2000-talets lag: Vänsterytter
Under sina två Forestsejourer var den lille dribblern omåttligt populär på City Ground. Andy Reid blev framröstad till bästa vänsteryttern
Andy Reid är född 1982 i Dublin och uppvuxen i fotbollsfamilj, både hans far och farbror spelade i högsta ligan i Irland.
Tidigt stod det klart Andy hade en stor talang och potential och det blev provspel i både Arsenal och Man United.
Båda dessa klubbar tackade Andy nej till förmån för Nottingham Forest, där han kände sig mest eftertraktad.
David Platt tog upp Reid till i a-truppen till säsongen 1999-2000 men debuten fick vänta tills november 2000.
Det blev ett succéframträdande, 18åringen gjorde mål direkt mot Sheffield United.
Det var dock först under Platts efterträdare Paul Hart som den unge vänsterfotade mittfältaren började figurera mer runt startelvan.
Efter jul 2002 slog Reid sig på riktigt in i elvan, det var en lyckad säsong som slutade med uttåget mot Sheffield United i kval semin till PL.
Säsongerna därpå startade Reid i praktiskt taget varenda match.
Detta höll i sig i tre års tid tills försäljningen till Spurs i januarifönstret 2005.
Andy Reid gick i ett paket med Michael Dawson för 8 miljoner pund.
Bästa säsongen i första sejouren var 2003-04 där Reid spelade hela 51 matcher och gjorde 13 mål vilket är en målsiffra han aldrig kom upp i efteråt.
Andy Reid blev tilldelad så väl player of the year samt en plats i Championship lag för säsongen.
Tottenham Hotspurs hade högst förväntningar på Reid av de två Forestförvärven.
Reids Spurs historia måste nog beskrivas som en riktigt fet flopp.
2 säsonger och 26 matcher med ett ynka mål.
Michael Dawson däremot stannade 10 säsonger, blev kapten och gjorde landskamper.
Resan gick vidare i London, Spurs sålde Reidy till Charlton Athletic.
Den första säsongen åkte Charlton ur Premier League men för Andy gick det riktigt bra framför allt andra säsongen i Championship. Då fick nyuppflyttade Sunderland upp ögonen och köpte loss Reid i januarifönstret 2007-08.
Den trixiga irländaren var återigen en Premier League spelare.
Sunderland var ett bottenlag i början av Reid tre säsonger på Stadium of Light.
I takt med att Sunderland klättrade i tabellen, kom det in mer kvalitet i truppen.
Reidy fick svårare och svårare att få speltid, ett lån till Forestrivalerna Sheffield United i Championship gick väldigt bra och efter på transferdeadline day 2011 skrev Reid på ett korttidskontrakt med nykomlingarna Blackpool.
Det blev verkligen ingen rolig tid i Blackpool, Reid försökte komma i form.
Spelade väldigt lite och Pool åkte till slut ur Premier League.
Andy Reid blev efter säsongen släppt på fri transfer.
Återkomsten till City Ground annonserades inför nästkommande säsong.
Han blev den nye tränaren Steve McLarens första nyförvärv.
McLaren hade förtroende för Reid, det märktes tidigt trots Reids dippande matchform.
Reidy tackade genom att sakta men säkert komma tillbaka till den fantastiska fotbollsspelaren han varit.
Den magiske spelaren var tillbaka på City Ground nu med 11 på ryggen istället för 7.
City Ground publiken såg glimtar av storhet under den jobbiga säsongen.
Säsongen 2012-13 anställdes Sean O’driscoll och Reid spelade en centralpart i lagbygget som såg mycket lovande ut.
De båda irländarna verkade verkligen klicka och Andy Reid som såg mer matchfit än någonsin gjort.
Ägaren Fawas inte nöjd och trots 8:onde platsen sparkades O’Driscroll bisarrt efter en fin vinst mot Leeds på juldagen.
In kom först McLeish och sen Billy Davies. Hela säongen slutade att Forest precis missade kval. Andy Reid var given under alla tre tränarna alltid från start
.
Säsongen 2014-15 skulle bli Billy Davies revansch i Forest och allt började ljust.
Andy Reid hittade en ännu bättre from, nu oftast i en position på det offensiva mittfältet.
En tråkig skada satte stopp för säsongen i mars.
Billy Davies blev sparkad och den sedvanliga tränarrulliansen under Fawas forsatte.
Trots att Reidy inte spelade hela säsongen hann han med 10 mål och blev för andra gånger utsedd till årets spelare i Forest.
Den här skadan var början på slutet för den irländske dribblern.
Andy Reid comebackade under Forestikonen Stuart Pearce men en ny skada satte stopp för karriären. Hans sista match blev ett kryss mot ärkerivalen Derby County hemma i september 2014. Det blev Reidys 290onde match i Garabaldi tröjan.
Reidy var kvar i truppen och försökte jobba sig tillbaka till spel. I juli 2016 nästan två år efter skadad annonserade Reid att han lägger skorna på hyllan.
Coachkarriären:
Under Reids sista kontrakterade säsong fick Fredman fick sparken och fick då frågan av tillfällige gaffern Paul Willams om att ingå i tränarteamet.
Reid assisterade Williams säsongen ut och fick blodad tand.
Efter tränarutbildningar anställdes Andy Reid av Forest 2019.
Först som assisterande till Chris Cohen, senare som huvudtränare för U23 laget.
Efter Forest uppflyttning till Premier League lämnade Andys namne Steven Reid klubben.
Han var assisterande till Steve Cooper och Andy Reid fick frågan om att ta den positionen och tackade ja.
När Steve Cooper fick sparken ville klubben ha kvar Reid men Nuno kom in med ett helt nytt tränarteam.
Därför hittades en position och Andy Reid är nu anställd i rollen som spelarutvecklare för yngre spelare samt lånecoach.
Lanslagskarriär:
Reid gjorde 29 landskamper för Irland. Varv 12 som spelare i Forest.
Debuten fick han 2003 och sen spelade han ungefär hälften av matcherna tills 2007.
Då kom Trappatoni i som tränare och det blev tydligt att han inte gillade Reid som försvann ganska snart ur truppen.
Sex år senare när Reid gjorde en av sina bästa Forest säsonger blev han återigen uppkallad till landslaget och gjorde ytterligare två landskamper.
Här är en lista på spelare som har spelat vänsterytter under 2000-talet:
Andy Reid
Kris Commons
Nathan Tyson
Ben Osborn
Chris Cohen
Joe Lolley
Callum Hudson-Odoi
Flest matcher 2000-25: liga (inräknat cuper och kval):
Chris Cohen 271 (302)
Andy Reid 263 (290)
Ben Osborn 211 (229)
Nathan Tyson 184 (211)
Joe Lolley 159 (171)
Kris Commons 138 (160)
Omröstning vänsteryttrar:
57% Andy Reid
36% Callum Hudson-Odoi
7% Joe Lolley
