Min Charltondrömelva
Efter en bra stunds funderande, laborerande och resonerande har jag plockat ut min drömelva bestående av spelare som representerat Charlton under min tid som supporter.
Det tål att nämnas att jag ”bara” har hejat på Charlton i knappt nio år, vilket gör att jag inte har med Charltonlegendarer som Sam Bartram, Allan Simonsen och Derek Hales. Min startelva består bara av spelare som representerat Charlton under min tid som supporter. Jag väljer att använda mig av en traditionell 4-4-2-uppställning, dock med en diamant på mittfältet.
Målvakt: Dean Kiely
En i sina bästa stunder makalös målvakt, framförallt vad gäller spelet på linjen. Att han dessutom blev av med ett gäng framtänder efter en dispyt med Andy Todd på en träning gör honom ännu svårare att ogilla. Han fick tyvärr ett ovärdigt slut på sin Charltonkarriär då han hastigt och olustigt flyttade till Portsmouth i januari -06 efter att ha förlorat sin plats som förstamålvakt, först till Stephan Andersen och senare Thomas Myhre. Hade det inte varit för den så marginellt bättre och några år yngre Shay Given hade Kiely haft bra mycket fler än åtta A-landskamper på sitt samvete.
Högerback: Luke Young
En av de brittiska öarnas bästa ytterbackar. Helt vansinnigt bra var han för ett par tre år sen och det var inte mer än rätt att han fick chansen i landslaget, låt vara att England har ont om kompetenta ytterbackar. Var kanske inget optimalt val som lagkapten, men rätt fantastisk som fotbollsspelare är han hur som helst. En typisk Charltonvärvning, köptes som en medelmåtta från Tottenham, lämnade som flerfaldig A-landslagman.
Mittback: Richard Rufus
Tidernas bästa försvarare i Charlton blev den här gamle hjälten utsedd till 2005. Kan mycket väl stämma, herregud vad bra han var under sin storhetstid. Tyvärr satte knäproblem stopp för karriären och han fick lägga av redan vid 29 års ålder. Rufus är också en i raden av spelare som kallats ”The best player never to play for England”.
Mittback: Talal El Karkouri
El Karkouri fick jag upp ögonen för på allvar när han tillsammans med Nourredine Naybet utgjorde ett mittbackspar utan dess like för Marocko i Afrikanska Mästerskapen 2004. De var helt fullständigt briljanta och därför blev jag alldeles själaglad när El Karkouri värvades från Paris Saint-Germain, detta för struntsumman £1 miljon. Under sin första säsong i Charlton gjorde han fem mål, vilket patetiskt nog gjorde honom till lagets näst bästa målskytt. Mest minnesvärt är förstås hans stenhårda frispark mot Arsenal. De två efterföljande säsongerna var inte riktigt lika bra från El Karkouris sida och inför den här säsongen fick han inte förlängt kontrakt. Numera lever han ”la dolce vita” i Qatar.
Vänsterback: Hermann Hreidarsson
Sinnebilden av en isländsk fotbollsspelare. Stor, tung, elak och ofta orakad. Att se honom komma längs vänsterkanten i offensiva attacker var ofta förenat med både skratt och huvudskakningar eftersom karln är utrustad med usel teknik och obefintlig känsla i båda fötterna. Men kanske är det just därför det är så lätt att tycka om honom…
Högermittfältare: Radostin Kishishev
Inte hans riktiga position, men jag kan inte hålla “Kish” utanför en sån här elva. Liksom Hreidarsson skulle inte Kishishev kunna dribbla av ett kylskåp ens om hans mors liv stod på spel, men hans kämpatakter och oklanderliga inställning vägde allt som oftast upp för hans passningar i knähöjd.
Defensiv innermittfältare: Scott Parker
En riktig Charltonhjälte, tills han skrev på för Chelsea. Personligen tycker jag att han fick för mycket skit i samband med hans övergång. Vem som helst förstår att ingen spelare med landslagsambitioner kan stanna kvar i Charlton under hela karriären. Visst, han hade kunnat göra en Matthew Le Tissier och bli en ikon med stort I, men jag har full förståelse för det valet Parker gjorde när han gick till Chelsea. Tyvärr har hans karriär gått utför i ett par år nu och frågan är om man inte kommer att återse honom i Charlon inom en överskådlig framtid.
Offensiv innermittfältare: Zheng Zhi
Som jag nämnt tidigare i diverse matchrapporter är det egentligen rätt sjukt att en spelare som Zheng kan lyckas så bra i en liga som The Championship. Rent spontant skulle man kunna tro att alla dessa träbenta britter skulle käka upp honom på innermittfältet, men Zheng lyckas tack vare sin teknik och spelförståelse ta sig vinnande ut ur överraskande många dueller med dessa käpptokiga bestar till fotbollsspelare. Att han dessutom gör en sjuhelsikes massa mål gör honom inte mindre älskvärd. Jag kan också tänka mig att han genererar en del pengar i form av sålda matchtröjor i Folkrepubliken Kina.
Vänstermittfältare: Jerome Thomas
Jerome Thomas är en spelare som skulle kunna spela i en mycket större och bättre klubb än Charlton, om han inte hade varit så ojämn. I sina bästa stunder kan han ha fullständig lekstuga med vilket försvar som helst, medan han när han vaknat på fel sida knallar runt på planen och ser närmast historielektionsuttråkad ut. Dock gör han på det stora hela taget så pass mycket nytta att han gott och väl förtjänar en plats i min elva. Folk har blivit religiösa för mindre än hans insats hemma mot West Ham säsongen 06/07, han visade prov på ett kantspel som knappt Luís Figo årgång 2000 hade varit missnöjd med.
Anfallare: Darren Bent
Så in i helvete bra!
Anfallare: Andy Hunt
Hunt är till mångt och mycket anledningen till att jag började heja på Charlton. Året var 1999, Charlton spelade i det som då hette Division I och från just den serien visade TV4 matcher i Tipslördag. Charlton var långa stunder ganska outstanding i serien och just därför visade TV4 många av deras matcher. Denna säsong var Andy Hunt helt magnifik och gjorde inte mindre än 24 mål i serien. Jag har alltid varit svag för spelare som gör så mycket mål, och eftersom Charlton verkade vara en rakt igenom sympatisk och trevlig klubb gav jag den tillträde till mitt hjärta. Tyvärr fick Andy Hunt, liksom tidigare nämnda Richard Rufus, avsluta karriären alldeles för tidigt. I Hunts fall handlade det dock om en sjukdom vid namn kroniskt trötthetssyndrom. Idag bor Hunt i Belize och tillsammans med sin fru driver han ett företag som sysslar med olika slags äventyrsresor just i Belize. Bara en sån sak…
Sammanfattningsvis ser alltså min elva ut så här:
Kiely
Young - Rufus - El Karkouri - Hreidarsson
Parker
Kishishev - Thomas
Zheng
Darren Bent - Hunt
