelarna som får chansen skiter på sig när de är ute på planen. Ingen vågar. Vi spelar i sidled, tar inte löpningar, är totalt utan självförtroende och hoppas att någon annan ska göra jobbet. Såg bland annat Kalou idag stå och gömma sig bakom sin markering och jag slår vad om att hans undermedvetna viskar till honom att "om du INTE får bollen så kan du INTE klantar till det och så har du åtminstone INTE gjort bort dig".
Summan av kardemumman är att huvudsaken i sådana här situationer, när allt verkar gå emot oss supportrar; med skador, värvningar som floppar, intriger och flosklar, är att hålla huvudet kallt. Vi kommer förmodligen inte vinna ligan i år, det är nog så. Men vi har många matcher kvar, och om vi kan börja vinna igen så tror jag i alla fall att vi kan ge Man United en kamp - vilket vore oerhört kul. Vi har också all möjlighet att lyckas i Champions Leauge, Carling cup och FA cup. Tar vi minst en av dessa får man nog ändå se det som en relativt bra säsong.
Så, upp med hakorna blå vänner och knyt tummarna för att vi kommer ur denna helvetiska svacka.
KTBFFH!
"Donnie"
