We'll be back
En minst sagt turbulent säsong med många "ups and downs" har slutligen kommit till ända för Leeds United Football Club. Som så många gånger förr slutade det med att man föll på målsnöret, men laget skall ändå ha en stor eloge för säsongen 2007/2008.
Pengar är något som varit en bristvara i Leeds United på senare år och som de flesta vet har det satt sina djupa spår. Klubbens existens har hotats gång på gång, så även innan denna säsong då det länge var oklart huruvida man skulle få starta årets upplaga av League One.
Spelare, ledare och personal försökte under ovisshet att jobba på som vanligt, men vart skulle detta egentligen sluta? Tränarduon i Dennis Wise och Gustavo Poyet hade ett minst sagt besvärligt jobb, då man inte tilläts värva några spelare medan klubbens existens fortfarande var hotad.
Trots denna ovisshet valde många spelare att träna med klubben och avfärda andra klubbars intressen, där ibland David "Jesus" Prutton som blivit oerhört populär bland fansen.
Bara dagarna innan den förväntade premiären mot Tranmere Rovers släpptes nyheten att Leeds United var klara för spel, men att man straffats med -15 poäng. Detta på grund av de struliga ägandeförhållandena och den ständigt ansträngda ekonomin som förföljt klubben sedan Peter Ridsdale's dagar som ordförande. Nyheten var ändå en lättnad för klubbens supportrar, som bland annat visat sitt stöd med en blomsterkampanj vid statyn av Billy Bremner utanför Elland Road. Blommor, flaggor och leedströjor från hela världen lades framför statyn, men också en och annan tröja från andra brittiska klubbar.
På kort tid lyckades Wise och Poyet med att svetsa samman ett lag som hade en fantastisk moral och kämparvilja att jobba för varandra. Något som också skulle komma att bringa framgång senare under säsongen.
När premiären så var kommen hade de ständigt lika lojala och trofasta Leeds supportrarna fyllt sin sektion på Prenton Park. De drygt 11, 000 åskådarna fick se hemmalaget ta ledningen och då såg riktigt mörkt ut för Leeds del. Mittbacken Matt Heath lyckades dock få in en kvittering för United's vägnar och i matchens slutsekunder forcerade Tresor Kandol in segermålet till fansens glädje. Jubel utbröt på hela arenan, Leeds-fans överallt! Kandol firade med ett par spektakulära volter innan domarens slutsignal änligen ljöd.
Den här matchen var starten på något nytt för klubben. Ett avstamp mot högre höjder. En ny ramsa var inte heller sen att bli uppfunnen av fansen: "Twelve more points to go, before we get to zero!".
Kritikerna antydde att Leeds United skulle få det mycket svårt att hålla sig kvar i League One den här säsongen, men laget gav svar på tal per omgående och på vilket sätt sen! Efter vinsten över Tranmere radade man upp segrar och inför mötet med Hartlepool den 8:e september stod laget på full pott, även om det innebar -3 poäng.
27, 000 åskådare var på plats denna historiska dag i klubbens historia, dagen då man nådde 0 poäng. Ett nervöst United hade någorlunda koll på nerverna och kunde gå segrande ur striden med siffrorna 2-0. Denna dag innebar också slutet på den ramsa som uppfunnits tidigare under säsongen: "No more points to go, before we get to zero! Now just watch us go, Wisey is our hero!".
Denna fantastiska lagmaskin malde på och man fick många gånger utdelning i slutminuterna av matcherna. I och med att laget vägrade att förlora byggde man också på en svit som skulle sträcka sig fram till den 3: e november. En svit som innefattade 13 raka ligamatcher utan förlust innan Carlisle United förmådde sig att bryta den.
Poängen fortsatte att trilla in, men mitt under säsongen försvann den mycket omtyckte Gustavo Poyet till Tottenham för att assistera klubbens nye tränare Juande Ramos. Leeds började per omgående att spela sämre och det stod inte på förrän också Wise lämnade skutan till förmån för ett kontorsjobb i Newcastle.
"Vi mot dom" känslan tycktes som bortblåst efter de båda tränarnas avsked. Kvar fanns ett lag utan tränare, med stukat självförtroende och dalande form.
In som ny tränare kom den gamle Leeds-hjälten Gary "Macca" McAllister, som tidigare representerat klubben som spelare. Ett mycket omtyckt val bland supportrarna. Efter en knackig start med många oavgjorda matcher lyckades "Macca" få ny fart på laget, som åter började plocka trepoängare.
Laget lyckades med det som enligt experterna var näst intill omöjligt och bärgade en playoff-plats i säsongens slutskede. Om man inte straffats med dessa minuspoäng hade Leeds United gått upp till The Championship som nummer två efter Swansea i tabellen, men nu blev ju så inte fallet.
Förlust i finalen på Wembley mot Doncaster Rovers innebär ännu en säsong i League One för Leeds United. Ett Leeds som aldrig varit särskilt bra vad gäller cupspel och avgörande matcher.
Det har trots allt varit en bra säsong laget gjort. Ett ihopplock av spelare har spelat stundtals fin fotboll och Elland Road har lockat fler besökare än på mycket länge. I den sista omgången av League One såg inte mindre än 38, 256 åskådare matchen mot Gillingham på plats. Englands bästa fans månne?
"We've been through it all together, and we're had our ups and downs! We gonna stay with you forever, at least until the world stops going round!"
Nu ser vi fram emot en ny säsong, där samma spelregler gäller för Leeds United som de andra lagen. Vi börjar börjar också på noll poäng.
För egen del har det blivit många år i motgång nu, men det är bara bita ihop och komma igen, som så många gånger förr. Nästa säsong kommer jag och mina vänner vara tillbaka på Elland Road och sjunga fram Leeds United till nya segrar. Vi ger oss aldrig.
Ingenting är säkert gällande Leeds United, men nästa säsong ser vi till att lämna den här serien och avancera i ligasystemet. Vi kommer tillbaka, we are Leeds!
We'll be back
Forever Leeds
Forever Proud