Krönika: Benitez ifrågasatta spelarkontakt och märkliga transferbeslut
De senaste dagarna har både Robbie Keane och Peter Crouch kritiserat Rafael Benitez och dennes sätt att sköta sina spelarkontakter. Kritiken från två stycken forna Liverpoolspelare väcker så klart frågan om huruvida spelartransfers sköts på ett tillfredställande sätt. ”Nej”, menar krönikören, som tycker att Benitez måste lära sig att hålla även sina truppspelare nöjda.
Under Rafael Benitez första tid i klubben var det ingen hemlighet att Steven Gerrard var väldigt frågande till hur hans manager skötte kontakten med sina spelare och visst hade spanjoren del i den förvirring som nästan ledde till att vi tappade vår kapten sommaren 2005. Denna historia skulle dock bara vara början och de senaste säsongerna har Liverpoolsupportrarna fått se ett flertal underliga entréer och sortier.
Sett ur en objektiv synvinkel går Benitez transferhistoria och förhållande till sina spelare klart att ifrågasättas. Det vågar jag påstå. Detta speciellt eftersom han utan förvarning verkar kunna tappa förtroendet för en spelare som han själv har valt att betala dyra pengar för. Det är enkelt att argumentera att spelarna i fråga inte har presterat, och det är givetvis sant i vissa fall, men enligt mig är det inte hela sanningen.
I min mening fick till exempel Peter Crouch alldeles för lite speltid i förhållande till vad han presterade när han var på plan under sin sista säsong i klubben. Minns att jag många gånger satt och väntade på att Crouchie skulle komma in och få chansen att avgöra oavgjorda matcher, men att bytena antingen kom väldigt sent eller inte alls.
Med Robbie Keane såg det lite annorlunda ut och han fick chanser, men som jag ser det var tålamodet, speciellt med hänsyn till transfersumman, på tok för kort. Dessutom blev han bänkad precis när han började göra mål.
Frågan är varför man som manager väljer att åsidosätta en spelare som precis är på väg ur en enorm formsvacka? Det är knappast något som spär på spelarens självförtroende. Crouch och Keane är dock inte de enda som behandlats kyligt eller på annat sätt plötsligt blivit oönskade på Anfield.
Efter att ha spenderat många framgångsrika år i tyska Bundesliga anslöt Andryi Voronin till Liverpool, endast för att bara året senare försvinna igen. Och från att varit hyllad som en ny Patrick Vieira tappade Benitez snart förtroendet för Mohammed Sissoko, som nu istället sliter på Serie A-tvåan Juventus mittfält.
Den senaste tiden har vi även fått se Jermaine Pennant lämna klubben och i somras var det nära att Xabi Alonso gjorde detsamma. Den första av dessa fick knappt en möjlighet att visa sina färdigheter innan han skeppades iväg och den andra lär knappast känna sig som den mest önskade spelaren i världen efter sommarens Gareth Barry-cirkus.
Lägg därtill att flera andra spelare (som t.ex. Josemi, Jan Kromkamp, Mauricio Pellegrino, Gabriel Paletta, Antonio Nunez, Mark Gonzales, Fernando Morientes) har köpts och sålts utan att knappt ha hunnit hitta ett permanent boende i staden samt att Daniel Agger och Yossi Benayoun sägs ha varit på väg att flytta under säsongen, och det blir som jag ser det allt tydligare att det finns brister i både scouting och tålamod.
Visserligen har ingen av dessa historier slutat lika illa som några av Alex Fergusons hårtorkskonflikter (läs David Beckham, Jaap Stam och Ruud van Nistelrooy), men likväl handlar det om scouting och relationer som inte hanterats helt tillfredställande.
Skotten har visserligen även han fattat några oförklarliga beslut och sålt spelare som säkert kunde presterat bra för klubben, men till skillnad från Benitez har han i alla fall inte gjort de tillgängliga spelarna osäkra på sin status i klubben.
Självklart har Benitez i flera fall köpt och sålt för att han har hittat bättre spelare och anfallspositionen är troligen det tydligaste exemplet på det, men jag menar ändå att det brister någonstans. I vissa fall brister det tydligt i scoutingen, i andra fall i tålamoded som spelarna har visats och i flera av dessa fall verkar andra saker ligga bakom.
Det måste gå att behålla även de duktiga spelare som inte får så mycket speltid. Vill man vinna ligan går det inte att ha elva fantastiska spelare och sedan ett stort glapp ner till bänkplatserna. Tränaren måste därför kunna behålla även de spelare som är på gränsen till startelvan.
Att hålla sina spelare nöjda är något som jag tycker att Liverpool under Benitez ledning har lyckats relativt dåligt med. Kanske skulle det räcka med en sådan enkel sak som att förklara sina laguttagningar för de individer som är på gränsen men inte kommer med i startelvan. Ett annat sätt att få spelare att känna sig mer delaktiga är att göra tidigare byten i matcher och då speciellt i de matcher där spelet inte fungerar.
Om vi fortsätter jämförelsen med Manchester United kan man se att de överlag har lyckats bättre med att hantera ”problemet” och jag tror och tycker att det till stor del är tränarens förtjänst. Om United lyckas behålla en anfallstrio med Wayne Rooney, Dimitar Berbatov och Carlos Tevez skulle vi väl klara av att behålla Fernando Torres, Peter Crouch och Robbie Keane utan större bekymmer.
Faktum är och förblir dock att Rafael Benitez är en mycket framgångsrik tränare och man kan därför inte idiotförklara honom enbart för att han inte gör på det sättet man själv önskar. Till exempel måste man i min mening ha full förståelse för en sådan sak som att Benitez valde att lämna några av sina stjärnspelare på bänken i matchen mot Portsmouth.
Fernando Torres är fortfarande inte helt tillbaka från sin skada, Xabi Alonso drogs med en mindre skada och har dessutom tappat form under de senaste veckorna, vilket även gällde för Dirk Kuyt. Dessutom ser Rafa spelarna i aktion varje dag på träning och kan där prata med dem och avgöra om han tror de är fräscha nog att prestera.
I detta fallet fick de nämnda spelarna, efter en lång drabbning med Everton, nu en välbehövlig vila, och när de väl kom in var de mer taggade än på länge. Till exempel gjorde Kuyt, som jag ser det, sina bästa minuter på många veckor.
Benitez visade dessutom sina andra spelare (som fortfarande är duktiga fotbollsspelare) ett fint förtroende, vilket de återbetalade omgående genom att prestera en nära nog fantastisk fotboll under de inledande tjugo minuterna. Eftersom han startade med sex stycken försvarare på banan kan Benitez heller knappast beskyllas för att vi släpper in två mål.
Kritik och åsikter om en tränare bör således vara nyanserade och det går inte att, som många supportrar tenderar att göra, vända kappan efter vinden och påstå att en tränare är värdelös på allt bara för att han inte gör allt rätt i ens ögon. Tränaren kan omöjligt vara fantastisk ena minuten, bara för att i nästa vara helt försumbar.
Det är inget snack om att Rafael Benitez är en duktig tränare, men det går givetvis att ifrågasätta vissa av de beslut han fattar. Till alla Liverpoolsupportrar vill jag därför säga: Ifrågasätt gärna eftersom det gör fotbollen mer intressant, men inse samtidigt att tränarens kompetens inte kan variera med något enstaka beslut.
