HV71 - Malmö
3 - 6

QPR - Charlton 2 - 1

Förlust igen. Synd. Vi borde vunnit den här. Faktum är att Charlton gjorde en helgjuten insats på Loftus Road och visade den moral som eftersökts av nye tf tränaren Parkinson. Dessvärre missades avgörande lägen i andra halvlek medan QPR satte sitt. Så låter en enkel förklaring och självfallet är det tillfälligheter som avgör egentligen varje match. Charlton får nu hålla huvudet högt och kallt för vad som inte baseras på tillfälligheter i längden är tabellplaceringen. Nu måste vi visa lite klass i fortsättningen. Det finns ju där någonstans!

Det var självfallet med oro som vårt lag äntrade planen i den råa tisdagkvällen. Oro också hos motståndarna QPR och det visade sig i en mycket händelsefattig inledning. Inget av lagen fick någon ordning på sitt spel. Therry Racon gjorde en spännande start efter att ha kommit tillbaka efter skada från de inledande omgångarna. Han försökte till en början väldigt tafatt och hade svårt att hitta rätt både med sig själv och på medspelarna. Men han gav inte upp och arbetade sig förtjänstfullt in i matchen! Racon imponerade och var överallt till slut.

Efter en kvart av o-spel gjorde QPR mål. Det var efter ett inlägg från Tomassi på en boll många ansåg var ute men spelet fick fortsätta och passningen gick till kvällens turgubbe Blackstock som inte gjorde något misstag, tyvärr, och det är väl så en anfallare i form agerar. På rätt ställe och avslutar iskallt. Varney, som kom in på planen i andra, letar fortfarande efter sin form och ryktas nu ev bli utlånad till Derby.

Charlton deppade inte ihop efter underläget utan tog tag i spelet och våra nya namn Gillespie och Waghorn visade kämpaglöd och drev upp tempot. Båda var inblandade i halvchanser innan utdelningen kom. På sätt och vis var det rätt man som fick utjämna: ovan nämnda Therry Racon! Efter 30 min fick Bouazza lite turligt och till slut in ett lågt inlägg från vänsterkanten som både målvakt och försvar i QPR missbedömde och Racon kunde sätta bollen i öppet mål. Bra för självförtroendet och det kan ge mer utdelning i kommande matcher.

Andra halvlek var Charltons men hemmalaget gjorde målet. Vi hade flera chanser att ta ledningen, bla ett friläge för Varney som laddade för hårt och bollen gick över. Även Hudson hade bra möjighet efter inlägg från Gillespie. De attacker som QPR hade avvärjdes säkert av Weaver. Nej, matchen såg ut att vara Charltons hela vägen. Så var känslan. Men som en blixt från klar himmel gör Rangers 2-1 när det är 10min kvar genom en nick från Blackstock som gjorde sitt andra för kvällen.

Förlust igen således, nionde raka utan vinst och det är resultatet som räknas, men det här var ändå ett fall framåt och det visade sig finnas ett jävlar anamma i laget ändå. Något som dolts effektivt för oss alla i de flesta matcher tidigare i höst. Skönt också att styrelsen verkar ha vaknat i elfte timmen och tränarbytet var ofrånkomligt och bra tycker jag. Det verkar också som man vill hitta fler nya förstärkningar till laget, främst i backlinjen. Vidare verkar det som vi har hittat ett mittfält att ge fönyat förtroende i kommande matcher. En titt i min egen visserligen grumliga spåkula säger att trotjänaren Holland sitter lite löst och kan ha gjort sitt innan säsongen är över.

Beröm denna gång till

Bouazza, arkitekt till vänster

Gillespie, arkitekt till höger

Racon (leverantör) och Semedo, mittfältsmotorer

Waghorn, ung slitstark center

Weaver, pålitlig man