Finalen i Aten - 6 dagar kvar
KRÖNIKA: Vad står LFC för?
Oavsett om Liverpool vinner eller förlorar på onsdag så kommer 2007 kanske ändå visa sig att ha varit det viktigaste året i klubbens morderna historia. Vilket pris betalar 115-åringen egentligen när makten sålts till USA?
En krönika av Stefan Elofsson.
Ibland önskar jag att Liverpool satte fler trender och följde färre.
Och när jag gör det, då tänker jag på John Lennon. Han var i och för sig inte det minsta intresserad av fotboll (eller något annat som inte direkt berörde honom själv) men han var utan tvekan den drivande kraften bakom det mest liverpoolskt trendskapande som någonsin berikat människosläktet.
Som The Beatles första presskonferens i USA till exempel. På JFK Airport när hysterin var på väg att nå höjder aldrig tidigare skådade.
Reporter: ”Kommer ni att sjunga för oss?”
John Lennon: ”Vi vill ha pengar först.”
Reporter: ”Hur förklarar ni era framgångar?”
John Lennon: ”Vi har en pressagent.”
Reporter: ”Vad är er målsättning?”
John Lennon: ”Att komma till Amerika.”
Reporter: ”Siktar ni på att klippa er?”
John Lennon: ”Vi klippte oss igår.”
Reporter: ”Hoppas ni att ta med er något hem?”
John Lennon: ”Rockerfeller Center.”
Reporter: ”Vad säger ni om kampanjen i Detroit som vill utrota Beatles?”
John Lennon: ”Vi har startat en kampanj som går ut på att utrota Detroit.”
Liverpoolbor har alltid stuckit ut från mängden. Och Liverpool FC är inte som andra fotbollsklubbar just därför att den formats av scousers eller andra som delat anhängarnas visioner och attityder.
Ibland tänker jag också på Ulf Lundell. Han lyckades aldrig skapa samma hysteri som Beatles men då och då säger han tänkvärda saker som att ”du måste stå för något, annars faller du för vad som helst.”
Ofta är det väldigt viktigt att inta en ståndpunkt.
Om en knapp vecka spelar Liverpool Champioins Leaguefinal. Igen. Steven Gerrard och Jamie Carragher har inte tagit laget dit på samma ensamma sätt som för två år sedan men utan de båda Liverpoolfödda ledarna hade vi förstås aldrig fått åka. Och inte heller om det inte vore för Rafael Benítez, en man som delar klubbens visioner och attityd.
Men oavsett hur det går på onsdag kan 2007 ändå bli ihågkommet som det viktigaste året i Liverpools historia, och visst är det då underligt att en så stor förändring som en utförsäljning av makten i styrelserummet inte gett upphov till fler diskussioner. Vad står fansen för? Och vad vill de att klubben ska stå för?
Står klubben för något överhuvudtaget? Det är kanske den viktigaste frågan.
Att David Moores inte är ordförande längre utan att det uppdraget istället delas mellan Tom Hicks och George Gillette är inte resultatet av att klubban gått från en löjligt rik hand till två andra. Det handlar om betydligt mer än så. Det handlar om ett avsteg från traditionerna och att inte fler tycker att det är allvarligt att en klubb förändras så är konstigt tycker jag. Särskilt om klubben heter Liverpool FC och har sin historia ständigt närvarande. Få klubbar har en så intensiv relation till sitt eget förflutna.
Visst har det hörts protester, men av någon outgrundlig anledning har de flesta debatterna utgått från en jämförelse mellan Hicks och Gillette å ena sidan och Dubaialternativet, det arabiska konsortium som ville men som inte fick köpa Liverpool i slutändan, å den andra. Vad som är ändå mera outgrundligt är att stora grupper av fans hellre hade sett Dubaimanskapet ta över. I och för sig är det en legitim ståndpunkt, fast borde vi inte lyfta blicken högre än så?
”Var och en är med och utför jobbet och alla får sedan vara med och dela på belöningen. Det är så jag ser på fotbollen och det är så jag ser på livet,” sa Bill Shankly en gång. Han var sprungen ur arbetarklassen och hade därför hela tiden en naturlig ingång till Liverpoolfansen som på den tiden givetvis präglades utav att Liverpool var en arbetarklasstad från start till mål. Hela stadens existens vilade på hamn- och skeppsnäringarna, vilket också visade sig obalanserat och ödesdigert för väldigt många människor.
Inte för att det på något sätt är viktigt nu men då, när Shankly skötte tränarsysslan, kunde man möjligen säga att en stor majoritet av fansen hade en gemensam politisk identitet. Hur opinionen ser ut på The Kop en vanlig matchdag nuförtiden har jag ingen aning om. Kanske är det en spegelbild av Liverpool i stort, säkerligen är det en större spridning jämfört med 60- och 70-talen.
Ovanstående spelar egentligen ingen roll, det är kärleken till Liverpool som förenar oss supportrar över hela världen och inget annat är intressant. Ändå kan jag inte låta bli att fundera över vad Bill Shankly hade sagt om att en av våra två ordföranden är god personlig vän med George Bush.
Shankly skapade trots allt det moderna Liverpool.
Rick Parry säger att Shankly hade gett sitt medgivande och fortsätter att upprepa mantrat om att alla beslut tas med klubbens framtid för ögonen, och det stämmer garanterat. Samtidigt vet han ju inte. Han följer bara en trend som Chelsea har stakat ut tillsammans med en rad andra klubbar. Men det finns andra lösningar också och framförallt ställer jag mig frågan om vi måste följa efter Chelsea bara för att de vunnit Premier League två gånger på rad. Det är ju knappt ens värt att kalla en trend. Vi skapar alltså ingen utan följer istället en som nätt och jämnt finns där.
Ibland drömmer jag mig bort och tänker att visst vore det häftigt om Liverpool satt ner foten där och då i början på 2007 och slagit fast att nej, vi tänker inte sälja ut till någon som aldrig suttit på The Kop, som inte känner till att Wavertree är stadsdelen där George Harrison växte upp i och som inte använder scouseuttrycket ”gear” för att säga att något är ”great.” Vi betalar vår lagkapten £80 000 i veckan och vi köper spelare för £20M om året. Vi är Europas tionde rikaste klubb och vi tycker att det är tillräckligt.
Hade den vägen lett till framgång så hade den varit förbannat mycket häftigare, medge det? Jag tycker verkligen att det är konstigt att inte fler ens debatterat ämnet.
De nya ägarna kom sannerligen vid rätt tidpunkt och på sätt och vis är det lite besvärande för mig att se hur enkelt de hämtar hem goodwill varje timma varje dag. Alla fokuserar på Champions Leaguefinalen och de passar på att göra utspel om större stadion, högre löner, mer pengar till spelarköp. En idiot hade klarat av att vara Hicks mediastrateg och kanske sneglar vännen George Bush mot sin kamrat i gröna avundsfyllda anletsdrag. Han själv har inte fått samma genomslag hos den breda engelska allmänheten.
En dag har David Moores definitivt pensionerats, Rick Parry har kanske ersatts av någon oljedoftande Ivy League graduate och vi spelar våra hemmamatcher på en ännu icke namngiven arena i Stanley Park.
Vad står Liverpool för då?
Ibland önskar jag att det inte sneglades så mycket på andra klubbar.
