Det tog precis slut, men det är nu det börjar
Det står 1/11 i kalendern när Liverpool med 1-0-ledning struntade i alla ettor och spelade bort förstaplatsen i ligan. Allt som återstår när Londonregnet avtagit och Harry Redknapp klätt på Spurskejsaren dennes nya kläder är ett stort hånflin som säger ”välkommen till november”.
Det var Halloween i går, det stod klart redan för två veckor sedan i det konsumtionskåta om än finanskrisdrabbade reklamsamhälle vi bor i, men det var först nyss som det sjönk in att det innebär att det är november i dag. Den månad när vi brukar spela bort ligan utom räckhåll.
Att ge sig på Tottenham just nu är egentligen som att slå ett barn. De gör bra saker och folk applåderar medan de ibland misslyckas och samma personer tröstar lite beskyddande lillen eftersom han än inte är mogen nog att försvara sina handlingar.
Med ett försvarsspel som var lika slappt som Harry Redknapps ansiktshud, som bara den karakteriserar nedflyttning, är det dock kanske Liverpools oförmåga att sluta putsa målramen som borde ges mest kritik, för den enkla vägen vore förstås att önska Tottenham allt ont. Jag försöker dra mig till minnes när Liverpool senaste förlorade mot så här undermåligt, om ordet tillåts, motstånd men när Clinton Morrison börjar lösgöra sig från minnesarkiven smäller jag igen den dörren med en returmatch vi inte har den här gången.
Fram tills i kväll, undanräknat den betydelselösa gruppspelsmatchen mot Galatasaray, hade Liverpool efter full tid bara förlorat en match under Rafael Benítez ledning där laget hade tagit ledningen medan laget kämpat för att vända andra underlägen än 0-3. Nu är det i stället tidiga ledningar som är problemet och vändningar verkar inte vara några problem. Ur tid är leden.
Mot Arsenal gjorde Tottenham fyra mål på tre chanser, i dag hade de en och satte båda – det får jag väl ge dem. Men jag ville inte att det skulle bli så här. Spurs var ju killen i parallellklassen som ofta fick stryk av värstingarna, som alltid skrev 3:a på proven (jo, det var så det hette på den tiden) och alla lärarna sa att nästa säsong skulle höja sig, men som förblev i mittfåran och verkade schysst även om vi inte umgicks så mycket. Och nu detta svek, nej du får aldrig låna mina Star Wars-figurer.
Den naturliga repliken riktad mot mig blir förstås frågan om Liverpool inte haft väldigt tur så här långt? Det är sant att vi avgjort och vänt med sena mål, men i samtliga matcher var vi det bättre laget om än inte mycket bättre. Tottenham var inte ens sämre än oss i dag.
Jag vill inte vara förnuftig. Jag vill vara det barn jag just beskyllde Tottenham för att vara. Jag vill gråta och inför den nakna kejsaren peka och skrika till massorna: "men ser ni inte vilken bluff Redknapp är, ser ni inte vilken misslyckad rensning och skänka-bort-bollen hela Spurslaget är" och att deras fyra poäng i de två senaste matcherna egentligen är det mest skrattretande världen skådat sedan Roger Pontare gick igenom biltvätten. Men tårarna syns inte i novemberregnet och skriket dränks i dånet av Chelseatåget som just dundrade förbi med 5-0.
Till det uppenbara det-var-därför-vi-förlorade-faktum att tre träträffar och två ypperliga möjligheter av Dirk Kuyt och Xabi Alonso inte gick innanför ramen och gav den 3-0-ledning Liverpool borde ha haft efter en timme skulle jag när min hjärna har svalnat vilja lägga till att bytet Robbie Keane <-> Ryan Babel för mig blev matchavgörande. Dels för att Babel inte gjorde något som Keane redan gjorde bättre och dels för att Spursförsvaret verkade så fast beslutna att just den irländske hemvändaren under inga omständigheter fick lyckas med något att de överfokuserade på honom.
Keane förvånar, frustrerar och förbluffar i sin ovilja att själv avsluta, men han fick sitt fjärde målpass i ligan i dag och borde haft ett till om Steven Gerrard skjutit målram in i stället för ut. Dessutom var Keanes löpningar betydligt mer konstruktiva än Babels. Nej, det var ingen tillfällighet att hans uttåg markerade slutet på en femton minuter lång Liverpoolkanonad och början till slutet.
För sex år sedan inledde Liverpool ligaspelet med nio segrar och tre oavgjorda på de första tolv matcherna, men kastade bort allt detta med början med 0-1 på Riverside Stadium under även då regntunga förhållanden. För ett lag som endast sporadiskt har spelat bra under hösten blir karaktärsaspekten nu än viktigare i de kommande ligamatcherna.
Som jag skrev för någon vecka sedan markerade bortamatchen mot Tottenham lite av en avstämningspunkt i ligan efter en rätt tuff inledning och inför ett lättare spelschema fram till jul- och nyårsmatcherna, så det är nu upp till bevis att visa mästartakter oavsett hur säsongen slutar och inte kasta bort den poängmässigt fina säsongsinledningen på misslyckanden hemma mot lag från nedre halvan och framför allt att reaktionen på den här matchen blir att bryta ner (motståndet) och inte att bryta ihop.
Jag ska förresten börja skicka mina brev och paket med Tottenham och sluta använda Posten. De sistnämnda har ju bara en utdelning på 99,95 %.
