KRÖNIKA: Talanger som försvann
Den bästa generationen unga spelare i Chelseas historia knackar på dörren. En del kommer att slå igenom, men de flesta kommer att försvinna. Precis som tidigare.
Ribban för att slå igenom i Chelsea har skjutit iväg till smått astronomiska höjder i takt med framgångarna. Men samtidigt har Chelsea för första gången på årtionden en ungdomsakademi värd namnet. Förväntningarna är stora på spelare som Michael Mancienne, Ben Sahar, Scott Sinclair, Miroslav Stoch och Michael Woods och många fler. Men i slutändan är det bara ett fåtal som kommer att slå igenom på Stamford Bridge, även om kvaliteten på spelarna är större än någonsin.
I backspegeln är det ganska få stora spelare som kommit ur Chelsea led. Bobby Tambling, Jimmy Greaves, Terry Venables, Peter Bonetti, Ron Harris, Peter Osgood, Ray Wilkins och John Terry är kanske de största namnen. Men förhoppningarna om att man sett nästa stora stjärna i de egna leden har väckts gång efter annan, säsong efter säsong. Det är sällan de infriats.
Nedan följer bara ett litet axplock av spelare under de senaste knappt femton åren, där förväntningar ett tag fanns på att en stjärna skulle födas, men som slocknade innan den egentligen tänts på allvar. En påminnelse om den svåra vägen från talang till storspelare.
Neil Shipperley
i Chelsea 1992-1995
Då: Både Chelsealedningen och fansen såg honom som en framtida stortjärna. Gänglig forward som öste in mål i ungdoms- och reservlag, och som fick en del supportrar att ett tag drömma om en ny Peter Osgood. Debuterade som i ligan som 18-åringen och nätade redan i sitt andra inhopp (Wimbledon 4-2, hemma).
Sedan: Kombinationen med två stora med långsamma anfallare, Tony Cascarino och Shipperley, fungerade inte. När lille Mark Stein kom till klubben konkurrerade han ut Shipperley. Dessutom anlände sedan paul Furlong till klubben, När Southampton i januari 1995 erbjöd 1,25 miljoner pund för Shipperley, som hade en tendens att lägga på sig alltför många kilon, tvekade knappast ordförande Ken Bates eller manager Glenn Hoddle. Sammanlagt blev det bara sju mål i Chelsea. I Southampton blev Shipperley kvar två säsonger och har därefter hunnit med spel åtskilliga klubbar bortanför fotbollens större scener: Crystal Palace, Nottingham Forest, Barnsley, Wimbledon, Crystal Palace (igen) och Sheffield United.
Nu: 32 år gammal. Sedan Shipperely och United kommit överens om att avsluta kontraktet, skrev han i januari i år på ett fyramånaderskontrakt med Londonklubben Brentford, för närvarande nästsist i League One. Några ytterligare mål till de 139 han gjort i karriären har det ännu inte blivit, men att döma av bilder från förra året har han lagt på sig ganska många fler kilon.
Mark Nicholls
i Chelsea 1995-2001
Då: Hyllad av tränarduon Ruud Gullit och Graham Rix som en ung topptalang, även om fansen var mer tveksamma. Den tunt byggde skolpojksliknande Nicholls hade som anfallare svarat för starka insatser i ungdoms- och reservlaglag. Han debuterade för a-laget 1996 och svarade bland annat för ett av målen när Tottenham besegrades i en klassisk 6-1-seger på White Hart Lane året efter. Några veckor senare vände han som inhoppare underläge till seger 3-1 med två fina mål mot Coventry.
Sedan: För en gångs skull hade fansen rätt och inte tränarna. Målen mot Coventrys blev hans sista för Chelsea. När Ruud Gullit ersattes av Gianluca Vialli var chanserna slut för Nicholls. Under hela säsongen 1998/99 fick han spela nio matcher, alla som inhoppare. Nicholls lånades senare ut till Reading, Grimsby och Colchester innan han till slut skrev på för Torquay United sommaren 2001 på en fri transfer. Men han hade svårt med division tre-fotboll och klubben lät honom gå bara ett par månader senare. Ännu kortare blev tillvaron i hos Hamilton Academical i Skottland, där han bara spelade två matcher, och 2001 var inte slut innan han skrivit på för en ny klubb igen, Clydebank. När den skotska klubben gick i konkurs 2002 var det slut på ligaspelet, och Nicholls tog steget ner i engelska amatörligan, med i tur och ordning Chesham United, Maidenhead United, Northwood, Hendon Uxbridge, Hayes och Northwood (igen).
Nu: 29 år gammal. I januari skrev Nicholls på för Uxbridge igen, i Southern League Division One South and West. Där svarade han för övrigt för ett av målen när laget förlorade mot Andover med 2-3 för ett par dagar sedan.
