-
Inför: Arsenal-Chelsea
Första gången var 1907 och Chelsea vann med 2-1. Nu är det 166:e gången det historielösa Chelsea möter Arsenal...
Arsenal
Det fanns en tid när Arsenal var ett litet anspråkslöst lag i norra London. De vann inte särskilt ofta och deras enda framgångar handlade om en eller annan cupvinst. Norra Londons storlag hette Tottenham och Highbury var en tråkig, sliten och dåligt underhållen arena mitt i ett grått och tråkigt bostadsområde. De hade en och annan spelare av klass, Pat Jennings, David O`Leary, Liam Brady och Graham Rix (just den Rix ja) för att nämna några men fick aldrig ihop en slagkraftig enhet. Först när de anställde en gammal Chelsea spelare, George Graham började laget att utvecklas, men de spelade en förödande tråkig fotboll. ”1-0 to the boring Arsenal” blev ett uttryck för betonggrå fotboll men med habila försvarare som Tony Adams och Bould samt med målmaskinen Ian Wright som största utropstecken. Sedan blev de outhärdligt framgångsrika och började rada upp ligasegrar, men fortfarande med en begränsad fotbollsrepertoar. Därefter var det garanterat ingen utom unga gloryhunters som gillade Arsenal.
Det lustiga i sammanhanget är att det är precis den här sagan Arsenals supportrar idag berättar om Chelsea. Vi betraktas som uppkomlingarna som först var charmigt oförutsägbara men som nu bara drivs av framgång, pengar och knappa segrar. Vi anses också spela tråkig fotboll och supportrarna bestå av gloryhunters. Jag hävdar att det bara beror på att de flesta Arsenalfans av idag har en begränsad historiesyn och helt enkelt aldrig upplevde den mindre lysande perioden mellan 1972-88. Vi är så lika men ändå så olika. Tidigare brukade arsenalsupportrar skälla över Chelsea såsom en främlingslegion utan engelska spelare, men av naturliga skäl har denna kritik tystnat numer när Arsenal i stort sett bara har en engelsman som får spela till och från - Theo Walcott.
Själv har jag sett Arsenal spela vid minst sju tillfällen. Lustig nog har jag aldrig sett dem vinna en match utan lyckats se dem förlora mot varierande motstånd som Crystal Palace, Tottenham, Chelsea och Benfica (med Schwartz, Thern och Magnusson på plan tränade av Svennis!).
Nu skiter vi i historien (Vi anses av en del ändå inte ha någon, trots att vi slog Arsenal i ett derby redan 1907 med 2-1, lagen har för övrigt mötts 166 gånger i tävlingssammanhang.) och tittar fram emot morgondagens huvudsakliga drabbning – Londonderbyt mellan Arsenal och Chelsea på Fly Emirates Stadium. Arsenal leder ligan och har visat en stark form under höstens ligaspel även om det i de sista matcherna har hamnat lite grus i maskineriet med bara lika mot Newcastle och förlust uppe mot Middlesbrough. Till stor del kan den blandade formen på slutet förklaras med skador på spelare som Hleb, Flamini och Fabregas men Arsenal har nu en i stort sett skadefri trupp att tillgå och får tack vare hemmaplan anses vara favoriter i den här matchen. Wengers unga lag leds från backlinjen av den magnifike William Gallas.
Chelsea
Chelsea har å sin sida en skadelista som inte är att leka med. Malouda, Ballack, Carvalho och framför allt Drogba saknas och med Essien avstängd är laget starkt försvagat. Ferreira och Cech gjorde comeback i veckans Champions League match men får ses som svaga kort då de nyss återkommit från relativt långvariga skador.
Jag tror ändå att Grant väljer att spela med Petr Cech i mål. Han är enligt mig världens just nu bäste målvakt och behöver komma in i hetluften snabbt. Belletti kommer att hålla högerbacksplatsen och Alex och Terry agera mittförsvar. Ashley Cole spelar på vänsterback platsen och är i likhet med William Gallas för oss Chelsea supportrar ett öppet och kanske oläkt sår för Arsenals dito. På mittfältet är Lampard given och kommer att kompletteras med Joe Cole och Obi Mikel. Dettta för att ge möjlighet för Shawn Wright-Phillips och Kalou att starta tillsammans med Shevchenko.
Matchbild
Chelsea har en tendens att spela upp sig mot bättre motstånd och Arsenal är ett spelande lag som kommer att inbjuda till en intressant match. Chelseas spel utan Drogba har dock inte sett för vasst ut, Shevchenko gjorde i veckan en bra match mot Valencia men lyckades inte spräcka målnollan. Bakåt har det dock sett fortsatt stabilt ut och kanske kan lagmaskinen Chelsea tugga sig igenom Arsenals ibland sviktande defensiv. Det känns hur som helst inte som om Grant kommer att rycka upp några överraskande ess ur rockärmen utan vi kommer att få se ett kampfyllt Chelsea som disciplinerat kommer att bevaka Arsenals offensiv och hoppas på snabba omställningar med SWP, Joe Cole och Kalou som de snabbaste offensiva vapnen. Jag är realist och tror på ett oavgjort resultat: 1-1.
Domare: Alan Wiley (domaren som utvisade Khalid Boulahrouz i 41:a matchminuten i motsvarande match förra säsongen)
Matchen startar klockan 17:00 svensk tid och sänds i Canal+ Sport 1.
