Motståndarna: Millwall
Våran egen guide till motståndarna i League One säsongen 2008-2009
Millwall FC
När möter man Colchester
Colchester - Millwall spelas den 21 oktober 2008 på nya Weston Homes Community Stadium. Den 3 februari spelas Millwall - Colchester på New Den som numera heter The Den.
Colchester åker även till Millwall för match i JPT och den matchen spelas den 2 september 2008
Första mötet med Colchester
Den 2 december 1950 spelar man i Division Three South på Layer Road inför 9.695. Colchester vinner med 3-0 efter mål av Church (2) och Curry
Senaste mötet
Den 6 februari 2001 möts man i Division 2. Millwall vinner med matchens enda mål inför 4.523 på Layer Road
Grundades
1885 som Millwall Rovers. 1889 bytte man till Millwall Athletic innan man 1925 nöjde sig med Millwall FC
Smeknamn
The Lions
Arenans namn och kapacitet
The Den - 20.146
Publiksnitt hemma
2007/2008 - 8.668 League One
2006/2007 - 9.234 League One
2005/2006 - 9.529 Championship
2004/2005 - 11.656 Championship
Publikrekord
Millwall hade 20.093 mot Arsenal i FA Cupens 3:e omgång den 10 januari 1994
Rivaler
West Ham är huvudrivalerna men även närbelägna Charlton och Crystal Palace är inte så populära. Chelsea är inte så välkomna heller.
Gästande lags sektion
Bortalaget får hela norra läktaren som tar in 4.000 fans. Dock är det oftast den övre sektionen som är öppen då det sällan kommer så många fans.
Senaste årens placeringar
2007/2008 Millwall är nära att ramla ur League One men man rycker upp sig på slutet och stannar på en 17:e plats fyra poäng från nedflyttning
2006/2007 Millwall slutar 10:a i League One och är sex poäng från kvalet.
2005/2006 Efter en urusel säsong kommer man näst sist i Championship och ramlar alltså ur serien
2004/2005 Millwall slutar på en 10:e plats i Championship och ganska nära kval till Premier League
Matchställ hemma
En helblå tröja med lite vita fashion sträck på ena sidan
Matchställ borta
En helvit tröja med mörkblåa fashion sträck på ena sidan
Officiell hemsida
www.millwallfc.co.uk
Supporter sajt
www.independentmillwall.com
http://www.hof.org.uk/index.html
Skandinavisk supportersajt
Svenska Fans
Från London till ...
Eftersom Millwall är från London så är det ju enkelt att ta sig dit. Ta bara East London Line (mörkgula linjen) till New Cross Gate eller Surrey Quays som båda ligger inom promenadavstånd. Nu håller dom dock på att bygga om East London Line (vilket dom gjort i flera år) så det är bussersättning som gäller. Bäst är istället att ta ett vanligt tåg från London Bridge till South Bermondsey station. Från den stationen är det mycket nära till The Den. Man har även byggt en speciell väg från stationen till bortasektionen vilket underlättar för polisen före och efter matcherna. Tågresan från London Bridge tar bara 4 minuter
Har Swedish Branch varit på plats ?
Ja både på gamla och nya arenan fast det var väldigt länge sen.
Läs om Millwall - Luton från 1994 här
Övrigt
John Docherty tog över som manager 1987 efter George Graham och det blev succé direkt för Millwall för när man vann mot Hull City den 2 maj 1988 så säkrade man seriesegern och man var i högsta ligan för första gången någonsin i sin 103-åriga historia. När man sen slog QPR med 3-2 i oktober senare samma år var man även Englands bästa lag för då ledde man serien och på topp hade man en superduo i form av Tony Cascarino och Teddy Sheringham. Första året slutade man på en mycket fin tionde plats i gamla Division 1. Nu gick det tyvärr inte lika bra andra året trots en ny serieledning i september 1989 så ramlade man ur med stor marginal. Man vann bara fem matcher och man avslutade med en 20 (av 38) matcher lång svit utan vinst. Nu har det nästan gått 20 år sedan man senast spelade i högsta divisionen men man har varit nära några gånger men ett kvalspöke har ställt till det vid tre tillfällen.
