Watford - Chelsea 0-1
Salomon Kalous nickmål på övertid gav oss 3 viktiga poäng och håller därmed drömmen om ligatiteln vid liv.
Huruvida det var rättvist låter jag vara osagt, Chelsea vann och det är allt som räknas, eller? Watford kämpade vilt för att freda sitt mål och hade ett antal heta målchanser. Chelsea kom aldrig igång ordentligt och många spelare såg ut att ha tankarna på kommande stormatcher.
Första halvlek
Chelsea ställer upp med följande lag: Cech, Cole, JT, Carvalho, Geremi, Makelele, Lampard, Ballack, SWP, Sheva, Drogba. Redan efter 30 sekunders spel sitter man på helspänn då JT faller ihop med en befarad huvudskada. Det visar sig dock inte vara någon fara och vår kapten reser sig och återvänder till spel. Watford är pigga i inledningen och efter 4 minuters spel bjuder Kabba på en läcker cykelspark, Cech svarar med en tv-räddning. Det är också i detta skede som Watfordspelarna vill ha straff efter att bollen gått via Terrys armbåge. På reprisbilderna syns det tydligt, men domare Rennie friar. Sheva provar ett långskott efter 6 minuter, Ben Foster i Watfordmålet fångar bollen utan problem. Det syns redan i inledningen att många av våra spelare tar lätt på uppgiften medan Watfords krigar för klubbmärket. Wright-Phillips är som vanligt pigg, men saknar(som vanligt)den sista touchen. Ballack är den som imponerar mest i offensiven han spelar ett bra one-touchspel och tar fina offensiva löpningar. I 23:e minuten tilldelas Damien Francis i Watford gult kort för att ha tacklat Ashley Cole efter avblåsning. Chelseas första heta målchans tillkommer i matchminut 32, Lampard skarvnickar fram bollen till en fristående Drogba. Didier gör en av sina patenterade snabba vändningar och drar till. Foster sträcker ut vänsterbenet och gör en vacker fotparad. Det leder till en resultlös hörna, följt av några till resultatlösa hörnor för Chelsea. I den 43:e minuten är det Sheva som får läge, men åter står Foster i vägen.
Sammanfattning
Ett intetsägande Chelsea måste höja sig ett par snäpp för att gå vinnande ur striden. Watford spelar smart och ser helt klart nöjda ut med sin poäng, deras press och snabba omställningar känns farliga. Ballack får högst betyg i min bok, han håller uppe bolltempot och rör sig på ett bra sätt. Lagen har haft varsitt läge som tvingat fram superräddningar från målvakterna. Ett par byten av Mourinho är troligen att vänta inför andra.
Andra halvlek
Sagt och gjort, ut går Geremi och Maka, in kommer Ferreira samt Kalou. Matchbilden är dock densamma som i första, inget ordnat spel för Chelsea och ett Watford som hugger friskt. I 50:e minuten får Kabba ytterligare ett läge då bollen studsar till honom efter kalabalik i vårt straffområde. Till allas lättnad brännar Kabba läget och lägger bollen utanför. Knappt fem minuter senare slår Lamps en fin frispark in i straffområdet. Där dyker både Kalou och Drobga upp helt fria, förstnämnde nickar över. Sett till reprisbilderna hade det troligtvis blivit mål om bollen släppts till Drogba istället. Efter 57 minuter genomför Mourinho det tredje och sista bytet, Mikel ersätter Ashley Cole. Vi går ner på trebackslinje, Mourinho inser att något måste göras, vinst är ett måste om vi ska ha någon chans på titeln.
Nämnde Mourinho och Watfords manager Adrian Boothroyd ser dock ut att trivas med varandra, gång efter annan står de och diskuterar med armarna runt varandra. Vad hemmapubliken tycker om vår manager nämner vi inte här, men jag kan säga så mycket som att det är en ramsa som följer med på de flesta bortaarenor dessa dagar...
65 minuter spelade då SWP drar på sig ett gult kort efter en tackling bakifrån på Watfords Tommy Smith. Chelseas följande anfall mynnar ut i en hörna, en farlig sådan. Bollen studsar fram till Ballack som står fri 2m från mål, dessvärre skjuter vår tysk hål i luften. Ännu ett fint läge har slösats bort och det känns som det är symptomatiskt för matchen. Vi saknar udden i anfallen och den sista passningen sitter inte där den ska.
Ferreira blir näste man i domarens protokoll, gult kort i 76:e efter att ha dragit ner Priskin. Minuten efter är det Lamps tur att missa drömläge, frustrationen växer. 87 minuter är spelade då Damien Francis dyker upp på bortre stolpen och nickar, Cech får sträcka ut och göra ännu en räddning. Carvalho får även han ett gult kort, i den 90:e minuten. Fjärdedomaren visar att 4 minuter lagts till, tiden tickar och det känns som att vår lilla chans på titeln nu är helt borta. Då händer det plötsligt, Sheva får till ett bra inlägg och som gubben i lådan tajmar Kalou bollen perfekt och förpassar den i nät med en fin nick. 1-0 Chelsea i den 92:a minuten, vi gör det igen! Drogba får ett läge att öka på ledningen i slutminuten men missar, matchen slutar 1-0 i Chelses favör och rödnäsan i Manchester får inte fira riktigt än.
Sammanfattning
Den andra halvleken påminner till stor del om den första, Chelsea försöker men motorn startar inte riktigt. Watford ska en eloge för sitt vilda kämpande, förhoppningsvis kan de visa upp något liknande i sin FA-cupsemi mot Man Utd. Efterhand tar dock Chelsea över och bollinnehavet vänds till vår fördel, chanserna lyser dock oftast med sin frånvaro. När de väl dyker upp saknas kylan, udden, sista touchen för att sätta bolluslingen. Till sist är det Salomon Kalou som frälser de blåa med sitt förlösande mål, underbart helt enkelt! Man kan diskutera Chelseas "tur" i all oändlighet, men jag tror inte på turen. Det är inte första gången vi avgör i slutminuterna och garanterat inte den sista. Styrkan och viljan i laget finns där, men nog fasen vore det trevligt om man uppvisade den oftare!
Det blir svårt att hitta goda spelarinsatser, vi kom aldrig igång under matchen. Spelare som Lamps och Drogba spelade under sin nivå, Ballack gjorde ett gott jobb men missen drar ner betyget. Det får bli Salomon Kalou som med sitt matchvinnande mål ges priset som MoM, ett mål som kan visa sig mycket viktigt. 7 matcher återstår och vi kan bara fortsätta vinna och hoppas på att United tappar poäng.
KTBFFH!
