Inför: Chelsea - Liverpool
Då ska det avgöras om säsongen slutar i London den 30 april eller i Moskva den 21 maj. Efter John Arne Riises apokalyptiska självmål vägde vågskålen plötsligt över mot mer blått och Steven Gerrard samt Jamie Carragher är en varning från att missa en eventuell final. Lägg till en usel statistik på Stamford Bridge med en seger på 23 matcher och noll mål framåt på de senaste åtta och det finns inget bättre tillfälle för Liverpool att vinna borta mot Chelsea trots att Londonlaget bara förlorat en av de 125 senaste hemmamatcherna under ordinarie matchtid.
CHELSEA FC
Att bevittna John Arne Riises självmål var som att stirra på en surrealistisk tavla och försöka ta in om det man ser speglar verkligheten eller bara är en sjuk, förvriden version av den som kommer att försvinna när man blinkat hårt ett par gånger.
Killen lär ha fått höra det mesta så jag ska inte fläska på med att han inte nätat på 52 matcher, gjorde sin senaste minnesvärda insats mot Barcelona i golfklubbematchen för 14 månader sedan och verkar bli mer och mer enfotad med åldern, utan nöja mig med att konstatera att det är ganska symptomatiskt att det är en spelare som kastas in i matchen på grund av en skada och inte är helt synkad med matchbilden (två gånger på kort tid efter sitt inhopp tvingade han Pepe Reina att sparka ut bollen över sidlinjen med forcerade bakåtpass) som står för en sådan här gigantisk blunder.
Låt oss i stället fundera över vad det innebär för slagläge och taktik för de båda lagen. Rent psykologiskt kommer Chelsea givetvis att ta det med sig som en injektion – liksom 2-1-segern hemma mot Manchester United i lördags som öppnar upp ligaracet igen – och Avram Grant lär tala om för sina spelare hur de svängde matchbilden, kröp allt närmare och tvingade in bollen med en stark slutoffensiv. Om ni tror att han kan säga det där och tro på sig själv utan att skratta får ni tänka till igen vem det är vi talar om. Jag har sett cementblandningar med fler ansiktsutryck.
Rent resultatmässigt innebär det för det första att Liverpool inte går vidare vid 0-0, men det bryr jag mig inte om så mycket eftersom jag varken trodde före eller efter den första semifinalen att slutresultatet på Stamford Bridge skulle skrivas till mållöst. Och kan jag tillägga: i synnerhet inte nu. Sedan blir det förstås förlängning vid 1-1.
Nej, den stora förändringen är att Liverpool inte längre avancerar vid uddamålsförlust (eller når förlängning vid 0-1), vilket egentligen är en rätt skön finalförsäkring att luta sig mot. Men, och i de här lägena kan man alltid bli anklagad för att komma med en synnerligen konstruerad lösning eller råka ut för klassikernklyschan ”det finns fördelar med båda alternativen”, att gå in till en match med vi-har-råd-att-förlora-med-ett-mål-inställning är inget annat än att skjuta sig själv i båda fötterna.
Hur mycket proffs du än är kommer du aldrig helt att kunna skjuta den vetskapen från bakhuvudet och plötsligt finns det en liten gnutta av ”vi har råd med det” som i vi har råd att inte sträcka ut för att rädda den bollen från hörna till inkast, vi har råd att inte springa på den där hopplösa bollen som målvakten når 199 gånger av 200 och vi har råd att släppa in två mål och ändå snedda över Röda Torget den 21 maj.
Den största fallgropen som 1-1 gräver är ”håller vi nollan är vi vidare”. Givetvis stakar 1-1 ut förutsättningarna, men det är skillnad på att spela på resultatet och att spela på resultatet. För mig är det hela väldigt enkelt. Fjärdeplatsen i ligan är säkrad och laget kan inte heller klättra uppåt i tabellen efter Arsenals 6-2-seger på Pride Park på måndagskvällen, så det det handlar om är ifall spelarna vill att säsongen slutar den 30 april eller den 21 maj.
Smått & Gott
John Terry är en varning från att missa en eventuella final.
Frank Lampard fullföljde inte träningen på måndagen och det är osäkert om han kommer att spela så nära på sin mors död.
Rafael Benítez tycker att Didier Drogba tillbringar väldigt mycket tid på marken för att vara en så stor och tuff spelare. Grant kontrar med att han tycker att Drogba borde få fler frisparkar med sig.
Joe Cole påstår att atmosfären på Stamford Bridge utan problem kan matcha den på Anfield när det gäller stora Europakvällar. Ändå uppmans Chelseafansen i införbladen att ta med sig stooooora flaggor och halsdukar.
Bruno Cheyrous one hit wonder kom i januari 2004 när Liverpool vann med 1-0 på Stamford Bridge, vilket är den enda bortasegern mot Chelsea på 23 matcher sedan 1989. Efter Cheyrous mål har Liverpool spelat åtta bortamatcher mot Chelsea utan att få in bollen.
Liverpool har nätat i tio av de elva senaste bortamatcherna i Europa. Undantaget? Semifinalen på Stamford Bridge i fjol.
Mark Lawrensen är den senaste spelaren att näta på bortaplan i en semifinal för Liverpool. Det skedde mot Panathinaikos 1985 och det har passerat fyra bortasemifinaler sedan dess.
Chelsea och Liverpool har mötts 19 gånger sedan sommaren 2004. Jamie Carragher och Lampard är de enda två spelarna som har deltagit i samtliga av dessa matcher.
Efter att ha gått mållös från de första tio har Dirk Kuyt nu nätat åtta mål på tolv matcher i Champions League.
LIVERPOOL
Startelva
Fabio Aurelio, Daniel Agger och Harry Kewell saknas skadade.
Det finns fler än Riise som kan lyfta sig efter den första matchen och då ska man ändå komma ihåg att vi spelade riktigt bra. Ryan Babel måste omvandla energin och dragningarna han bjuder på vid inhopp till en solid halvleksinsats från start. Torres måste motbevisa den enorma snedfördelning av mål som har kommit på hemmaplan och näta på Stamford Bridge.
Värst av alla är det dock för Steven Gerrard och Jamie Carragher som ståendes på en varning verkligen kan ge ”offra sig själv för laget” ett ansikte.
Trots Jermaine Pennants fina insatser i ligan mot Fulham och Birmingham tror jag på en oförändrad elva jämfört med i den första semifinalen med undantaget att Aurelio måste ersättas såklart. Även undanräknat Riises insats efter 94:05 skulle jag välja Alvaro Arbeloa och Steve Finnan på kanterna, men det lutar väl åt att norrmannen vaktar vänsterförsvaret och att Arbeloa startar ute till höger.
Det är tack vare dem
sidan lever!