Ett svenskt fans säger
Millwall. Klubben som alla älskar att hata. Klubben med Englands farligaste supporterfölje. Klubben som inte lämnar någon oberörd. Ja, alla tycks faktiskt ha en åsikt om denna lilla klubb hemmahörandes söder om Themsens flodbankar. Så nära centrala Londons nöjesutbud och turistfällor. Men ändå så långt borta. Oavsett vad din åsikt är så är de facto Millwall klubben vars anhängare som faktiskt diskuterats på parlamentsnivå, klubben vars polis- och övervakningskostnader vecka efter vecka överstiger de flesta Premier League-lag och klubben som trots sitt läge brottas med små publiksiffror och dålig ekonomi. Men det är också klubben som fostrat spelare som Teddy Sheringham och Tim Cahill, och som nekade Ian Wright kontrakt för att han var för liten och klen. Det är klubben som inom loppet av åtta år vunnit gamla Division 2, så när lyckats kvala sig upp till Premier League, med våldsamma kravaller till följd, spöat West Ham med 4-1, sjungit ut Manchester United i en FA-cupfinal, spelat i Europa för första gången, avverkat över 15 managers och sedan störtdykt igen och stod förra säsongen länge med ena foten i fjärdedivisionen innan man fick rätsida på den sjunkande skeppet. Alltså mer än vad många andra lags supportrar får uppleva under en livstid. Och det är lite så det är att vara Millwall-supporter. Klubben lämnar ingen oberörd. Däremot är det mycket sällan vi anhängare känner igen oss i media, eller i den senaste huliganboken eller då en talesman för en lokal poliskår någonstans i England motiverar varför matchen helt plötsligt ska spelas tidigt en söndagsmorgon.
Jag antar att det är meningen att man ska skriva lite om laget inför den kommande säsongen. Det uppdraget är dock mig för stort. Klubben har som nyss nämnt gått igenom en sjuhelvetes resa och haft en spelaromsättning utan dess like. Förra säsongen använde sig Millwall av 44 spelare (alltså fyra olika kompletta startelvor!), vilket egentligen säger det mesta! Publiken väntar fortfarande på att få lära känna laget, kanske få åtnjuta samma startelva ett par matcher i rad och inte längre ha en skadelista lika lång som listan med åtalspunkterna mot Trustor-mannen. Managern Kenny Jackett hade stor framgång i Swansea och kom till Millwall förra säsongen närmast från Manchester City där han var en del av tränarstaben bakom Sven-Göran Eriksson. Inför den kommande säsongen får han möjlighet att sätta sin prägel på laget. Han har redan luftat truppen och skeppat iväg överflödiga spelare, värvat ett par till synes okända namn men om jag tolkar signalerna rätt önskar man fortfarande förstärka med minst en anfallsspelare. Trots att supportrarnas gunstling Super-Neil Harris fått ett nytt kontrakt är han inte längre den målskytt han en gång var. Prio är således att få stabilitet i leden, kanske kan vi vara med och nosa på play-off, men framförallt måste vi få besked om vad som händer i ägarfrågan där enskilda aktieägare är i vad som närmast kan beskrivas som en öppen strid där den värdefulla arenamarken står i fokus, och åtminstone den ena av dem tycks närmast helt likgiltig gällande vad som sker ute på den där gröna rektangeln så länge han kan bygga ett lyxhotell eller ett casino i tid inför OS i London 2012. Ge oss en schyst cupsvit eller varför inte en seger mot de där Yorkshire-bönderna så är vi glada.
Lunkan/anglofil.se
New Den anno 1994
Tillbaka till Motståndarna
