Kaptenen har ordet
Inför kvällens viktiga Champions Leaguesemifinal på Stamford Bridge tar Liverpools lagkapten Steven Gerrard till orda. Den 26-åriga mittfältaren hoppas att laget efter den här säsongen ska skrivas in i historieböckerna som jämnbördiga med de stora upplagorna av The Reds på 70- och 80-talen.
”Jag vill bli ihågkommen som kaptenen som lyfte bucklan två gånger, eller fler.”
”Vi vann titeln för två år sedan, och kanske fick vi inget riktigt erkännande den gången,” säger 26-åriga Steven Gerrard idag.
Liverpoolmittfältaren befinner sig sedan igår eftermiddag i London med resten av laget och spänningen kommer nu att stegras kring Fulham Broadway i stadens västra delar, ända fram till avspark ikväll.
”Folk sa till och med att vi kanske hade lite tur, men så var det inte. Vi har visat under de senaste tre åren att vi är en kraft att räkna med i Europa, vi är ett lag som alla fruktar.
Och om vi kan vinna turneringen i år igen, då kommer vi att gå till historien som en stor Liverpoolupplaga, inte bara som en bra. Det är vad som driver mig och resten av spelarna.”
Liverpool har under Rafael Benítez vunnit både FA-cupen och Champions League och Gerrard har tagit klivet till den lilla skara av ungefär en handfull spelare som räknas som världens bästa. Han har sällan varit magnifik den här säsongen men elva mål totalt är inget dåligt facit och så här långt har det blivit tre fullträffar i spelet i Europa.
”Jag vill bli ihågkommen tillsammans med de stora Liverpoolspelarna som [Emlyn] Hughes, [Phil] Thompson, [Graeme] Souness, [Phil] Neal och [Kenny] Dalglish.
Därför kommer ni att få se oss ge allt där ute ikväll. Vi ska jobba allt vad vi kan och ge varje korn av energi som vi har. Vi vill och vi kan smaka på det igen.”
I förra veckan deltog Steven Gerrard i minnesceremonin för Hillsboroughkatastrofen som hölls på Anfield. Han satt då bredvid Robbie Fowler och kom genast att tänka på hur hans drömmar om att lyfta Liverpool till nya titlar en gång föddes.
”Jag viskade till Robbie att jag kunde se framför mig hur jag stod på the Kop och hur jag bokstavligen flyttades 20, 25 meter när publiken for framåt och han gjorde mål.
Gud, det var otroligt. Jag tittade på spelare som Ian Rush, Aldo [John Aldrigde] och sen, när jag blev äldre, John Barnes, Jamie Redknapp och Robbie, och jag hoppades och bad som en galning att det en dag skulle vara jag.
Jag vågade aldrig drömma om att någonsin bli lagkapten, det skulle ha varit för galet, bara att jag skulle få sätta min fot på planen, bara en gång.
Och inte ens idag kan jag beskriva med ord hur det känns att leva drömmen.”
