Benfica - Marítimo3 - 0
Vinst trots mediokert spel
Trots en ganska slätstruken insats från Charltons sida togs tre nya poäng, denna gång på bortaplan mot Preston. 2-0 slutade matchen efter mål av Zheng Zhi och Luke Varney, målen kom i slutet av vardera halvlek. Preston var det klart bättre laget i andra halvlek och kunde mycket väl ha spräckt Weavers nolla, som nu är fyra matcher lång.
Alan Pardew valde som väntat att ställa upp med samma startelva som i segermatchen mot Cardiff. Även Prestons lag var för mig väntat, förutom att anfallaren Patrick Agyemang fick börja på bänken till förmån för Brett Ormerod, som skulle visa sig vara ett av Charltons bästa vapen i defensiven. Herregud, vad dålig han är!
Det ska direkt sägas att detta inte var mycket till fotbollsmatch. Hade jag istället för Charltonsupporter varit neutral hade jag förmodligen stängt av/somnat/bytt till TV3:s reprisering av ”Lyxfällan” redan en bit in på första halvlek. Felpassningarna duggade tätt och de enda ljuspunkterna i första halvlek var Jerome Thomas vilja att utmana under första halvtimmen samt Zheng Zhis spel under hela halvleken med målet på övertid som pricken över i:et. Zheng är i sina bästa stunder en lysande fotbollsspelare och det är imponerande att han, sin litenhet till trots, kan lyckas så bra i en liga som The Championship där det ju är regel snarare än undantag att han på innermittfältet ställs emot bindgalna britter som inte skulle kunna träffa en lada inifrån men som däremot vet precis hur det går till att göra brasved av skenben. Det känns som att Zheng är arketypen för en östasiatisk fotbollsspelare, liten men spelintelligent och jäkligt kvickfotad. Övriga Charltonspelares prestationer hamnade inom intervallet ”hyfsad” till ”inget vidare”. Iwelumo var tung och jobbig för Prestonförsvaret och fick med sig en del frisparkar, men orsakade också lika många åt andra hållet och när man ser hans teknik och snabbhet med boll förstår man varför han inte för så länge sedan spelade i det inte så oerhört sexiga eller för den sakens skull heller speciellt bra laget Alemannia Aachen i 2. Bundesliga. Lloyd Sam visade upp glimtar av sin snabbhet, men tog ofta dåliga beslut när det var dags att göra sig av med bollen. Antingen höll han i den för länge eller sköt istället för att passa. Andy Reid var ganska osynlig, Grant Basey var okej men ibland märktes det att han fortfarande är tonåring. Weaver varvade kalasräddningar med dåligt tajmade utrusningar. I Preston var det få spelare som riktigt stack ut. Paul Gallagher var okej som yttermittfältare. Innermittfältarna Paul McKenna och Kevin Nicholls, den sistnämnde med ett utseende som fick en att undra om de värvat honom från Prestons veteranlag, kämpade på och förstörde mycket av Charltons försök till anfallsspel. Målvakten Andy Lonergan gav också ett stabilt intryck och kan inte lastas för något av målen. Men som sagt, på det stora hela taget var detta en riktigt Flemingsbergsgrå tillställning.
Det skapades inte speciellt många målchanser i första halvleken. I sjätte minuten var Zheng nära att ge Charlton en tidig ledning efter att ha skarvat Sam Sodjes nick precis utanför. Minuten senare fick Carroll i hemmalaget ett mycket bra läge rakt framför mål men tog alldeles för lång tid på sig och fick till en strumprullare rakt på Weaver. Efter det dröjde det ett bra tag innan något hände i chansväg, men efter dryg halvtimmen var Weaver passiv på en Prestonhörna och bollen damp ned som en säck potatis på foten på en försvarande Charltonspelare på mållinjen. Zheng gjorde som sagt Charltons första mål i matchen, och som vanligt kom det väldigt sent i halvleken. Jerome Thomas slog ett inlägg från vänsterkanten och efter mycket om och men kom bollen fram till Zheng som la bollen till rätta och fick till ett mycket bra avslut med vänstern utom räckhåll för Lonergan. Direkt efter målet blåste domare Kevin Friend för halvtid.
I andra halvlek var Preston klart bättre än Charlton och ägde spelet fullständigt långa stunder. Tidigt i halvleken vek Gallagher in från vänsterkanten och fick på en riktigt bra träff men som tur var gick den ganska rakt på Weaver. Han var även med på noterna när den annars så oduglige Brett Ormerod var framme och stötte till ett inlägg från den nyligen inbytte Simon Whaley, och på övertid sköt inhopparen Darren Carter ett bra skott från en bit utanför straffområdet som Weaver också lyckades rädda. En liten stund efter detta inträffade en ganska kul situation. Weaver hade bollen i sina händer och skulle göra en utspark, men Andy Carroll stod i vägen och Weaver försökte få domaren att agera. Det gick inte riktigt, så då tog vår målvakt saken i egna händer och gick in i Carroll så att denne flyttade på sig och sen sparkade han ut bollen. Ganska komiskt, Weaver är ju ingen liten kille precis. Luke Varneys 2-0 var faktiskt ganska snyggt, och det kom såklart på övertid. Mills kastade ett inkast, Iwelumo skarvade till en tom yta dit Varney sprang och kom föra Mawéné i Prestons mittförsvar. Varney vek in i straffområdet och placerade bollen mellan benen på Lonergan. Matchen blåstes av kort efter detta mål och Charltons fjärde raka seger var ett faktum.
Den här segern var inte ens hälften så välförtjänt som den var skön, men det brukar väl heta att bra lag vinner även när de spelar dåligt och det var ju just vad Charlton gjorde stundtals i den här matchen. Varken offensivt eller defensivt kändes det helt hundra, t.ex. tycker jag att Mills och Sodje gick in rätt huvudlöst i en del dueller. Att Mills har ett högerben i solid furu är också såklart ett problem, men det är han ju inte ensam om bland backarna i The Championship. Sen är det lite problematiskt att spela med en ensam anfallare, som idag med Iwelumo som ett slags targetspelare. I såna här matcher där det handlar mer om att kämpa än spela kan det fungera, men då gäller det att anfallaren har en bättre dag än vad Iwelumo hade idag. På hemmaplan tycker jag dock att Charlton ska spela med två anfallare oavsett motstånd, t.ex. nu på tisdag då nästa match är. Då kommer Sheffield United, med en skytteligaledande James Beattie, på besök till The Valley.
