Stoke City-Everton FC 2-3: Back on Track
Everton visade vad som som menas med ett riktigt "Toffee-hjärta" då man fick med sig alla tre poäng från Britannia Stadium hem till Mersyside
Söndagens enda match i Premier League utspelade sig på Britannia Stadium i Stoke där Everton i andra raka bortamatchen ställdes mot en av årets tre nykomlingar - Stoke City.
Glädjande nog kunde manager David Moyes i sin startelva tillgodoräkna sig både nye Fellaini samt ecuadorianen Castillo på det centrala mittfältet. Undertecknad höjde dessutom på ögonbrynen då ett välbekant ansikte i en Everton-tröja i spelargången dök upp bara sekunder efter Canal+-sändningen startat: Allas våran Tiny Tim - just Tim Cahill skulle det handla om senare i matchen...
Moyes valde följande elva från start:: Howard - Neville (c), Yobo, Jagielka, Lescott - Arteta, Castillo, Fellaini, Cahill - Yakubu, Anichebe
På bänken fanns: Valente, Baines, Nash, Vaughan, Rodwell, Kissock, Baxter
Matchen på Britannia Stadium började livat på läktaren och Stoke tog direkt ett litet kommando. Redan i den andra minuten skapade man ett mycket bra frisparksläge strax utanför Evertons straffområde efter att Castillo varit för tuff. Lawrence i Stoke slog dock glädjande frisparken i muren. Stoke fortsatte att ligga på samtidigt som Everton såg lite nervöst ut, kanske speciellt Castillo som i första halvlek slog bort många enkla passningar vilket gjorde att Stoke kunde slå om tämligen snabbt. I just ett av de fallen stack Stoke upp och nämnde Lawrence serverade Fuller ett bra läge som dock Tim Howard gjorde en fin räddning på.
I chansväg hände inte mycket den första halvtimmen. Fuller i Stoke kom efter dryga 25 minuter fram på högerkanten men försvarare i Evertons backlinjen var snabbt på plats och avvärjde.
Klockan tickade upp mot 37 minuter då Everton för första gången fick lite tryck på hemmalaget. Man skapade två hörnor som vi evertonians vet att vi är erkänt "tunga" och jobbiga på att försvara sig mot. Strax efter detta tar Everton ledningen:
Stokes försvar väntar på att det ska bli frispark efter en närkamp strax framför straffområdetslinjen. Domare Wiley blåser dock inte och Arteta tar då tillfället i akt att göra bort en gubbe, spelar in till Cahill vid straffpunkten som med ett tillslag "matar" Yakubu. Aiyegbeni vänder på en femöring och med vänster rullar han in bollen till höger om Sörensen i hemmakassen, 0-1 och ledning för Everton.
Everton är sedan mycket nära att utöka sin ledning då Cahill och Yakubu får ett kanonläge snett framför Sörensen men skottet täcks. Anichebe har sedan en bra nick som går till hörna.
Noterbart från första halvlek är att domare Wiley gör ett bra jobb så här långt. Han verkar ha bra koll på matchen och det verkar tämligen råda en bra stämning på planen.
Att nämnas bör också en viss Rory Delap - vilka monsterinkast!
Everton börjar andra halvlek mycket bra där man sätter press och är aggressiv i sitt försvarsarbete, något som saknades en smula i första halvlek. Fem minuter in i halvleken ökar Everton på sin ledning:
Mikel Arteta blir fälld strax utanför offensivt straffområde och tar själv hand om frisparken. Artetas känsliga högerfot hittar fram till en omarkerad Victor Anichebe som enkelt nicktouchar bollen in bakom målvakt Sörensen. Obefintlig markering i hemmaförsvaret och Everton har gått fram till en tvåmålssledning.
Strax därefter visar Arteta det berömda "Toffee-hjärtat" då han med bröstet kastar sig och täcker undan en farlig frispark som till slut går till inkast. Glädjen blir dessvärre kortvarig. Ett av Delaps långa inkast boxas bort av Tim Howard, inte bättre än att Olofinjana (som missade i markeringen på Vic) dunkar in 1-2 recuceringen. "The Potters" och hela arenan vädrar nu morgonluft.
