Krönika: Nu och då - vilken skillnad!
För ett år sedan låg Leeds United under strecket i The Championship, allt såg mörkt ut och klubben och dess fans tycktes inte se någon som helst ljusning i den långa tunnel klubben hade varit inne i så många år. Laget hade precis spelat 0-0 hemma mot Hull, blott andra poängen på fem matcher och värre skulle det visa sig bli. Efter ytterligare två förluster mot Sunderland (0-2 borta) samt Stoke (1-3 borta) låg man fem poäng upp till säker mark och endast Southend bakom sig i tabellen. Det var krisstämpel över hela klubben, i varje spelare och i varje supporter på läktaren. Man kände det inom sig, något är inte rätt i denna klubben, det kommer gå käpprätt åt pipsvängen. Skrämmande nog, kunde man inte ha mer rätt...
Efter nedflyttning, administration, -15 poäng, spelarflykt, protester, avskedningar, hot och anklagelser ställde sig ett sargat lag på en plan i Tranmere för att försöka glömma och ingen hade ens vågat drömma om vad dessa spelare skulle ställa till med.
Tranmere tog visserligen ledningen med 1-0 i första halvlek och resultatet stod sig halvleken ut. När andra halvleken började kände man mer oro över att förlora än viljan och glädjen att vinna, och man var rädd att spelarna kände samma sak. Men så, i den 55 minuten satte Matt Heath kvitteringen och läktaren med de lite drygt 2000 tillresta Leeds fansen brast ut i total eufori. Första målet någonsin för Leeds United i League One var ett faktum och det var inte vilket mål som helst. Efter allt fansen och klubben varit med om under sommaren så kändes målet som en skänk från ovan. En gåva från någon högre makt, och ett löfte om att mer skulle komma. I den 89 minuten kom det som fick en att börja tro igen, Tresor Kandol nickar nästan liggande in 1-2 målet bakom en chanslös Danny Coyne och Leeds vinner matchen.
Efter all skit lyckades Leeds vinna sin första match och det skulle visa sig bara vara början. 7(!) raka vinster i ligan gjorde att de 15 minus poängen som hade delats ut av en korrupt styrelse för FL innan säsongen, hade ätits upp på fem försök och med 6 poäng på kontot hade laget redan börjat klättra uppåt i tabellen. På läktarna sjöng Leeds fansen: "-15 points who gives a f*ck? We're super Leeds and we're going up!", och för första gången på väldigt länge kände man verkligen att klubben var påväg någonstans. Mot något bra och fint. Inga nya faror tycktes lura i vassen. Ekonomin såg bra ut, spelarna var lyckliga, fansen stoltare än någonsin och runt 30 000 på Elland Road. Kunde laget förlora? Skulle det återigen komma något som skulle förstöra stämningen och harmonin i ett annars så starkt och stolt lag? Tottenham försökte genom att sno Gus Poyet ifrån oss men inte ens det har stoppat laget från att klättra i tabellen och idag ligger vi trea, endast ett poäng från första platsen som innehas av ligans näst största klubb Nottingham.
Imorgon kan laget, för en stund ta över första platsen om man tar minst ett poäng i den tidiga matchen mot Hartlepool. Efter 22 spelade omgångar och 15 minus poäng kan Leeds United toppa ligan. Bara det vore ett av de största prestationer jag varit med om under min tid som supporter och fotbollsintresserad. Tänk då vad som skulle hända om laget gjorde det "omöjliga" genom att vinna, eller iaf gå upp till The Championship redan denna första säsong. Sjukt stort och ett minne för livet och visst känner man att det är möjligt? Jag känner en enorm framtidstro och är så otroligt glad över att klubben vaknat till liv igen. Det är en lång väg att vandra till det absoluta finrummet, men ni ska veta - fans till andra klubbar att Leeds har vaknat och börjat vandringen tillbaka. Den började inte förra året, den började inte året innan utan nedflyttningen och de tilldelade minuspoängen har väckt den björn som sovit i flera år. En hungrig, stridslysten björn som inte bryr sig om vad som kommer i dess väg. Den jagar tills bytet är fångat, tills motståndaren är slagen.
Den 3 maj är jakten över och då står björnen som segrare i en skog där den inte hör hemma, mot en motståndare som försökte skjuta den i ryggen under sommaren. Leeds United går en ljus framtid till mötes och det känns så otroligt roligt att vara med på denna resa som kommer ta Leeds tillbaka till fotbollens finrum. Men håll i er - för det går av en jäkla fart!
God fortsättning på julen och ett riktigt Gott Nytt År önskas alla här på SvenskaFans.