Jody Morris
i Chelsea 1995-2003
Då: En aggressiv och teknisk yngling som sågs som Dennis Wise arvinge och en given klippa på mittfältet i många år. Slog igenom i a-laget redan som 17-åring, var med på bänken när Chelsea vann Cupvinnarcupen 1998, hoppade in när man vann FA-cupen 2000 och svarade bland annat för det sista målet i den klassiska 5-0-utskåpningen av Man United 1999. Morris fick också som 22-åring bära lagkaptensbindeln vid ett par tillfällen.
Sedan: Till skillnad mot en del andra talanger som aldrig blev något, så fick Morris gott om speltid, över 100 a-lagsmatcher. Å andra sidan var förhoppningarna så högt ställda och fallet så dramatiskt att Morris trots allt kan räknas som en av de största talangerna som försvunnit under de senaste decennierna. Efter 2000 gick det mesta snett. Han förlorade sin plats i laget, drabbades av tunga skador och imponerade inte tillräckligt på Claudio Ranieri för att få förnyat kontrakt sommaren 2003. Hans vilda leverne hade också börjat uppmärksammas. Han var med om den uppmärksammade fylleskandalen på Heathrow den 11 september 2001, samma dag som terrorattentaten i USA. Han var med John Terry i ett annat uppmärksammat barbråk 2002. Morris skrev på för Leeds sommaren 2003 men redan samma år anklagades han och kompis för sexuella övergrepp på två kvinnor (han friades dock). I Leeds misslyckades han och fick bara spela 12 matcher. Han lånades en tid ut till Rotherham innan Dennis Wise, då manager i Millwall, värvade honom på en Bosman 2004.
Nu: 28 år gammal. Åren i Millwall har fortsatt att präglas av mediokert spel, allt mer tid på bänken, skador, bråk och i november förra året dömdes Morris till två års villkorligt fängelse för rattfylla.
Leon Knight
i Chelsea 1999-2003
Då: Supportrarnas förhoppningar var stora på denne kortväxte anfallare. Något för tiden så ovanligt som egen produkt som hade lekstuga i reservlaget. Hans talang upptäcktes tidigt och han spelade med bland andra Joe Cole och Jermaine Defoe i den tänkta talangfabriken National School of Excellence i Lilleshall.
Sedan: Knights stora problem var attityden. Den begränsade hans karriär till ett inhopp i Chelseas tröja. I stället blev det utlåningar till Queens Park Rangers, Huddersfield, Sheffield Wednesday och Brighton, innan Knight till slut såldes till sistnämnda klubb för 50.000 pund sommaren 2003. Han hjälpte till att skjuta upp Brighton en serie med ett avgörande straffmål i playoff-finalen i Cardiff mot Bristol City – som också innebar att Chelsea fick 50.000 pund till. Knight stannade i Brighton till i januari 2006 (34 mål på 108 matcher) då han såldes till Swansea för 125 000 pund. Efter en lyckosam start i den walesiska klubben i League One, med bland annat ett hattrick i första halvlek i sin debutmatch (Bristol City 3-1). Men hans disciplinära problem hann ifatt honom och precis som i Brighton bröt relationen ihop med tränaren och han placerades på transferlistan redan under samma sommar. Efter en utlåning till Barnsley (9/0) så var det tack och adjö även från Swansea (28/15).
Nu: 24 år gammal. Skrev i januari på för Milton Keynes, som kämpar om uppflyttning från League Two.
Sebastian Kneissl
i Chelsea 2000-2005
Då: Anfallstalang från Eintracht Frankfurt som öste in mål för reservlaget 2003 och spelade med tillsammans med en annan tysk talang i Chelsea, Robert Huth, för det tyska landslaget i U20-VM, där han bland annat gjorde ett mål.
Sedan: Mer reservlagsspel och utlåningar till Dundee och Westerloo, innan Chelsea valde att inte erbjuda nytt kontrakt 2005. Återvände hem och skrev på för Wacker Burghausen i Bundesliga 2 där det bara blev 4 mål på 31 matcher under två säsonger.
Nu: 24 år gammal. Skrev i februari i år på för Fortuna Düsseldorf i regionalligan till säsongens slut, med option på ytterligare ett år.
Alexis Nicolas
i Chelsea 2002-2004
Då: Såg ut som en lovande mittfältstalang under ett försäsongsläger sommaren 2003. Har meriter från det cypriotiska U21-landslaget och debuterade som 21-åring för Chelseas a-lag i en segermatch mot Scarborough i FA-cupen 2004. Medverkade i två 1-0-segrar till med a-laget.
Sedan: Det blev det inget förlängt kontrakt efter sommaren 2004. Skrev på för Brighton, där han spelade två säsonger. Skador sargade hans tid där och skrev på ett vecka-för-vecka-kontrakt med St Albans i Conference i september 2006 i hopp om att ett bättre lag skulle dyka upp.
