Krönika: Enough is enough
Nog är nog. Något är fel. Leeds har återigen hamnat i sits där supportrarna hamnar i kläm och en ordförande gottar sig i champagne i Monaco. Vad fan händer? Vi kräver svar. En gång för alla.
Ja nu är det nog. Nu har vi gett vårt allt. Vi har varit överallt, sjungit, skrikit - hoppats. Vi har med vår tro och förväntan försökt få denna klubben tillbaka. Tillbaka på rätt köl. Liksom försökt vända på skeppet, till ingen som helst nytta. Vi är ett gäng dumskallar som trott på Ken Bates tomma ord. Ord om satsning, ord om tro. Förgiftade ord om Premier League. När allt kommer omkring och när dimman lättar kommer Leeds ligga närmare League Two än the Premiership. Vi förtjänar mer än så, Ken Bates. Vi förtjänar dina pengar, våra pengar. De pengar du fått från de tusentals tappra människor som köpt dina matchbiljetter för Premiership priser vecka ut och vecka in. Det är din skyldighet att betala tillbaka för vår tillit och vår kärlek. Du är en räv, en vilsen skabbig sådan som skor dig på andras olycka. Olyckliga människor som vi, som får våra hjärtan att slitas itu om helgerna där Leeds visar sig från sina sämsta sidor. Det laget du skapat, det laget du tagit till klubben. Laget som i tisdags fick stryk av Hereford var ett lag som sammanlagt kostat ca £200,000. Är det vad du kallar satsning, Mr Bates?
Jag vill ha bort dig för vi har försökt allt. Sparkat tränare, testat ett hundratal olika spelare, bytt coacher och ändrat spelsystem. Inget funkar. Kvar är du. Du som lovat. Du som bestämmer, och som tar alla beslut. Du som tror du kan äga oss och behandla oss som du vill. Du som en gång kallade oss för svin (i en värre form) när du var ägare i Chelsea. Vi var svin i dina ögon. Tappra anhängare av en klubb på dekis, som hade ett publiksnitt på över 25,000 i division 3 förra året trots dina biljettpriser, trots ditt fiffel med ekonomin som gjorde att vi startade säsongen på minus 15 poäng. Vi var svin i dina ögon. Det hade kunnat slå undan benen på vilken klubb som helst. Vi överlevde, tack vare vår support. Navet, hjärtat - allt som är kvar. Vi, oss. Det sista kännetecknet av en gång stolt klubb. Ingenting är kvar. Ingenting....
Tunga mörka moln hänger över Elland Road. Det är väl inte så farligt tänker utomstående. De som inte känner till vår relation och vårt förhållande. Vi var lovade en satsning, en kamp om första platsen. Vi ligger åtta och sjunker. Brutna löften har blivit en vardag, en örfil om morgonen och ett kok stryk på kvällen. Varje dag, utan avbrott - i snart 7 års tid. En förpestad kärlek till en kvinna som bara sviker en. Som är otrogen och elak. Vad har vi gjort för att förtjäna denna behandling och detta öde? Vi kommer ingenstans. Vi står och trampar vatten i en bottenlös brunn där märkliga ting tuggar på våra såriga fötter. Vi är ett skämt, en kringdragande cirkus som lockar åskådare för dyra pengar.
Vi hade kunnat offra allt för att vara i era kläder. Ni utan hjärta och själ. Ni med höga löner och små tankar. Vi har hjälpt er att förstå, vad det innebär att spela för Leeds United. Att offra helger, pengar, tankar, sömn och förhållanden för Leeds United. Vi har gett er oss. Ni har inte gett oss någonting. Inte ett skit. Ändå tror ni att ni uppnått något bara genom att spela i våra färger. De underbara blå, vita och gula färgerna. De legendariska. De färger som burits av legender. Billy skulle gråta om han såg er i sin himmel där han sitter. Han offrade armar och ben för Leeds. Ni har inte offrat ett hårstrå. Förstår ni skillnaden? Att spela och att offra sig är en väsentlig skillnad. Egentligen är det allt vi kräver att ni ska göra. Visa oss att ni bryr er, att ni brinner för oss och för vår klubb. För Leeds och dess historia. För Billy, Don och alla andra som format klubben. Ni har en skyldighet gentemot oss. Vet ni det?
Med sådana förutsättningar som finns i staden och i klubben kommer vi tillbaka någon gång. En dag. Jag är här då. Ni är här då. Ni som vandrat genom elden och kommit tillbaka. Ni kommer vara där. Leeds kommer inte se ut som den gör idag. Den kommer inte vara ägd av en diktator, inte representerad av hjärtlösa spelare som ser sin lön som den enda anledningen att gå till träningen. Inte heller kommer vi acceptera några lögner från de som äger oss och vår kärlek. Vi som formar klubben och som nu är allt som finns kvar. De enda med stolthet kvar. Länge nog kommer vi vara med denna klubben och bevittna dess död och dess födelse.
Leeds har dött och kommit tillbaka. Som fågel Fenix kommer vi en dag att breda ut våra vingar och återvända från skuggan. Det kanske dröjer, en lång tid. Det finns saker att reda upp först. Saker som ibland är svåra att förklara i ord, men jag hoppas ni förstår hur det känns att leva med en fiende. En pest, och en kolera - på samma gång.
Vi finns här den dagen ljuset åter lyser över Leeds. Vi finns här, det gör inte ni som dragit oss ner till denna smörjan. Ni finns inte för oss. Ni som hade chansen att bli hjältar. Förstår ni vad ni gör mot oss som älskar?
Always Leeds - Always Proud.
Marching on Together
