Championship - lika svår som vanligt
Nionde augusti drar den mest oförutsägbara ligan i världen igång: Engelska The Chamiponship. Och ingen vet som vanligt hur det går, inte jag heller.
När Premier League blivit den mest förutsägbara ligan, är och förblir Championship, engelska andradivisionen, den mest oförutsägbara. 24 lag slåss om tre platser och den slutar aldrig som experterna tror. Ligan är en mardröm för odds-sättarna. Förra säsongen klarade inte nedflyttade lagen från Premier League, Charlton, Watford, Sheffield United, med ambitionen att ta sig tillbaka direkt, som många trodde. Istället blev det West Bromwich, Stoke och Hull där bara West Brom nämndes på förhand. Stoke respektive Hull var riktiga knall-sensationer. Denna säsong skall Birmingham, Derby och Reading försöka studsa tillbaka och det enda man kan säga med säkerhet är att de kommer bli hur svårt som helst.
För mig är The Championship ligan nummer ett, inte bara för att den är mer spännande och mer oförutsägbar än vad Premier League har blivit. Som uppvuxen ur tidiga Tipsextra-generationen är Championship den liga som mest speglar vad jag kommit att älska med engelsk fotboll under mer än 35 år. Passion, kämpaglöd, blod, svett, tårar, lera, öl, pubar, taskiga tv-sändningar, kalla läktare. Det hittas numera ett snäpp ner, i andradivisionen.
Somliga kallar The Championship för "The graveyard". Med all rätt, det är bara titta på lagen som finns där, idel gamla storlag, som alla sprungits ifrån. Säg den Tipxextra-mun som inte vattnas när man hör lag som Nottingham, Derby, Wolverhampton, Norwich och Ipswich för att nämna några. Svårt att komma tillbaka inte bara på på grund av ekonomin, utan också för att detta är ligan där alla lag verkligen kan slå alla, hemma som borta (så är det inte i Premier League). Absolut ingenting är givet, förra säsongen inget undantag. Hull och Bristol City - vilka trodde på dem på förhand? Ingen. Ligan var stenhård ända in på målinjen.
Premier League då ? Visst, det är bättre fotboll och understundom underhållande och jag kommer även i fortsättningen följa den med intresse. Men den är ack så förutsägbar! Redan på förhand vet man vilka fyra lag som hamnar i topp, vilka som blir mittenlag och vilka som kommer hamna i botten. En internationell toppliga, helt klart, men nånting saknas. Eller hur? Glöden har liksom pysit ur i samma takt som pengarna har trillat in. Stämningen har sjunkit och hur kul är det att punga ut med tusenlappar för att gå på Emirates Stadium eller Stamford Bridge, eller att få en plats på Old Trafford högst upp under taket med utsikt lika med noll. Nej, för mig är den riktiga engelska ligan The Championship.
Publiken i Championship är inte heller dålig (tillhör de bättre i Europa). Lag som Sheffield United, Sheffield Wednesday, Derby och Nottingham drar nästan fulla hus och har mer publik än Boro, Wigan, Fulham och Blackburn. Jag vill påstå: atmosfären är bättre.
Min fascination för The Championship har så klart förstärks för att mitt favoritlag Charlton allt som oftast spelar där. Men faktum är att jag trivs. Så är det. Jag ser Premier League-åren i början på 2000-talet som bonus. Det var roligt så länge det varade och det blev längre än jag trodde, sju säsonger i rad. Kul att se dem på TV nästan varje vecka! (när skall någon kanal börja sända på allvar från The Chamiponship?) Men sett ur ett längre perspektiv så hör vi hemma i de lägre divisonerna. Och inte mig emot, Charlton är och förblir en småklubb.
Jag är alltså ganska kluven till att se Charlton i Premier League och fölora var och varannan match med ett helt nytt ihopköpt lag, om vi nu skulle gå upp vill säga. Faktum är att jag hellre ser Charlton kämpa och vinna ibland, fölora ibland, än att vara ett lindansarlag i en toppliga med svindyra matchbiljetter.
Bakåtsträvare ? Japp! ...fast står det och väger i slutet av säsongen så...nog fan vill jag upp i det läget(såklart).
Den stundande säsongen då ? Ingen aning, det är lika vidöppet som vanligt. Det är fortfarande lång tid kvar innan transferfönstret stänger och ett par, 3-4, lyckade värvningar från något av lagen kan förvandla en nedflyttningskandidat till playoff-aspirant. Så jämnt är det.
Birmingham, Reading och Derby kommer få det svårare än dom tror. Av de tre ser Birmingham starkast ut på pappret.
QPR, har en soppig tränare, men är en av världens rikaste klubbar. Kan vara dags för dem. Annars tror jag att Nottingham kan bli årets Bristol City. Intressanta nyförvärv i Andy Cole och Robbie Earnshaw och många intressanta ungdomar. Kan vara deras bästa lag sen generationen med Reid, Dawson, Harewood, Jenas och King. Hyperintressanta derbyn mot Derby att vänta (som knyckte deras Kris Commons).
Wolverhampton har varit bra ett par år nu, dom slåss i toppen, precis som Crystal Palace med Neil Warnock som bara blir surare för varje år. Charlton är en topp6-kandidat, men truppen ser tunn ut.
....ovisst, men så här slutar världens med oförutsägbara liga 2008-09:
Birmingham
Wolverhampton
------------------------------
Nottingham
QPR
Crystal Palce
Ipswich
------------------------------
Reading
Charlton
Watford
Sheff Utd
Norwich
Bristol City
Derby
Southampton
Barnsley
Cardiff
Coventry
Sheff Wed
Burnley
Swansea
Plymouth
-----------------------------
Preston
Blackpool
Doncaster
Jag har förmodligen inte ett rätt, men det är just det som är charmen.
