Anaheim - Nashville
2 - 3

Scunthorpe - Charlton 1-0

Tre säkra poäng! Förlorade. Det känns som en gåta hur det kan ske. Pardew går ut och säger att det inte finns risk för underskattning. Men var finns förklaringen till att vårt lag som aspirerar på ett återtåg till Premier League nu endast har tagit en poäng av sex möjliga mot Scunthorpe? Dessutom gäller samma förhållande i matcherna mot en annan nerflyttningskandidat - Colchester. Pardew har misslyckats kapitalt med spelarnas inställning till den här matchen. Det finns inga ursäkter. Charlton måste kunna göra mål på lag av Scunthorpes kaliber.

Så! Inga ursäkter. Men. Första halvlek var en lika trist historia som vädret och planens skick, förhållanden som ju självfallet gynnar ett sämre lag vilket Scunthorp bevisligen är. Nu visade det sig dock att liksom vi i första matchen i höstas mötte dem som nykomlingar och som sådana taggade till bristningsgränsen, nu i returen möter dem just efter transferfönstret stängt, fulla av hopp och nytändning pga nyvärvade spelare. Geoff Horsfield, ny från Sheffield U, var planens bästa spelare och bar fram hela Scunthorp som djävulen själv denna mörka dag.

Charlton verkade ha svårt att ta matchen på riktigt allvar och gjorde endast tafatta individuella försök som allt som oftast slutade i frisparkar och gnäll. De tillresta addicksfansen fick genast klart för sig att Scunthorps melodi skulle bli att spela grisigt och den säkert gode men dålige rättsskiparen bröt ideligen matchen för frispakar. Inga vettiga spelkombinationer var möjliga. Frustrationen märktes tydligt hos bortalaget efter hand och även Pardew slet sitt hår mestadels stående skrikande och suckande vid sidan av. Båda lagen var dåliga även om Scunthorp sköt mest så träffade inget (!) skott mål.

Andra halvek var något bättre spelmässigt och inleddes med att Andy Gray satte bollen i nät men målet dömdes bort för offside. Scunthorp är inte kända för sin offsidetaktik direkt och kanske var det anfallarnas iver ändå som gjorde att vi hela tiden hamnade i offsidepositioner. Rätt juniormässigt i så fall. Kanske var det Andy Grays slöhet.

Thomas som i andra ersatt Sam på mittfältet firade vissa triumfer och tillsammans med Ambrose serverades Moutaouakil kvarten in en macka där han borde fått oss i ledningen, men han missade och i stället gjorde Moutaouakil minuter senare ett misstag som gav Scunthorp deras enda skott på mål ! under matchen. 0-1. Charlton visade därefter ambitioner att höja tempot och i andra halvlek var i stort sett spel mot ett mål. Men trots flera frilägen och mängder av hörnor samt utvisning på Scunthorpsspelare kvarten kvar kunde inte Murphy överlistas.

Slutsats? Ja, det är svårt att föra en match om man inte besitter kunskap och medvetenhet om sina brister på området. I matcher som denna krävs ett grovjobb i 90 min och man kan inte komma in på planen invaggade i trygghet efter en vinst. Det är också så att det inte alltid är det bästa att hålla på devisen "ändra aldrig på ett vinnande lag" . Att möta ett lag i tabelltoppen är inte detsamma som att möta ett lag i bottenträsket. En helt annan match som kräver en annan taktik och annat lag. Idag saknas en dominant i laget. En man med förmåga att ta tag i matcher av denna karaktär. En spelmotor.

Vi kan nu bara hoppas att denna match väcker laget och att de tänder till igen. För kommer Charlton inte ut taggade och revanchsugna på fredag mot ärkerivalen Crystal Palace blir det en pinsam historia. Igen.

Det svänger om Charlton! Haka på däruppe nu boys! En spännande vår är att vänta. Huuu!