Nu: 24 år gammal. Lämnade St Albans i november 2006 men har veterligen ingen ny klubbadress.
Mikael Forssell
i Chelsea 1998-2005
Då: Värvningen av en 17-årig utländsk spelare var inte lika vanlig som idag. I synnerhet var det inte vanligt att Chelsea lyckades norpa åt sig en så ung spelare med så högt europeiskt anseende. Och Forssell gjorde ingen besviken. Med sin kvickhet, spelförståelse och öga för målet spelade han snabbt upp sig från ungdoms- och reservlag till a-laget. Bara ett halvår efter att han anlänt var han redo för a-lagsspel. I sin första match från start, mot Oxford United i FA-cupen, gjorde han två mål i en 4-2-seger - det här och det här. En stjärna var född. Med Tore Andre Flo och Pierluigi Casiraghi skadade fortsatte chanserna att dugga tätt för den unge finländaren, som redan figurerade i a-landslaget.
Sedan: Chris Sutton värvades till Chelsea sommaren 1999. Han skulle visa sig vara en gigantisk flopp, men för Forssell betydde det att cykeln av utlåningar och skadebekymmer tog sin början. Först lånades han ut till Crystal Palace, där han gjorde bra ifrån sig. Men vad hjälpte det när Chelsea sommaren 2000 värvade både Jimmy Floyd Hasselbaink och Eidur Gudjohnsen. Forssell blev kvar ett år till i Palace. Med Claudio Ranieris ankomst fick han chansen igen och gjorde bland annat mål i fyra matcher i rad, trots han i samtliga kom in som avbytare i andra halvlek. Men någon plats i startelvan lyckades han inte ta, både beroende på konkurrens och skador. Våren 2003 lånades han ut igen, denna gång till Borussia Mönchengladbach Bundesliga, där han snabbt blev en publikfavorit och gjorde 7 mål på 16 matcher. Hela säsongen 2003/2004 var han i dåvarande Premier League-laget Birmingham där han gjorde hela 17 mål – mer än någon spelare i Chelsea. Oväntat lät Chelsea honom vara kvar på St Andrews men en knäskada satte tidigt stopp för den fortsatta utlåningen. Först i slutet av säsongen var han tillbaka och då i Chelsea, där han fick göra ett inhopp i den avslutande ligamatchen mot Charlton 2005 då Chelsea firade första ligaguldet på 50 år. Med den pampiga avslutningen avslutades också Forssells rumphuggna karriär i Chelsea, som aldrig blev vad den lovat. Birmingham köpte Forssell för tre miljoner pund men skador och dålig form gjorde att han inte kunde hjälpa laget kvar i Premier League utan följde med klubben ner i Championship 2006.
Nu: 25 år gammal. Skadehelvetet har fortsatt för Forssell. Men för ett par dagar sedan gjorde han comeback i reservlaget och gjorde två mål (seger mot WBA med 4-1) efter att en knäoperation tvingat honom att vila i över fyra månader. Redan på fredag 9 mars kan han vara aktuell för a-lagscomeback, när andraplacerade Birmingham möter Derby.
Carlton Cole
i Chelsea 2000-2006
Då: Storvuxen anfallare med styrka och snabbhet som fansen snabbt fattade tycke för. Förväntningarna var stora. Cole spelade in sig i de engelska ungdomslandslagen upp till U21, han debuterade i a-laget och Claudio Ranieri beskrev honom senare som ”ett lejon”.
Sedan: Cole hade trots all obestridlig talang svårt för att spela in sig i a-laget. Han lånades i omgångar ut till Wolves, Charlton och Aston Villa utan att göra någon större succé i någon av klubbarna. När José Mourinho sommaren 2005 såg över laget igen fick Cole vara kvar. Men han hade ingen chans att spela till sig en plats bakom anfallare som Didier Drogba och Hernan Crespo, särskilt då en tränare som Mourinho såg problemen med hans förstatouch och brist på disciplin i det defensiva arbetet. Trots att Cole på pappret var i Chelsea i fyra år blev det bara fyra mål på sammanlagt 25 matcher, bara fyra av dem från start.
Nu: 23 år gammal. Sommaren 2006 skrev han på för West Ham soedan klubbarna kommit överens om en obekräftad övergångssumma, troligen cirka två miljoner pund. Men den redan skarpa konkurrensen i West Ham med Marlon Harewood, Dean Ashton, Bobby Zamora och Teddy Sheringham blev inte bättre av den sensationella värvningen av Carlos Tevez. Efter att ah gjort mål bara 24 sekunder in i sin debut för klubben, som avbytare mot Charlton, så hamnade han snabbt i skuggan igen. Det har ryktats att han skulle lämna West Ham men möjligen följer han dem med ner till eventuellt spel i Championship.
