Inför: Liverpool - Chelsea
Chelsea har på tre säsonger samtliga turneringar inräknat bara förlorat vid två tillfällen med ett resultat som skulle ta Liverpool vidare på tisdag. Passande nog är det just Liverpool som står bakom ett av reslutaten i kraft av en 2-0-seger på Anfield tidigare i år. Att ha det i bakhuvudet kan behövas i en match som lär kräva någon exceptionell insats för att det ska bli finalbiljett för Liverpool.
Jag uttryckte i den förra införrapporten farhågor för att Liverpool kanske inte skulle vara riktigt uppeldade och igång efter ett par matcher av inte alltför intensiv karaktär och tyvärr besannades detta i den första semifinalen mot Chelsea. Londonlaget gjorde visserligen en mycket bra första halvlek med hög press och högt bolltempo, men visst brukar vi bjuda större motstånd, åtminstone sett till intensitet och kämpaglöd?
Inte helt på tårna inledde Liverpool matchen med ett par indianare och snedsparkar, och så spred sig säkert ytterligare osäkerhet i laget. Javier Mascherano, efter ett par enkla prövningar mot lag som har backat hem ganska rejält, fick nu ett tuffare test och såg plötsligt väldigt instabil ut och vi fick inte fatt på bollen vare sig i försvaret eller på mittfältet. 0-1 i halvtid var knappast missvisande för matchbilden.
Andra halvlek inledde vi sedan som jag hade hoppats att vi skulle inleda hela matchen och trots hur det hade sett ut före paus har jag en känsla av att vi faktiskt hade vunnit matchen om Steven Gerrards skott tidigt i andra gått en decimeter högre eller varit lite lösare och studsat på väg fram till Petr Cech. Precis som vi minns Eidur Gudjohnsens miss från semifinalmötet för två år sedan blir Gerrards skott kanske det som framstår som vågskålen i efterhand.
0-1 är givetvis inte en katastrof och omöjligt att vända, men det sätter Liverpool i en lite underlig situation eftersom det trots underläge är viktigare att inte släppa in något mål än att tidigt få hål på Chelsea. Första målet till bortalaget och det här känns kört, för Chelsea är inget Olympiakos.
CHELSEA FC
Chelsea jagar fortfarande en kvadrupel (Ligacupen är redan bärgad) och sedan Liverpool vann med 2-0 på Anfield har Londonlaget 23 matcher utan förlust.
Michael Essien är tillbaka efter avstängningen senast, men Michael Ballack och Ricardo Carvalho missar matchen skadade. Kanske blir det Essien som får vikariera mittback.
”Vi förlorade mot Liverpool i ligan utan Carvalho och vi reser återigen till Anfield utan honom. Men den gången var jag tvungen att sätta Paulo Ferreira som mittback. Den här gången har vi bättre alternativ."
Didier Drogba och Joe Cole är båda en varning från att missa en eventuell final och det samma gäller Mascherano och Jermaine Pennant i Liverpool.
Andrev Schevchenko står liksom Jamie Carragher på 89 framträdanden i Champions League.
Lagens tidigare matcher i Champions League har slutat 0-0, 1-0, 0-0, 0-0 och 0-1 med Liverpools siffror först. Den som vill se mål gör nog bäst i att välja den majstyggelse till idrott vi kallar hockey-VM.
0-1 till seger
Av de europacupmatcher av utslagskaraktär som finns inlagda i eurocups databas kan man utläsa att 605 slutade med 1-0-seger till hemmalaget i första matchen.
Av dessa 605 vann hemmalaget i returen (Liverpool) 56,7 % av matcherna, 21,8 % av gångerna blev det oavgjort och vid 21,5 % av tillfällena vann bortalaget (Chelsea) även den andra matchen. Sett till avancemang gick hemmalaget i returen (Liverpool) vidare 43 % av gångerna och för bortalaget är motsvarande siffra (Chelsea) 57 %. Jag har här splittat straffsparksavgörandena (6 %) rakt av mellan lagen.
Eftersom seedning gör att det högst rankade (och därmed i regel samma sak som det bästa) laget ofta börjar borta borde statistiken om man nu ska fästa så stor vikt vid den egentligen justeras ner med avseende på Liverpools chanser.
Domare
Manuel Mejuto González (Spanien).
LIVERPOOL FC
Startelva
Med tanke på vilka stora problem Chelsea hade med Peter Crouch i 0-2-förlusten på Anfield tidigare i år var det märkligt att Rafael Benítez valde att ställa över den långe anfallaren senast, även om beslutet inte är i samma division som när Gérard Houllier tog av Dietmar Hamann i kvartsfinalen 2002. Men lägger man till att en utfyllnadsspelare som Bolo Zenden får starta i en av säsongens 2-3 viktigaste matcher börjar åtminstone jag undra vad det var Rafa hade hoppats få ut som jag har svårt att se både i förväg och efterhand.
På tisdag väntar jag mig att Crouch finns med i startelvan och spelar på topp tillsammans med Dirk Kuyt. Jämfört med mot Portsmouth lär Pepe Reina, Jamie Carragher, Steve Finnan (där det dock inte bekräftats till 100 % att han kan spela), Daniel Agger och John Arne Riise samtliga gå in i startelvan och den ende i försvaret som skulle kunna behålla sin plats är Alvaro Arbeloa om Riise fördras på mittfältet eller ifall Finnan då inte blir spelklar. På mittfältet lär Xabi Alonso, Steven Gerrard och troligtvis Jermaine Pennant knipa övriga platser.
På Stamford Bridge hade vårt försvar enorma problem med Drogba som knappt förlorade en nickduell och sedan han flyttade från Olympique Marseille har vi haft bra koll på Drogba i tidigare möten om vi blundar för 1-0-målet i höstas. Här måste ske en rejäl uppryckning om vi ska lyckas kunna lyfta spelet så mycket att det är vi som sätter press på Chelsea och inte tvärtom.
Den 1 maj firar vi som bekant arbetarrörelsen och även om det kommer att krävas ett betydligt mer helhjärtat jobb än i den första matchen ser jag finess och extraordinära insatser som mer avgörande än blåställ och stämpelkort (det lär ju Essien ha fyllt vid det här laget). Jag har svårt att se oss vinna den här matchen utan någon prestation på offensiv tredjedel som kommer att bli klassisk. Med det sagt förstår ni att jag ser returmatchen som en kolossal utmaning
Det är tack vare dem
sidan lever!