Undertecknad undrar varför inte domare Wiley blåser då Yobo i kamp med Fuller ramlar och Fuller kommer fri, rundar Howard och slår in 2-2.Faktum är att han faktiskt blåser frispark men av ljudnivån på Britannia Stadium hörs inte ett dugg. Frispark är blåst och vi evertonians kan andas ut. Personligen tycker jag det inte är något att snacka om, Yobo "trippas" av Fuller och domaren gör helt rätt.
Kvitteringen kommer i matchens 63:e minut efter nytt jätteinkast av Delap. Den här gången är det Jagielka som tyvärr nickskarvar bollen in i eget mål och 2-2 är ett faktum. Att säga att hemmasupportrarna blir galna av glädje är inte att ta i - det var ett mäktigt tryck stora delar av matchen på Britannia Stadium och Everton har just i detta skede det jobbigt.
Med 20 minuter kvar kommer matchens stora snackis. Yakubu i duell med en Stokeförsvarare i straffområdet. Stokekillen tar med sig bollen med armen/handen innanför straffområdet - det syns hur tydligt som helst samtidigt som han ramlar och skriker ut efter Yakens behandling. Domare Wiley visar med armen mot straffpunkten samtidigt som assisterande domaren också vinkar. Efter diverse argumentation blåser domaren frispark utanför straffområdet - ett mycket märkligt beslut.
Ifjol blev vi bestulna på ett regelrätt mål på Ewood Park då AJ satte 1-0 och nu blir vi det på en felaktig situation som sker innanför straffområdet. Arteta slår frisparken och bollen nickas bort av Stokespelare.
Man kan aldrig sluta älska Tim Cahill: Nyfriserad och fit for fight var det en skräll att Tim spelade från start. I matchminut 77 visar David Moyes att han gör rätt att sätta Cahill från start:
En hörna från Arteta slås så pass bra att "Tiny Tim" sätter dit skallen och nickar in ledningsmålet fram till 2-3 - Rättvisa var skipad och de tillresta evertonians blir som vilda.
De sista tio minuterna blir en enorm pärs att klara av. Inkast från Delap stup i ett orsakar oreda i försvaret, misslyckade rensningar, hörnor i följd med mer för Stoke och pressen är total. När domare Wiley blåser av matchen står Everton där som segrare efter att ha tagit fram det berömda "Toffee-hjärtat" när det som bäst behövdes.
Stor segerorganisatör såklart Tim Cahill som kliver fram när det som bäst behövs. Prisas bör också Joseph Yobo göra, liksom en mycket bra Yakubu på topp.
Matchfakta:
Stoke City-Everton 2-3 (0-1)
0-1 Yakubu (40)
0-2 Anichebe (50)
1-2 Olofinjana (54)
2-2 Självmål (62)
2-3 Cahill (77)
Domare: Alan Wiley
Arena: Britannia Stadium
Publik: 27 415
Noterbart från matchen:
*Med stödet Stoke City har på sina hemmamatcher förtjänar man att stanna kvar. Man stöttar sitt lag till 110 % och är hängivna - att resa till Stoke kommer inte bli lätt för många lag i serien...
*Vad spelade Castillo i för storlek på sina shorts? Small?
*Även på Britannia Stadium buades det något då Phil Neville hade bollen - rikstäckande? Stackars Phil
Avslutningsvis vill jag bara nämna att exakt den här typen av match avspeglar sig till en annan snarlik bortamatch under de senaste åren. Kommer ni ihåg 2004/2005?
Norwich-Everton 2-3 Bent, Kilbane, Ferguson
Nykomlingen Norwich väntade på Carrow Road en tidig lördagsförmiddag. "Kanariefåglarna" var ny i serien och vi gick också då fram till en 2-0 ledning. Marcus Bent stänkte in 1-0 och Kevin Kilbane slog in tvåan efter fint arbete på högerkanten. Norwich kom ut som ett nytt lag i andra halvlek, reducerade och sedemera kvitterade till 2-2. Publiken på Carrow Road var som galna över att deras lag kommit tillbaka från underläge...
Då kliver en viss man fram, som kanske har det största Evertonhjärtat jag upplevt i modern tid - "Big Dunc" eller för den delen om man vill: Duncan Ferguson
På ett inlägg från Kevin Kilbane når Dunc högst och nickar in 2-3, också det med dryga kvarten kvar att spela....
*mot en nykomling på bortaplan
*"Toffee-hjärta"
*nickmål likt idag
Just detta med "Toffee-hjärta" är något speciellt.....
