Äntligen tre poäng på bortaplan
Efter åtta raka förluster borta i liga och cup kunde Portsmouth vinna en hafsig tillställning i Oxford. Med det gör man ett litet ryck i botten.
Ibland är matcher i the Championship högklassiga med aktioner i högt tempo som hör hemma i en bättre liga. Den här matchen var inte en sådan. Ibland ser man den här kvaliteten i League 1, men jag undrar om inte den genomsnittlige matchen är bättre där också. Oxford mot Portsmouth är i regel oavgjorda matcher med viss derbykaraktär, men mest för att klubbarna följts åt en hel del de senaste åren. Ofta har de kämpat i samma regioner av tabellen.
En av mina favoritmatcher förra säsongen var hemmamötet med Oxford. Portsmouth var inte bra i det mötet och Oxford borde ha vunnit. Nu föll det väl ut för vår del i slutändan trots allt sedan Christian Saydee tagit vara på hemmalagets enda chans i en tuff andra halvlek, varpå laget bars fram av en mycket högljudd publik. Den här matchen höll på att bli ett antiklimax. Efter en kvart av viss bortadominans avbröts matchen på grund av ett hjärtstillestånd på läktaren. Tack vare snabbt ingripande överlevde åskådaren och matchen kunde återupptas en halvtimme senare. Det fick effekt på spelet som blev väldigt hafsigt. Första halvlek innehöll lite av värde och enda vettiga chansen var Colby Bishops nick utanför från straffpunkten.
Andra halvlek var mer händelsefylld och Portsmouth fick den bästa tänkbara starten efter att Andre Dozzell petat in 0-1 från nära håll efter en tilltrasslad hörnsituation. Lagen turades om att dominera och det var hemmalaget som skapade de bästa chanserna, men tre fina lägen brändes. Nicolas Schmid kom ut perfekt på Przemyslaw Plachetas avslut från tio meter och kunde avstyra den chansen, och sedan missades två nicklägen. Mest hårresande var missen från Stanley Mills, som från fem meter nickade en eller två meter utanför. Matt Phillips ville inte vara sämre när han nickade över från samma position i 90:e minuten.
De sju tilläggsminuterna tickade sedan iväg så där långsamt som de bara kan göra i ledning efter elva raka bortamatcher utan seger och det var med stor lättnad för tillresta supportrar när Terry Devlins kraftfulla nickrensning gav Mark O’Mahony fritt fram för ett evgörande mål. Den unge anfallaren tog med bollen med fotens utsida och med nästa tillslag förpassade han bollen i nät på ett sådant självklart sätt som en van målskytt gör. Den ofta samlade John Mousinho höll inte tillbaka i sitt firande.
Segern var ett stort steg för gästerna i kampen om nytt kontrakt och för Oxfords del innebar resultatet att de nu riskerar att dras in i bottenstriden. Portsmouth har sju poäng ner till Derby, och ytterligare en respektive två till Plymouth och Luton som har en match mindre spelad. Det är fjorton poäng kvar till 50-poängsgränsen, men det är svårt att se något av de tre sämsta lagen i serien sluta på något i närheten av det. Fem lag snittar en poäng per match eller sämre och det ska ändå mycket till för att tre av dessa ska kunna höja sig för att nå 50 poäng. Ett eller två lag kanske, men knappast tre.
När det är sagt bör Portsmouth kunna nå 50 poäng med sju hemmamatcher, varav sex klart vinnbara, och ett par bortamatcher där man nog ska kunna knipa en poäng och kanske även ytterligare en seger. Det är otroligt starkt att ha nått till denna position när så mycket gått fel på skadefronten. Nu är Conor Shaughnessy borta ytterligare två månader på grund av en baklårsskada två matcher in på comebacken efter vadskadan. Bra då att Hayden Matthews kunde spela sig till utmärkelsen bäst på planen mot Oxford. Den unge australiensaren har fått en bra start på sin karriär i Portsmouth.
Det finns en bänk att lita på nu. När det högg till i Callum Langs baklår kunde vänsterkantsspringaren Cohen Bramall upprätthålla energin. När Matt Ritchie började krokna fanns Adil Aouchiche att kasta in och när Bishop hade förpestat tillvaron för Oxfords mittbackspar i en dryg timme fanns O'Mahony äntligen där som alternativ. Det finns bättre täckning för skador nu och det är inte lika stor risk att man står utan mittbackar eller anfallare.
